29 Nov. och talaren hade sig äfven bekant, a en hög embetsman hade inkallat ordförander i kommunalstämmorna för att söka åvägabring uppskof med valet till efter nämnda dag. Ta hyste likväl tvifvel; huruvida frih. Bonde ens c blefve valbar. — Hvad slutligen vidkomme I Siljeströms sjuklighet, med anledning af hvilke frih. Bonde så omtänksamt velat befria hono: från riksdagsmannakallet, så erinrade tal., a Sahlström hade vid förra valet upplyst, att I Siljeström då ansett sig kunna mottaga uppdr: get, och det hade ej sports att förhållanden sedandess förändrats. Då emeslertid hr Silje ström nu vore tillstädes, anhöll tal. att han vill sjelf meddela församlingen, huruvida han anså sig oförhindrad att mottaga riksdagsmannakallej Rektor Siljeström lemnade härvid ordförande Platsen, anhållande att någon annan ville intag den, medan han med några ord besvarade til honom ställda uppmaningar. Han förklarad derefter, att ehuru han bekände att han me nöje skulle se sig satt i tillfälle att erhålla e röst med vid handläggningen af landets angelä genheter, skulle han fikväl. på grund af kropps lig svaghet, ha tvekat att antaga kandidaturen så framt ej den omständigheten att han vid förr: walet hadå hedrats med kretsens förtroende sam mu åter blifvit dertill uppmanad, gjorde det fö honom till en pligt att efter måttet af sina kraf ter söka motsvara det förtroende, som möjliger kunde lemnas honom. Han anhöll emellertic att man icke skulle af honom vänta, att har skulle nw på stående fot kunna yttra sig rörande den omgestaltning af hela samhället, som kapter ggla önskar att den blifvande riksdagsmanner skall genomföra, viljande han dock förklara at! han instämde i mycket af hvad hr Uggla yttrat Han ville utan omsvep gå rakt på den fråga, hvars vara eller icke vara vi alla veta att det nu egentligen gäller, nemligen frihandelssystemet. I andra frågor trodde tal. att hans åsigter vore temligen allmänt kända. Han ville likväl gifva valmännen tillkänna, att han ej vari stånd att lofva så vackra saker som friherre Bonde. Kunde denne gå i land med hvad han åtagit sig, skulle tal. vara den förste att gifva honom sin röst, I en tid, då så goda låntagare som svenska staten och Stockholms stad hafva ganska svårt att erhålla penningar ens mot hög ränta, är tillhandahållandet af medel åt jordbrukarne till måttlig ränta en så vigtig sak, att om man anser frih. Bonde kunna såsom riksdagsman åstadkomma det, så tillstyrkte tal. på det högsta hans val. Kan han, som genom i sin skrift visat, att det icke är blott på andra sidan Atlanten man frångår äldre åsigter i tullfrågorna, ställa s till, att industrien upplifvas geiom andra medel än upplysning och idoghet, så vore äfven detta en mycket vigtig sak. Tal. erkände emellertid för sin del friheten icke blott i princip, utan äfven i tillämpningen. Det går så lätt att säga, att man hyllar friheten i principen, under det man likväl aldrig blir ense om sättet huru den bör tillämpas, och det blir på det sättet aldrig någon tillämpning af. Hvad nu anginge dagens stora fråga, frihkandelssystemet, så förklarade sig tal. anse, att ett öfvergifvande af den nu uppnådda ståndpunkten skulle beröfva näringarne något, som är vigtigare än allt annat: stabilitet Skall det i detta afseende gå det ena året upp, det andra ned, alstras deraf en sådan osäkerhet, att protektionisterna, om de kalkylerade rätt, skulle finna det vida bättre att vinna en säker ställning i stället för hoppet om tullsatser, som det ena året komma och det andra gå. Tal. ansåg också för fäderneslandet önskvärdt, att man ej nu med denna fråga upprörer passionerna. Långt vigtigare än tullfrågorna är den utveckling af vårt konstitutionella lif, som nu är oafvisligen af nöden. Denna utveckling är ej afslutad med den nyss genomförda reformen. Ofantligt mycket återstår ännu att göra, och det vore sorgligt om arbetena komma att störas af ofruktbara strider. Man handlar alltså klokt om man nu låter tullfrågorna hvila, så mycket hellre som de till en stor del måste göra det till följd af franska traktaten. När den lupit till ända har man en erfarenhet att bygga på, som torde blifva ganska lärorik. Såsom exempel härpå anfördes förhållandet med den nyss tilländalupna 10-åriga traktaten mellan Förenta Staterna och Kanada, hvilken upprifvits, ej på yrkande af det fattiga Kanada, som hade befarat att blifva ruineradt genom densamma, utan på yrkande af de rika Förenta Staterna. En fördel som det friare tullsystemet medfört vore upphörandet af smugglingen på våra kuster, men man hade deremot nu vörjat under skydd af protektionismen insmuggla allehanda konservativt gods i representationen. Tal. vore rädd för följderna af denna nya art af smyghandel. Uppkallas protektionisterna attl. örklara sig, så äro de gemenligen ofantligt liperala, men det är dock att befara, att, när det kommer till votering, de lätt låta fem varal. emnt. De äro gema stränga domare öfer embetsmännen, men domen mildras gerna lå åsigter och intressen sammanjemkas. Det vore således ur praktisk synpunkt klokt, itt låta tullfrågan för det närvarande vika för len stora frågan om landets utveckling i kontitutionelt hänseende. För detta ändamåls vinande vo:e ingenting af större vigt än att med if och värma verka för allmänna undervisningen, ch folkundervisningen isynnerhet. För densamnas befrämjande bör man visserligen icke gå ängre än tillgångarne medgifva, men man bör å så långt som tillgångarne medgifva. En annan fråga föreligger äfven, hvilken måste