En amerikanare om Sverge. En af officerarne ombord på den amerikanska eskadern, som för några veckor sedan besökte vår hufvudstad, har tillsändt tidningen Newyork Herald en korrespondens, hvari han skildrar det intryck vår hufvudstad gjort på främlingarne. Vimeddela våra läsare så mycket hellre detta bref, som det innehåller en varm och kraftig protest mot ett för vår nationalkänsla allting annat än behagligt yttrande, som den eskaderna åtföljande understatssekreteraren mr Fox vid ett tillfälle under vistelsen här skall ha fällt. Brefvet är af följande lydelse: Stockholm den 25 Sept. 1866. Amerikanska eskadern, bestående af Augusta och Miantonomoh, som nyligen besökt Ryssland, anlände till denna bamn den 18 dennes och mottogs på det vänskapligaste. Som jag förnt omtalat, måste den under de sednaste dagarne i Östersjön utstå den första känningen af eqvinoktial-stormarne, som hela tiden sedan blåst med ovanlig häftighet. Fartygens kurs på Sverge nödgade dem att årga fram rätt emellan sjöarne, hvilket just ej kan kallas att bereda en monitor någou synnerlig komfort. En hög, framrullande sjö med fradga på topparne och frambrytande emot oss för den ihällande stormen var j vågot behagligt skådespel från ett så !igi fartyg som Miantonomoh. Det ligger någonting i det vilda, sjudande och susande bullret från dessa höga, oemotståndligt framrullande massor af vatten, som är allt annat än angenämt för en och hvar, under hvilka omständigheter som helst. Och då man är ombord å ett sakta framgåend? fartyg, hvera däck ligger endast en fot eller två öfver vattnet, är anblicken derifrån riktigt förfärlig. Man kan säga, att monitoren bokstafligen gick rätt igenom dessa sjöar och också utförde detta på ett förträffligt sätt. De nalkades honom så hastigt och ilsket som en skara vargar under vildt tjut, rusande öfver hans svarta gidor, sopande däcket i form af solida gröna massor, bröto sig och skummade emot hans torn och förenade sig derpå åter med sjön bakom i kokende och strålande katerakter. Monitorns torn liknade under sådana omständigheter de svarta klipporna midt uti den starkaste strömmen i Niagara, der dei all evighet stå och höljas af skum. Monitorens oerhörda skrof rörde gig ibland ej hastigt nog för att öfvervinua dessa ständigt växande brottsjöar, men led ej heller någon synnerlig skada af dem; då han tillät dem att brusa fram öfver sig. Han slingrade härvid mera, än han någonsin förut gjort, aedan han aldrig förr fått vidkännas en så år och krabb sjö. Jeg tror att denna expedition dock ej rubbade officerarnes förtroende till hans sjöduglighet, ty hvarje g de gå till sjös med monitoren, upptäcka de alltid nägon ny och god egenskap hos honom. Vi ankrade för natten ungefär 6 mil (ergelska) innanför inloppet till skärgården, emedan det var omöjligt att navigera den krokiga och klippuppfylda segelleden j j mörkret. Tidigt 1 dagbräckningen beredde vi oss redan att fortsätta resan och väntade endast på Miantonomohb, som ensam inkom: mit till inloppet aftonen förut. Då vi sågc honom komma, gingo vi på vidare och än gade upp till staden. Jag har sett många herrliga revierer, mer ej något mera romantiskt och pittoreskt är detta. Det liknar 8:t Lawrence-floden, de; den slingrar sig emellan tusende öar. Se gelleden böjer och kröker sig emellan mas sor af hölmar, som äro kringströdda i hun. dradetal, af samma klippformation som de i S:t Lawrevce-floden, betäckta med späda faror och granar, hvilka ibland uppskjute från klippan ända ned emot vattenytan Öfver de skrofliga och irreguliert formad: lipporna af alla möjliga storlekar utbrede; ig en präktig matta af ett slags grå mossa vilken gifver dem en viss varm färgton som de dystra och mörkt grönskande gra narne dock ej förmå utplåna.