Sedermera hade först Andreas Olsson och Gust Andersson gått ner till det ställe, der Björkma låg, derefter Spjut och Sandberg, och slatlige ett par af de andra. Enligt hvad Spjut, so! sade sig ha fasat för att vidröra Björkman, upJ gaf, skulle denne ännu då visat tecken till li Han tyckte nemligen, att det lät som om Björk man snarkat?. Så stor var råheten och likgiltigheten för e medmenniska hos alla dessa personer, med ur dantag af hustru Sandberg, som uppmanade ka; larne att egna Björkman hjelp, att, trots denn uppmaning, hvarken någon bisprang honom hans dödsstund, eller sedermera tog vara p hans lik. Qvinnorna vägade naturligtvis ick göra något utan karlarnes hjelp, hvilka ging och lade sig som om ingenting passerat. Först påföljande söndagsförmiddag, sedan sa ken kommit till gästgifvarens vid Rotebro känne dom, blef Björkmans lik, som då ännu låg qva på det ställe, der han blifvit ihjälslagen, afförd till hans hem i Edsbyn. Utom hvad i öfrigt förekom mot smeden Sand berg, upplystes, att på söndagsqvällen hade et bud kommit till Sandbergs bostad, med begäran att Jan Petter Andreasson skulle utfå ett mindri belopp, som han hade innestående hos Sand berg. Denne lemnade penningarne till Spjut som åter lemnade dem till förenämnde bud, lig gande det således härvid Sandberg till last at hafva underlättat Andreassons och Olssons af vikande från orten. Efter slutad ransakning förordnade rätten, at Spjut skulle fortfarande hållas häktad, hvaremo Gustaf Andersson försattes på fri fot, dock mec åläggande för honom, liksom för smeden Sand berg, att vid nästa ransakningstillfälle iakttags inställelse vid äfventyr af hemtning. — Kyrkstöld. Då begrafning förliden onsdag skulle hållas å Sollentuna kyrkogård, upptäcktes att stöld under de närmast föregående dagarne blifvit i kyrkan föröfvad. Genom att sönderslå ett af kyrkfönstren hade tjufvarne inpraktiserat sig i kyrkan och uppsprängt den dörr, som ifrån predikstolen leder till sakristian, der de sönderbrutit locket på en jembeslagen kassakista af trä, ur hvilken de lära tillgripit 2 å 300 rår. Huruvida de lyckades tillegna sig något af kyrkans i sakristian förvarade silfver, känna vi ej. Inventering af kassan och kyrkans dyrbarheter hölls i går. — Öfvervåld. Då landtbrukaren Moäll i tisdags fton var på väg från jernvägsstationen vid Roteoro hem till sin egendom Wiby i närheten af Sollentuna kyrka, blef han öfverfallen af tvenne karlar samt så illa slagen, att han nu är sängiggande sjuk. Något försök till rån lär ej ha sjorts. — Brefstöld. I Göteborgs Handelstidning 1äes: Under en längre tid hade vid härvarande rtilleriregemente förmärkts, att en del bref, vilka man erfarit hade hit anländt, förkommit, till tort bryderi för adressaterna. Regementets post fhemtades från postkontoret af förre musikanten ch sergeanten Ljungberg, som vid utdelningen viträddes af sin son, 2:dre konstapeln G. Ljungerg. Då för ett par dagar sedan ånyo ett penningref saknades och samtidigt härmed konstapeln sjungberg höll sig undan, föllo misstankarne elt naturligt på honom, hvadan efterspaningar fter honom anställdes, med det resultat, att L. tisdags på e. m. anträffades å de s. k. Ranngarne i närheten af skansen Lejonet, då jan hade bredvid sig en flaska, fylld med saltyra, hvarmed han — enligt en hos honom funen breflapp till fadern — ämnat taga sig sjelf) f daga. Innan han hunnit verkställa detta sitt eslut; blef han emellertid gripen och har vid ned honom anställdt förberedande förhör eränt sig hafva tillgripit tvenne bref, innehålande penningar. Vid undersökning i det rum u. bebott, hafva emellertid ett större antal upprutna bref påträffats i ett honom tillhörigt skrin. — Ljungberg hålles häktad, för att vid krigsätt undergå ransakning för de föröfvade tillreppen.