korgen och ger sig knappast tid attlåta oss efterfråga priset, förr än ben sjunger ut svaret: ai sele? (en 10 tum läng knif, som kostar 4 rdr rmt). Kamraterna, som bätire veta värdet af hans ull, se på hvarandra med ett slugt leende och en af dem utbrieter, gycklande: Hvarför begärde du icke en yxa i stället för en knif?? — Hvarpå en annan faller in: ?Du skulle begärt ett gevär!.— Hvarför ej begära 10 gevär? — Du får dem lika lätt?! — säger en tredje. Vid detta sista infall utbrista alla fidjianerna i en stormande skrattsalfva, i hvilken det stackars föremålet för gycklet lika högljudt och belåtet instämmer, i det han mottager den metkrok, knallhatt eller gevärs kala, som erbjudes honom i betalning för hans ull. Jag tänkte mig kunna afsända detta bref början af Januari 66, men Egerström, som, under det jag skrifver detta, varit med en båtiast bomull upp till Revafloden, återkom lerifrån emellan jul och nyår medförande ien underrättelsen, att något fartyg hvarken skulle afgå eller ankomma förr än nästa Maj månad, af fruktan för de starka stormar som bruka rasa härstädes årets första t månader. Bgerström hitförde vid samma tillfälle min bror, som anländt med det sednast hitkomne fartyget. De medförde tillika den sorgliga nyheten, att missionärbriggen John Wesley, med hvilken jag ankom till Fidji, totalt förolyckats på ett korallref nära en af Vänskapseller Tongaöarne, Hela besättningen blef dock räddad. Det nya året inträdde under ledsamma auspicier. Regn och stark blåst fortfor från dess början ända till den 7 Januari, då en våldsam orkan, hvars like Fidji icke sett på många år, utbröt. Öfver ett dygn fortfor den förfärliga stormen, som. nedsopade nästan allt framför sig. Hela vårt vackra, sedan förra året betydligt utvidgade bomullsplantage blef nästan helt och hållet förstördt. En mängd cocos-, brödfrukt-, bavana. och andra fruktträd upprycktes med rötterna. Många gronatäpp!eträd, som stodo