Konung Viotor Emannels festliga intåg z i Venedig. En korrespondent till Köln. Zeit. lemnar häraf följande lifliga skildring: Konungens intåg erbjöd ett skådespel, som icke med ord kan återgifvas. Kl. 11 f. m, lågo de 3—4000 gondoler, som skulle ledsaga konungen, tätt sammanpackade på den jernvägsstationen närmast liggande delen af Stora Kanalen. De gondoler, som tillhörde privata personer, utmärkte sig genom de vackra mattor, med hvilka de voro prydda och genom gondolierernas pittoreska klädedrägt. Det till officielt bruk bestämda gondolernas antal steg till Omkring 80. Allra främst låg konungens präktiga båt, derefter kom kommunalrådets, arsenal-officerarnes, handelskamrarnes och handelskorporationernas stora gondoler, derefter de sju provinsernas, alla af samma form, men prydda af olika färger och vapen; d följde gondoler, som representerade åtskilliga italienska städer s Ancona, Florens, Turin och till dem slöto sig 5 eller 6 er, tillhörande lika många patriciska f äro i besittning a! hvilkas båtar h francs stycket. nas journalisternas en liten handpress, red trycktes en till konungen ställd sornett, som ännu helt fuktig utdelades till deu i gondolernä samlade allmänheten. Aliu till den kungliga sviten hörande gondoler täflaie med hvarandra i prakt, rikedom och smak jer i Venedig, hvilka ö ofantlig rikedom och a: 12 till 20,000 a förtjenär hämhvari befann sig kfull utstyrsel. Der voro tält af siden och sammet, guldbroderade baldakiner, matiur af atlas, försilfrade och förgyllda master. Kort sagdt, man skulle kunnat tro sig förflyttad till feernas land, att man upplefde en scen ur Tusen och en natt?. Gondoliererna vore klädda i brokiga kostymer, hemtade från alla möjliga tider och länder i verlden. Några strålade i silfver, enåra i guld, några voro klädda såsom schweiziska hellebardierer och andra i den grekiska drägten; här såg man marockanare, här turkar, så kommo kibeser, derefter blå, gröna, rosenfårgade, hvita och gula drägter af kläde, siden, sammet eller brokad, Man rent af bländades af all denna glans. Föreställ er ett dylikt tåg, som under en hel timme böljade fram och tillbaka mellan bangården och Marcus platsen bland tusende åskådare, som under oupphörliga hurrarop sände de förbitågande sin Pelsoing från fönstren. Det var den skönaste syn man kunde tänka sig. Konungen stod upprätt i sin rikt förgyllda paviljong af spegelglas med ett förhänge at rödt sammet. Vid hans sida stod) kronprinsen, prins Amadeus, prinsen af Carignan och flera generaler, bland hvilka folket fullt och fast trodde sig se general Fleury. Ricasoli var den ende ministern, som efenn sig i den kungliga gondolen, S:t Marcus-kyrkans prester mottogo . konungen i full ornat och ledsagade honom in i kyrkan, der patriarken uppstäm: de Te Deum. Efter denna högtidlighet gick konungen öfver Marcus-platesen, enligt allmänhetens äsigt, med alltför snabba steg och nästan utan utt kasta en blick på de trupper, som stodo uppställda i parad, men synbarligen djupt rörd. I doge-palatset mottogs han af myndigheterna, och här började nu presentationer och höllog töl, hvarmed drog så långt ut på tiden, att mängden, som stod utanför och nästan oupphörligt hurräade och klappade händerna, började bli otålig och missnöjd. Då konungen omsider visade sig på balkongen, helsades han emellertid med stort jubel; men mottagandet skulle säkerligen varit ännu mera entusiastiskt, om man ej hade låtit folket vänta i tre fjerdedels timme, så att det rundt omkring hette, att man dock borde helsa på folket förr än på embetsmännen?, Den lilla misstämningen gick dock snart öf. ver och förvandlades till allmänt jubel. I afton skall anställas en illumination, som lofvar att bli lysande; men det intressantaste blir utan tvifvel den maskeradbal eller snarare den maskerad staden ger om lör: dag, i anledning hvaraf hela Marcus-platsen blir förvandlad till en enda stor balsalong.