BLANDADE ÄMNEN. — Den sista storheten i Nassau. Prins August af Sayn-Wittgenstein-Berleburg har det egendomliga ödet att sedan 1849 alltid vara den siste på sitt vis. Han var riks-krigsminister 1849, då riksföreståndaren-hertigen nedlade den edan temligen värdelös blifna riks-centralmakten och drog sig tillbaka till badorten Gastein. Kladderas sjöng då i ett ode till riksförestånaren: Abschied nimmst Du von Deinem Jochen ) Und von dem Landsknecht Wittgenstein, Und badest Deine miden Knochen In Lethes Fluten zu Gastein.? Prins Wittgenstein, f. d. kavalleri-general, trädde 1852 såsom ?dirigerande statsminister i spetsen för hela nassauska statsförvaltningen, deri inbegripet departementet för rättskipningen och lagstiftningen, hvaraf han ej begrep det ringaste, såsom han sjelf försäkrade. Härmed fortfor han till den 16 Juli 1866, då preussarne inryckte i Nassau och prinsen lemnade landet. Han begaf sig nu till Augsburg, der han formligen inträdde såsom hertig Adolfs gesandt vid förbundsdagen. Han var den siste gesandten, som den 24 Augusti lemnade Augsburg. Hans Durchlaucht har således haft den äran att efter hvärtannat ha varit: 1. Den siste riks-ministern, 2. den siste ministern i Nassau och 3. den siste förbundsdagsgesandten, Reqviescat in pace! — Somrarne 1766 och 1866. Dessa begge somrar likna hvarandra fullkomligt, säger engelska tidningen Evening Star. Lord Chesterfield skref den i Ang 1766 till sin son: Aldrig ha vi i mannaminne haft en så regnig sommar som i år. Ända sedan Mars har icke förgått en enda dag, på hvilken det icke regnat. 4) Jochmus var riks-minister för utrikesärendena.