mänt högaktad pre men konungen genmälte med eftertryck: ?Nej! honom utnämner jag icke?, hvarefter han åter lät! förmärka missnöje öfver att ej känna de båda andra. Slutligen, och då en nödvändigt skulle nämnas, beslöt konungen att utnämna den, som stod doktor Fåhreus närmast på förslaget; alltså blef doktor Gardell utnämnd. Denna utnämning väckte uppseende på Gotland, och den, som ej blef minst förvånad, var den utnämnde sjelf, som, i likhet med alla andra, tagit för gifvet, att Fåhraeus skulle blifva biskop. Han hade således allsingen tanke på att sjelf blifva stiftets styresman oci råkade i yttersta förvåning när en lördagsafton, då han satt i all sköns lugn i Hafdhems prestgård, ett bref från domkapitlet anlände, innehållande underrättelse om att H. M:t i nåder utnämnt kontraktsprosten och doktorn till biskop öfver Wisby stift. När den gode prosten läst skrifvelsen, sprang han upp och började rifva sig i hufvudet, utropande: Hvad i Guds namn är detta för tillställning! Hvarföre blef ej min svåger i Hablingbo nämnd till biskop, som vida bättre än jag assar dertill! Jag har ju aldrig eftersträfvat att li biskop.? Sedan den hederliga doktorn en stund gått häftigt fram och tillbaka i sin kammare och under det upprörda tillstånd, hvaruti den oväntade underrättelsen bragt honom, emellanåt dugtigt lurfvat till sitt fattiga hår, liksom det haft nägon skuld till hvad som händt, trädde han in i sin frus rum med brefvet i hand och bekymret i hjertat och underrättade henne om att hon nu mera vore biskopinna, ifall han ej i all underdånighet undandroge sig att blifva biskop. Fru doktorinnan Gardell, född Fåhreus, saknade icke en liten släng af stolthet oeh ärelystnad. Det troddes att hon i sitt hjerta önskade att hennes beskedlige och fromme man skulle, framför hennes bror, blifva utnämnd till biskop, och ingen må förtänka henne det, ty man är sig sjelf rärmast och man och hustru äro icke tu utan ett. Hos henne frambragte den oförmodade underrättelsen en motsatt verkan till hvad den gjort hos mannen. Hon blef glad och förtjust och uppmuntrade gubben att med tacksamhet mottaga den nåd konungen täckts visa honom, Men? — utbrast doktorn, sedan hans fru vederlagt alla hans gjorda invändningar, föranledda af hans obenägenhet för det höga embetet — men hvem skall nu resa till Hablingbo och omtala att icke din bror utan jag blifvit utnämnd till biskop?? — ?Jo, pappa, det skall jag, svarade frun. — ?Nej? — inföll mannnen — det blir bäst jag gör det. I NETA efter gudstjenstens slut teser jag öfver till Hablingbo. Jag vill tala med min svåger om saken. Nästa dag på eftermiddagen for doktorn till sin svåger och båda hade ett förtroligt samtal ienrum; hvad der taltes visste blott de sjelfva, men orsaken till att Gardell blef utnämd till biskop och ej Fåhreus, som alla väntat skulle blifva det, lär varit, att denne sednare en gång råkat ådraga sig den visserligen rättänkande och ordhållige, men i etikettsfrågor ända tili lsjlighet noggranne och småaktige, konung Gustaf den 4:de Adolfs missnöje. Doktor Fåhreus var stark gnusare och hade råkat under ett samtal med konpngen glömma sig ända derhän att draga fram sin gulddosa och taga sig en pris; fris var ej förr lyckligt instufvad på vederbör! ig ort och ställe, innan doktorn märkte att konungen fann sig stött af den frihet vår hederlige gotlandsprest tillåtit sig. Doktorn bad visserligen om förlåtelse för den oartighet han råkat begå, men molnet vek, det oaktadt, ej från den kung: liga pannan, och konungen tPphörde genast at! samtala med Fåhreus och gick från honom. At! Gustaf Adolf ej glömt det missnöje denna lilla tilldragelse gifvit honom mot doktor Fåhreus visade biskopsutnämningen, och således har man skäl till den förmodan att en pris snus vållade att doktor Fåhrzens ej blef biskop. (G. H. T.) PETERS RENRTNES SRRE RT SEGEUCY SER LARRAKSESSEEESSINEIESEEE SA