as a RR Ta beloppet är lägre än i länder med lt kommunikationsväsende i öfrigt som Belgien och Frankrike (hvardera i allmänhet 20 resp. 30 centimes) samt tyska postföreningen (i allmänhet 3 sgr., undantagsvis mellan orter inom 10 och 20 geografiska mils afstånd 1 resp: 2 sgr.). Oaktadt nedsättningen -har sedan 1856 uppbörden af inrikes portot hvart år, men synnerligast de tre sista Ren betydligt ökats, så att för år 1864 densamma , med 42 proc. öfversteg hvad i inländskt porto influtit det sista är, 1854, som det äldre taxeringssättet ensamt tillämpades; en tillväxt, hvilken emellertid bör i väsentlig mån tillskrifvas äfven det ökade tillfälle till brefutvexling, som de under sednaste åren utvidgade postförbindelserna och de nyinrättade poststationerna erbjudit. . Bland detaljer af postbefordringen är brefbäringen den, som måhända blifvit till sednaste tider mest försummad. Ännu: 1860 funnos särskilda, af postverket aflönade brefbärare icke anställda i andra städer än Stockholm och Göteborg, utan berodde antingen på postförvaltarne eller på korrespondenterna sjelfva att besörja derom, att ankomna bref och tidningar blefvo till vederbörande hemburna. Från och med år 1861 har man begynt anställa brefbärare äfven i landsorterna, och vid 1864 års utgång uppgick antalet städer, i hvilka postverket besörjde brefbäringen, till 48. Samtidigt dermed bereddes hk dessa städer äfven tillfälle till lokalbrefvexling. afseende å penningförsändningen med Je sterna anmärkes, att de större remisserna, hvilka afgå under öppen rekommendation, aftagit till följd af de i sednare tider af de enskilda bankerna införda postremissvexlärne. Minskningen är dock ieke betydligare, än att, då för hela riket år 1861 beloppet af de under öppen rekommendation försända medel uppgick ll omkring 307,000,000, det för år 1864 belöpte sig till omkring 275,000,000 rdr. Sämman af de medel, som från och med år 1850 — efter assuransafgiftens införande — blifvit med posterna befordrade, beräknas till omkring 3,936,000,000 rdr: V Postverkets förlust till följd af poströfverier och brefstölder har för tiden 1850—1864 i medeltal utgjort 12,000 rdr om året, som motsvarar ungefärligen . 23 proc, af hvad i assuransafgifter under samma tid influtit, 6 af Minmahlagda assuransoch rekommendationsafgifterna samt Ua atde medel, som blifvit under öppen rekommendation förtskaffade. Försändningen med posterna af mindre penRingbelopp, eller sådana, söm i allmänhet befordras under sluten rekommendation, befinnes — i motsats till hvad: fallet var med, de större penningremisserna — vara i ett oalbrutet stigande. . Denna omständighet anser generalpoststyrelsen tala för införandet — jemväl för pennDingförsändningen mellän inrikes orter — af postanvisnin är och postförskott å sådana minre belopp, hvarå i allmänhet icke bankerna utfärda remissvexlar; hvarom äfven styrelsen säger sig ärna göra särskild framställning, sedan anstalter träffats för den utvexling af postanvisningar och postförskott mellän Sverge, Norge och Danmark, som stadgades genom de nästlidet år afslutade fördragen. Som det förnämsta medlet att minska poströfverierna uppgifves i öfrigt en alltmera utsträckt förening af personoch postbefordringen. Också hade redan tidigt förslag blifvit väckta om inrättande af forvagnar för fortskaffande af både post och resande. Redan år 1673 förordnades om vidtagande af nödiga åtgörder, ?på det man här i fäderneslandet icke mindre än annorstädes i verlden forderligast denna nyttigheten och fördelen må hafva att åtnjuta?. I början af nästförflutna århundrade finnes också verkligen en öfverenskommelse vara träffad om underhållande genom , enskild försorg af oa vagnsförbindelse å linien Stockholm—Ystad. nder sednaste året af Carl XII:s regering beslöts en vidtomfattande omreglering af postbefordringen, med hvilken nu äfven den vanliga ästgifveriskjutsen borde förenas; ett förslag, SE dock lärer hafva med konungens död förfallit. Derefter gjordes under loppet af nästlidne århundrade försök att dels genom beviljande af räntefria lån, dels. genom. privilegiers förunnande åstadkomma underhållande för enskild räknin; af diligensförbindelse å en eller annan af hufvudlinierna. . Såväl. vid 1810 års riksdag som äfven vid följande. riksmöten gjordes ånyo framställningar om begagnande, af brefposternas forslande af pöjtvagnar, å hvilka äfven resande och päketer unde fortskaffas. Ett försök härmed gjordes också år 1830, till en början å linien Stockholm Ystad, med utsträckning sedermera äfven till linien Ystad—Malmö—Helsingborg. Då emellertid skjutskostnaden, i förening med utgifterna för vagnars inköp och underhåll, befanns uppgå till vida högre belopp än hvad beräknadt blifvit, under det inkomsterna af passageraretrafiken lemnade endast ett jemförelsevis ringa bidrag till bekostande af diligensinrättningen, så att postverket beräknades på densamma göra en årlig förlust af omkring 10.000 riksdaler anko, hvaraf antogs följa, att Pen paketpostinrättning, ämnad såväl till resandes fortkomst som för transport af paketer och oberoende åf de allmänna skjutsanstalterna i riket, icke utan en betydligare förlust kan bedrifvas, blef vid 1834 utgång denna diligenspost indragen. Sedermera . understöddes med postmedel den för enskild räkning underhållna diligensförbindelen Stockholm— Göteborg—Helsingborg, hvarjane år 1850 ånyo gjordes ett försök att med tefposten förena personbefordran, då emellan Malmö och Ystad inrättades en diligens, hvilken, likväl endast under sommarmånaderna, skulle en gång i veckan framoch återgå, fortskaffad med gästgifvareskjuts. Sedan vestra stambanan blifvit från Göteborg utsträckt till Töreboda, inrättades år 1859 at postverket diligensbefordran å linierna Örebro— öreboda och CteborgrHelsingborg. År 1861 beslöts, att å de flesta hufvudlinierna postbefordringen skulle besörjas med -diligens, och före 1864 års utgång hade dligensförbindelse blifvit upprättad å 27 nya linier, så att vid nämnda tid den väglängd, hvarå en dylik fällständigare post: NN egde rum, uppgick till omkring 400 mil. Medelprocenten af de af resande upptagna diligensplatserna, hvilken för åren 1862 och 1863 uppgått till 35, hade år 1864 ökats till 40. den fullständiga historiken öfver postförbindelserna med utlandet meddela vi för närvarande endast, att till år 1814 svensk postgång egde rum genom Danmark till och från Hamburg, liksom dansk post fördes genom Sverge till och från Norge; att genom Kieler-traktaten Sverge förvärfvade rätt till sluten brefsäcks försändande rar Danmark, en rättighet som uppgafs år 847, för att först genom det nästlidet år alslutade nya postfördraget med. Danmark fullständigt återvinnas; att utem vägen öfver Danmark har sedan 180 år tillbaka, med vissa afbrott, Postutvexling äfven egt rum öfver Stralsund, samt att dessutom vid olika tider anstalter blifvit träffade för underhållande af sjöpostförbindelse mellan Gotland och Königsberg, mellan Göteborg och Amsterdam, mellan Stockholm och Danzig, mellan Ystad och Liibeck, Stockholm och Stettin m. m. Några af dessa förbindelser hafva, liksom de, hvilka föreslagits å linierna Stockholm—Wismar, Göteborg—Diinkirchen m. m., aldrig kommit till fn Andra hafva efter någon tid åter uppört. I hvad mån portot för utrikes brefvexlingen blifvit under de sednaste ären nedsatt visar sig deraf, att, då detsamma för bref till och från: 4 -—-— — — —ALV ford rk OP od kärt rm FR Am DDR bt käre FR BE kr mrs OO 0 TI SS rt YRLALR PM DD 4 MH Ö FA bru