flyktat, så var orsaken, naturligtvis, ej sven 11 ska kavalleriet, utan den utländska bågen c A. B. C. Att antaga densamma var nogle bra, men ännu bättre synes hafva varit omle vårt kavalleri haft en så beskaffad exercis-ls skola, att vid densamma kunnat uppdragas, ! utom åtskilligt annat, en för vapnet lämp: if lig svensk fäktmetod. b). Nu pågår ett krig, som å ena par-ls tens sida synes syfta på utförandet af enl plan, hvilken påstås vara så gammal, attli redan konung Gustaf II Adolf hyst densara-:; ma, nemligen att genom ett nordtyskt, projs testantiskt kejsardöme bilda en motivigt emot i: det sydtyska, katolska. E Under detta krig har användts ett snabb-1. skjutande bakladdningsgevär, hvilket visat i sig vara ett särdeles farligt vapen. Om ejl i dag, så åtminstone vid en ej mera afläg-: sen tidpunkt än att dagarne från densamma l: lätt äro räknade, ansågs detta gevär närapå l, som enda orsaken till det som sig tilldragit , samt att om en armå lyckas förskaffa sig l: ett gevär, hvilket utsprutar kulor som brand. sprutan vattendroppar, så kan den undvikal. att bråka med strategi, taktik, besvärliga och tidsödande öfningar m. m., hvilket onekligen är fördelaktigt och beqvämt. Då den dimma, eller krutrök, som säges hafva gynvat preussarnes genombrytning vid Königgrätz, tillräckligt skingrat sig, märkte österrikarne att de förglömt taga en vigtig punkt med i beräkningen; om ochl då åtskilliga lätta töcken, hvilka redan börjat skingra sig, erhållit tid att göra det fullständigt, märkes möjligen att, med afseende l å bedömandet af hela kriget, åtskilliga måhända ej ovigtiga punkter ej blifvit medtagna i beräkningen, åtminstone då bestämda slutsatser drogos i början af detsamma. Exempeloch förslagsvis anföras följande: 1:o att Preussen under en mycket lång tidrymd synes hafva beredt sig på det som nu till en del utförts samt ansträngt sig för ernåendet af hufvudvilkoret för framgång : en i alla afseenden väl utrustad armå. Det har ej endast varit fråga om lämplig beväpning, utan om organisation, intendentur (de vid Solferino och några af detta krigs fältslag fångna österrikare ropade på bröd), sjukvärd, rik tillgång på väl öfvadt befäl och underbefäl, manöveroch skjutfärdighet m. m.; 2:0 att skjutkonsten under en längre följd af år drifvits i rorra Tyskland som ett allmänt folknöje, särdeles i Preussen. I industrien och vetenskapen betraktas uppfinningar cch deras allmänna antagande hufvudsakligen som en följd af den allt högre ståndpunkt som det hela intagit. Föga troligt är att en folkstam, som besitter allmän skjutfärdighet, i våra dagar beväpnar sin armå med untlåsgevär eller annat otympligt vapen. Den allmänna skjutfärdigheten i Preussen är måhända egentliga orsaken till det hastiga inseendet och antagandet af en lämplig konstruktionsgrund för krigsgeväret; 3:o att de trupper, som bäst behöfde skydd, föraktade detsamma; men att de, som till en del redan hade betäckning genom hastig eld, ej försmådde att ytterligare erhålla en af terrängen. Grundorsaken till denna olika uppfattning låg måhända, åtminstone till en del, i den olika allmänna skjutfärdigheten och deraf beroende omdöme; 4:0 ait den ena parten har rika och disponibla tillgångar, då deremot den andra för tillfället endast är rikt på papper, som går, till och med kan sägas haitar illa. Denna sednare omständighet inverkar förlamande på många, sätt och till en grad som endast af en närastående kan fullkomligt uppfattas; 5:0 att österrikarne vid Solferino ämnade äta frukost samt ämnade anfalla fransmännen; men att det var fransmännen som åto frukost och anföllo de uthungrade österrikarne; att, i det sednaste kriget, österrikarne ämnade taga initiativen och gå på Berlin, men ati det var preussarne som på alla punkter togo initiativen och gingo på Wien; samt att, då preussarne på flera kolonner ryckte in i Böhmen, delvis på farliga vägar, ej någon kolonn blef öfverväldigad. Allt detta synes erinra om hvad en af Österrikes utmärktaste generaler, erkehertig Carl, en gång helt vemodigt skref: Es ist im Himmel geschrieben, dass wir immer zu spät kommen sollen?. En arm6 som, illa beväpnad och svårt decimerad, dock ej bryr sig om betäckning och vill hafva fred, det mäste vara en du-tig armå... och en general som, oupphörligen slagen, armån ej vill mista, han måste väl ega några generalsegenskaper? Det är möjligt att töcken och dimmor ännu dölja hinder och fiender, af armen anade, som han haft att bekämpa? Då kejsar Napoleon I återkom från Moskwa utan armå, höjdes visserligen åtskilliga röster för en regementsförändring, som vilkor för fred; men ingen önskan förspordes, att om kriget nödvändigt skulle fortsättas det måtte ledas af nägon annan än den, som hemkommit utan arme. De österrikiska officerarne äro klandrade för att de, ehuru kännände preussiska geväret, ej verköt för att detsamma blifvit infördt i egen armå; men om så skett hade följden måhända blifvit, att hvarje framgång ej ansetts som armåens förtjenst, utan att från motsidan hörts en spöklik stämma tala om: unseres ausserordentliches Zindnadel?. Bättre hade måhända varit, att de verkat för konstruerandet af ett österrikiskt snabbskjutande bakladdningsgevär samt allmänna målskjutningsöfningar? Man har klandrat att svenska armen ej ännu har tändnålsgevär; men hväd skall man då säga om den franska med dess krigserfarenhet och medeltillgång? Man har funnit det besynnerligt att de svenska skarpskytteföreningarne ej ännu börjat lägga sig till tändnålsgevär; men hvad skall man då säga om Edsförbundet, som, för dess stora nationalbeväpning kanske ej har flera än de, POÄNG rn