(Insändt.) Under färd till Södra bangården vid tiden för snabbtågets afgäng, fann ins. med förvåning, att hvarken å Stora Nyzatan eller å de öppna platserna mellan denna och Söder, och ej heller å Göthgatan, hvars backe är en af de svåraste pas: sagerna i hufvudstaden, någon enda gaslykta var tänd, oaktadt mörkret var så stort att man, särdeles å Nygatan, icke kunde se en mötande. Det torde icke vara mer än en tanka om behöfligheten af att vid denna tid på dagen, då trafiken till bangården är så betydlig, hafva åtminstone hvarannan lykta tänd å den nämnda, mest begagnade stråkvägen. Hvems nu felet må vara, och vare sig att det härrörer från tanklöshet el: Jer småaktig sparsamhet, så bör det för afhjelfond påpekas, och ins. anser sig ega lika mycen skyldighet som rätt att beifra detsamma, såsom ländande både till skada och skam för hufvudstaden. Ordningsvän.