Vart GISPOSKION IOF Lt DESC Staden Och gora j) utflykter till ställen afintresse i grannskapet : af densamma, ( Sedan vår ankomst hit hafva vi gjort ett t särdeles angevärat besök vid Skoklosters t ( I (Kolkloster F), ett märkligt och mycket gammalt elott vid sjön Mälaren (Mala). Besöket upptog en hel dag. De svensk rarne, stationerade härstädes, hade inbjudit ;88 dertill, och de hade derför hyrt en ganska komfortabel ångbåt, hvarå viintogo lr vår soupå på ätervägen, hvarvid tal höllos!t af Förenta Staternas minister, mr Fox,l: , kommander Beaumont,! k, (Lillybrook) och ett an-!x tal officerare af hög rang inom svenskal! flottan. eg t r Jag tror ej, att vårt utomordentliga eändebuds (mr Fox) tal gjorde något särdeles odt intryck på hans åhörare. Han för-u ökte sig i den högtrafvande oratoriskas stilen, och här liksom vid några andra till-Z illen gjorde han ett för oss alla smärtsamt n intryck. De med stor ledsnad jag säger ik detia, emedan det är obehagligt att tillstå, )n att vär representant för neressen, somin så Jättroget beklädt honom med en sådanp utomordentlig makt och gifvit honom end on, fn: han kande uppbära, yekades så totalt i att fatta sig korrekt yfsadt om vår nations känslor emotih vänskopligt sinnad nation som den jä svenska. Han yttrade till och med, attld det lilla tappra överge säkerligen komme att till sluts utplånes från Europas kerta;ls men alt det alliid ekulle behålla Amerikasn sympatier, emedan svenskarne bildade så-lu dara utmärkta medborgare i vår stora re-lfl poblik. Och med några andra buldrikalit yttranden, deri han knappt erkände någono nationalitet här, satie Hau sig, efter att så-jl lunda hafva förorättat sina åhörare och sårat n deras känslor. ti Mr Campbell, vår minister, reste sig ha-!d etigt och i några få vältaliga och allvarliga! n ord talade han om svenskarnes ärofulla an-r; seende för tapperhet och duglighet, om deras I v mod och lysande idrotter i äldre tider och om j t: deras framtid. Om de fölle, skulle detskelv ensigte mot ansigte red fienden och stri-1k dande till sista man. Det vore ej allom gifvet att vara segrare; men eit folk kan hevara sin heder och goda namn, antingen det förlorar eller ej. Detta lilia tal, som vjorde god verkan, kunde dock ej helt och hället utplåna det i sanning obehagliga intryck, som mr Fox obetänksamma, Opatsaude och olyckliga tal qvarlemnat hos de ombord varande. Åtskilliga officerare af hög raovg talade md mig härom sedermera och önskade veta hvad grund mr Fox hade att visa sig ovänlig emot Sverge. Jag beände, att jag ej kunde förklara det, och I reäkrade dem blott, att om han här verkligen uttryckt sin enskilda mening, hadelt han dock icke talat i Amerikas eller amerikanarnes namn. Denna sak har emellertid till stor del neutraliserat den vänskapsfulla verkan af vårt besök i Stockholm. Jag måste tillägga till mr Foxs rättfärdigande, att jag tror att han märkte sitt misstag, och i ett tal, som han sedermera hållit, försökte han så mycket som möjligt att godtgöra sitt misstag och utpläna verkan af sitt förra tall. Jag fruktar att det var för sent. Jag-villl1 visserligen icke påstå, att det var mr Foxs ti afsigt att komma fram red en så föroläm-0 pande tanke, utan att det härledde sig afld en besynnerlig oförmåga att på egen hand!: uttrycka sig klart och exakt. Han syntesY lida af en kronisk cacoethes loquendi, som ej I kunde hämmas vare sig af diplomatisk förI2 eigtighet eller vanlig vorsamhet, t. Ingen skulle kunnat efterlemna ett bättre !i intryck än mr Fox, om han endast hade j! tegat stilla. Han besitter en stor portion? saktmodig värdighet och förbehållsamhet. j) Med en tankfull panna och ett väl formadt!: hufvud skulle han passera för en diplomat !k af första rongen, hvarför ryssarne verkligen) ansågo honom, emedan han talade på engelska hvad de ej iörstodo. Men dettals oundvikliga öde, som tyckes vidlåda nästan hvarje offentlig person i Amerika, förföljde äfven honow, och han kunde icke akta sig r att tala offentligt, och illusionen försvann i alla deras ögon, som uppluttade hans anmärkningar. Men nog om twr Fox i detta hänseende, k Som jag nämnt, var vår utflykt till Sko-l i kloster särdeles behaglig, ehuru det varl? ruskigt väder. Insjöns behag visade siglo genom en töcknig regnaktig luit och under en kall, dyster och sällsam himmel. Trotsd detta sågo vi mycket af omgifningarne, som vi beundrade. Scenerierna här voro ej olika dem som vi passerat förbi vid :tsrten från 9 re ga les Östersjön till Stockholm. Sam:ns arkipelag ; af små holmar, som ligga i väv. från sjön upp till hufvudstaden, sträcksr sig äfven 1 här inåt landet många mil och förlänar lanI det och dess stränder ett viass monotont utseende. Många af holms;:. ro betäckta med grönska och odlade och tyckas vara favorit-boningsställen för folket i staden under sommarmånaderna. De andra voro glest! beväxta med tall och gran samt låga buskar, men utan grönska, och tycktes vara utan värde, med undantag af det bränsle som i ce möjligtvis konde producera. Det gamla slottet Skokloster är en imponerande byggnad, konstigt bygga. Det är nära fem huvdra år gammalt och har varit bebodt af en adlig familj, som ännu fortfarande är i besittning af denna ädla byggnad. Det är isynnerhet rikt på samlingar af målningar och vapen, för hvilka dess egare synbarligen utvecklat en afgjord smak. Målningarne äro syonerligen gamla stycken, men ej af stort värde i artistisk mening, med undanteg af några få porträtter af konungar, drottningar och kungliga personer, utförda af de skickligaste mästare. Vapensamlingen är säkerligen lika rik på olika slags gamla vapen som någon samling i verlden, och man fäster stort intresse vid ett revolving-reffel-gevär , öfver tvåhundra år gammalt, som Jätt kan misstagas för att vara en. äldre produkt af den aflidne öfverste Colt. Den enda fördel den sednares har öfver den antika modellen, är att den revolverar genom maskineri och ej för hand. Jag sög en sf alldeles samma modell 1 Moskwa, men jag kan ej säga från hvilken period den förskref sig. Colt uppfannisanuing ej ideu för revol npåe kammarstygken för nägon vapensamling, han gjorde det bättre var — han införde den i allränt bruk. Vi voro särdeles intresserade af en vacker och värderik samling af skänker, gilna åt ställets egare på åtskilliga tider af regerande konungar. Ur och konstigt skurna gamla dryckesbägare, svärd prydda med juveler, porträtter af gamla bjeltar, infattade med juveler, flikar af flaggor och fragmenter at klädedrägter, och jag kan ej uppräkna allt, som förevisades oss der och beskrefs. Detta gamla slott var i sanning värdt att väl beskådas. En af de angenämaste middagar vi åtnjutit gafs af mr Campbell, vär minister, på Hasselbacken (Hackelbacken), å en af del små ö nära invid staden. Der voro ku-I verter för öfver 60 personer; maten varypperlig och omvexlade med de utvaldaste vi-J ner. Salongen var smakfullt dekorerad med Föreuta Staternas, Sverges och Norges flaggor. På ena ändan syntes ew väl utfördt