fattiga, ville göra sitt bästa, för att hedra d ankommande soldaterna. Rialto var väl dekorc rad af den folkmängd, som betäckte don, Iloc kan slog tolf, och alla väntade längs hela linier men de italienska soldaterna kommo ej. Varnå gonting i olag? På båda sidor skola municipal ondolerna fara, en garibaldist eller officer u ommissionen passerade och fick sig några stänk hurra. Slutligen förnams, efter lång väntan läng kanalen på långt håll ljudet af musik och någr båtar kommo fram, för att se att vägen var klar Derefter syntes en lång svart kolonn långsam men stadigt röra sig framåt genom de slingrand vattnen. Tvenne stora båtar kommo först, bog serade af gondoler och förande Venedigs ci vila myndigheter samt nationalgardet och des musikkår. Efter dem kommo soldaterna och hel sades med undertryckt värme, ännu icke mer full entusiasm; folket fycktes vara yrvaket; de var ännu så ljust och österrikarne voro ej lång borta. På en af de små broarne, som skära ri just der de nu falla i Stora Kanalen, stod er qvinna med ett älskligt och ljuft anlete, likt Ma donnans af San Sisto, men hon sade ej ett orc och klappade icke i händerna, utan såg endasi med sin klara blick på trupperna, alltsom de passerade. Under det folket ropade? Viva VItalia ?Viva Varmata Italia! svarade trupperna med ?Viva la Venezia! En af dessas musikkårer blåste en välbekant venetiansk melodi: ?Venezia, mia bella, non ti voglio piu lasciar ! Andra trupper mar scherade öfver broar, längs rivan och genom de calli och campi, som representera gator och torg, men tåget på Stora Kanalen var det förnämsta, och med den stora raden af mörka båtar med deras militära laddning kunde ej någon annan krigsståt mätas. Vid Palazzo Corner, det blifvande residenset för il Re Galantuomo, hade en afdelning af nationalgardet marscherat upp och skyldrade, soldaterna besvarade helsningen, alltsom de marscherade framåt till sin destinationsplats. Klockan var nära 3, innan de uppnådde Piazzettan och Italiens och Victor Emannels flagga slutligen hissades öfver Venedigs gatubeläggning af marmor vid foten af S:t Marcos lejon. Nu skingrades det töcken, som tyckts hvila öfver befolkningen, och då den lilla armen marscherat upp på Piazzan och började tåga förbi, löstes alla tungors band och började få ljud. En HKedersvakt, klädd i civil drägt, hade helsat trupperna. Den utgjordes af några medlemmar af municipalgardet, hvilket hela morgonen varit i besittning al staden och kl. 4 f. m. aflöste ? die Gränzers? från vakigöringen samt genast borttagit de jerngaller som städse inneslutit högvakten. All ceremoni var denna dag liksom bortblåst, folket jublade och applåderade från alla håll och kanter, officerarne besvarade oupphörligt de lifliga helsningsropen och soldaterna bugade och nickade åt höger och venster. Bersaglieris voro, såsom vanligt föremålet för den största uppmärksamheten ; män och qvinnor bröto de sjelfgjorda lederna och sprungo vid sidan af de små muntra soldaterna, hvilkas led under den hasti marschen vacklade hit och dit. De sågo emellertid ut, hvad de också äro, såsom lätta trupPer af första ordningen, och deras intelligenta ufvuden vände sig till höger och venster med en snabbhet och en åtbörd som liknade fogelns. Hurraropen ljödo nu ur full hals och fulla hjertan Då trupperna marscherade hem till barrackerna hade man tillfälle att se. alt gondonlitrernes verld var värd att skåda. Den som äskar rika färger bör resa till Afrika eller Asien eller — Venedig. Der såg man hvita jackor och byxor broderade med snören, brunt sammet med rödt broderi och gröna benkläder, blått och silfver, orangefärgade jackor öfver hvitt, alla med breda skärp och ljusa färger, vanli dt, och med många färgskiftningar och kontraster Ehuru hela verlden var ute, var det likväl icke brist på sysslolösa gondolierer, och det såg ut som om a behagligheter vållat att det blifvit öfverlylldt med konkurrenter. Vädret var förtjusande en solljus himmel och en sval vind bildade en behagfull sammanfattning af ljus ech friskhet, och då solen befann sig vid horisonten, badade staden i en flod af rik orangeglöd; till höger höjde sig Stora Kana lens palatser och kyrkan Santa Maria della Salute med obestämda konturer i en gyllene gloria. Men ingen känner Venedig som icke sett det illumineradt om natten. Vare sig att små lågor äro placerade rundtomkring linierna af dess götiska byggnader, sålunda förändrande soliditet till behaglig lätthet, eller ljusen äro så ordnade, att marmorpelarne och spetsbågarne afteckna sig glänsande mot den djupa hirslen, är effekten den, att de återställa byggnadens ungdom , innan! tiden och elden ännu hade tärdt dess skönhet, S:t Marcus-torget var rikt illumineradt, S:t Marcus-kyrkan glittrade likt ett juvelskrin, och tornet, som höjer sig öfver densamma, tycktes, i det att dess glans småningom aftog uppåt, likasom dölja sin spets i det mörkblå hvalfvet deroivan. Torget, som var rikt upplyst och tillräckligt stort för en revy, var nu på eftermiddagen uppfylldt med folk af alla klasser och vilkor som gladde sig, ja, verkligt njöt af de nationala musikkårernas prestationer. Der voro män, nästan höljda i trasor, qvinnor som buro tvenne barn på sina armar och hade andra som slängde sig fast vid deras kjortlar, garibaldister med armarne slängda kring halsen på bersagl . grefvinnor med sin fina gratie och bondflickor med sina vackra bruna ögon och till hufvudprydnad en krona af sitt rika svarta hår; höga och låga, rika och fattiga möttes i denna hop med lika vänliga känslor; de hafva varit ett i sina långvariga brinnande önskningar och de äro nu ett i frukten af sina förhoppningar. Der rådde litet stoj, en tydlig afsigt att tillbriaga denna natt i idel fröjd, huru det nu än gick med visthuset för morgondagen, och att ej tillåta någonting störande afbryta deras lugna lycka. Denna enda cyn måste vara tillräcklig ersättning för hela år af fara och ängslan, hvari så många venetianare tillbragt sina bästa dagar, ech tfven för de vänners förlust, som gifvit sitt lif för ernående af den frihet, som de nu ega att begagna efter beag. Så den sgiillsamma och högtidliga redden uppför Stora Kanalen genom ett glindrande fält af ljus, mot hvilket Rialtobryggan aftecknade en skarp kontur ofvan och kastade mörka, sväfvande skuggor inunder. Soldaterna i ett af de palatser, som voro för tillfället utsedda till kaserner för dem, sjöngo en neapolitansk kör behagligt och ej med en sådan klagolåt som kroaterna och ungrarne, hvilka nu begilvit sig hem till sitt; och plötsligt ropade. från en balkong nära intill l. en stämma med lika styrka som ropet från nareten vid nattetid, uppmanande oss att u:tala denna bön: ?Viva Roma il Cupitale dell Italia !: EEE SSRK — -—— ——