OO OSP ff taren, att fråssa af för den vanliga läsaren, Jett bäde i sig sjelf förträffligt och för vår I dröja allt för länge. en nerrskarhand, som ej ett ögonblick läter den poetiska berusningen bortföra sig, som med all sin skalkaktiga lekfullhet, likväl aldrig förlorar sitt mål ur sigte. Här är således verkligen något att läsa för dikatt njuta för båda. Och redan derför att Ariostos dikt kan tillföra oss ett så rikt förråd af nya idter torde en öfversättning af rätt man vara på sin plats. Men härtill kommer som ett nytt vigtigt sköl, att Ariosto tillhör den romaniska diktkonsten, hvars alster i följd af sitt språk äro för flertalet svenskar mindre tillgängliga, och från hvil ken det jemförelsevis största utbytet af friska intryck och bilder säledes är att hemta. Tysklands, Englands, Frenkrikes litteratur känna vi, ega vi mycket af; det är derföre nu i sin ordning, att det yppersta, för alla tider betydelsefullaste, af de södra folkens vitterhet blir för oss mer än en tillsluten bok, en hörsägen eller på sin höjd en språköfning. Och ur denna synpunkt sedd, helsa vi Kullbergs öfversättning af Ariosto som poetiska litteratur vigtigt arbete, hvars fortsättning och afslutande vi hoppas ej må Skola för äkta män. Komedi på vers i tre akter af Moliere. Öfversatt af G. W. Blachet. (Stockholm 1866.) Denna öfversättning af L6cole des maris har redan ett tiotal af år uppförts på vår Kongl. teater och således genomgått det säkraste profvet på duglighet. Vid läsning visar den sig vara ganska ledig och väl lämpad för talets fordringar, men deremot npågot vårdslös i formen och framför allt i saknad af den högre hållning och den fint tillspetsade elegans, som utmärker Molieres vers. Men dessa egenskaper äro just de för hom sjelt och hans tid de mest karakteristiska och således äfven de, som erbjuda de största vanskligheterna för en öfversättare. Emellertid låter hr Blachets öfversättning, säkert en kärkommen gåfva för vännerna af den klassiska dramatiken. Danmark i Billeder af danske Digtere. (Kjöbenhavn 1866.) Dcet lilla, elegant utstyrda häftet utgör en poetisk antologi ur Dånmarks bästa skalder, nemligen af sådana stycken, som skildra dansk natur, danska trakter och ställen. Samlingen är geografiskt ordnad, törjande med sånger om och till hela fosterlandet och sedan fortgående till särskilda orter. Bland författarnamnen återfinna vi de för nämsta danska, såsom Holberg, Ewald, Baggesen, Oehlenschläger, Heiberg, Ingemann, Hertz, Winther, Andersen, Ploug, Paludan Miller, Grundtvig m. fl.; och flera af de meddelade styckena tillhöra sina författares allra bästa. Alla andas de också den varmaste fosterlandskärlek, och det gör en derför så godt att genomögna den lilla boken, der hvarje blad talar om hur danske män älska sitt land och sitt folk.Idn är särdeles lycklig, och urvalet gjordt med omsorg, så att samlingen kan anbefallas hos alla, hvilka önska göra bekantskap med vårt brödralands yttre fysionomi. Bartre skildrare och gerna önska sig. Mellin, 1, 2 häftet. (Stockholm 1866.) Mellins historiska noveller kunna sägas ha gjort en viss epok inom svenska skönlitteraturen; de voro de första lyckade försöken att på svensk botten öfverflytta Walter Scotts manår och ha sjelfva tjenat till mönster för en ej obetydlig skara bistoriska romaner och noveller af diverse författare och författarinnor. De första af dem framträdde för mer än trettio år sedan och vunno då allmänt bifall. Sedan utgafs 1846 en samlad upplaga af dem, och det är nu denna samling, som, efter att i flera år ha varit ur bokhandeln utgången, tillökad och ånyo ordnad af författaren kommer att utges i 12 å 15 bäften. Vi äro öfvertygade om, att företaget skall helsas med ett visst deltagande från den läsande allmänhetens sida, helst författaren af dessa noveller ännu ej erhållit någon öfverlägsen medtäflare på vårt språk. Dermed ha vi dock ej velat påstå, att de, betraktade för sig sjelfva, intaga en så hög plate; ty hvad författaren åstadkommit är egentligen en lätt och underhållande lektyr i en behaglig och poetisk stil, dervid han till behandling valt epieoder ur Sverges historia. Men sjelfva uppfattningen af de historiska företeelserna och karaktererna eger ingalunda det djup eller den originalitet, som kunde lyfta novellerna till rången af konstverk i högre mening. Författarens historiska skildringar röra sig mer på ytan och verka företrädesvis genom en viss romantisk hållning i detaljerna, som dock ibland påminner om de gamla riddareoch röfvareromanerna. Dertill kommer, att hans kännedom om äldre förhållanden, seder och bruk, ehuru för sin tid aktningsvärd, dock ej motsvarar de högre fordringar, man numera uppställer på konstverk, hvilka röra sig inom det historiska området. Mycken förtjenst ega deremot dessa berättelser ur stilens synpunkt, hvilken är särdeles angenäm, läuflytande. elegant och stundom verkligt poetisk. Författarens skildringar sakoa, med sin något teatreliska förgläggving, dock ingalunda klarhet och äskådlighet samt frambringar derför en viss effekt, som tjenar att underhålla intresset och spänna nyfikenheten. Och säkert är, att dessa berättelser öfverträffa de historiska noveller, hvarmed isynnerhet skrifvande damer öfversvämmat vär litteratur. — De nu utkomna tvenne häftena innehålla berättelserna: Naema, Jedver, Jorsalafar, Sigrid den fagra, Ett besök hos lagman Eskil, Lagman Algot, Nunnan i S:t Clara, Hartvig Flögb. — Om ett nyligen i Köpenhamn utkommet svenskt. vetenskapligt arbete, hvilket, såvidt vi veta, ännu icke blifvit tillgängligt i svenska bokhandeln, innehåller Berlingske Tidende följande anmälan: Ånglosazisk (fornengelsk) grammatica, af L. G. Nilsson, lector; förra häftet; Köpenhamn 1866, er den 1ste oldengelske Sproglere, der: er udkommen i de nordiske Riger siden Rasks 1817, og den förste paa Syensk. Da Rasks er udsolgt og desuden temmelig formeldet, endog i Sammenligning med den senere engelske Udgave, maa Nilssons lille Bog blive de, rigtignok ikke talrige, Dyrkere af Angelsachsisk her og i Naborigerne velkommen, og vil uden Tvivl fremme dette Sprogs Studium. Det er tillige et Vidnesbyrd om, at videnskabelig Syssel, der ikke er reent Brödstudium, kan trives, öm ikke i Danmark, saa dog i Sverig, naar en saar dan Bog kan udkomme uden offentlig Understöttelse. Ved et underligt Treef er den jak studium at have EJ rens -Stof. Men han bede eldre Arbeider af Rask og af forskjellige tydske Forfattere (Grimrna.o: a.) meget selvstrendigt, og med meget godt prak Skjön. Iatetsteds findes en saa et overskuelig Fremstilling af Navneords trots sina brister ganska väl läsa sig och är mer varmbjertade ledsagare kan man ejl Somlade svenska historiska noveller af G. H. — RR RR Böining som hos Nilsson (han har heldig