— Slesvigska frågan. Telegrafunderrättelserna om utgången af den slesvigska deputationens resa till Berlin lära, enligt danska Dagbladet, ba framställt denna sak i en ogynnsammare dager, än det verkliga förhållandet föranleder. Nämnda tidning för den 5 Sept. meddelar nemligen följande, som den erfarit ur pålitlig källa: Den slesvigska deputation, som i torsdags samlades i Hamburg, bestod af 47 ansedda män från olika delar af det danska Slesvig, älven från omrädena söder om Fiensborg. Torsdags aftonen den 30 Augusti reste deputationen till Berlin, och strax efter sin ankomst fredags morgonen skickade den valde ordföranden, possessionaten Ahlmann från Augustenborg på Als, sitt kort till preussiske premierministern med anhållan om audiens. Derå gafs genast det svaret, alt grefve Bismarck arbetat hela natten och först vid daggryningen gått till sängs, hvarföre han svårligen under förmiddagens lopp kunde mottaga någon, men ordföranden anmodades att inlemna en kort uppgift om deputationens ärende. I enlighet dermed skref hr Ahlmann till premierministern, att deputationen kommit för att på sina slesvigska liktänkandes vägnar tacka konungen af Preussen för fredspreliminärernas tredje artikel och framföra en bön, att den deri utlofvade omröstningen mätte få ega rum! så snart som möjligt och så långt ned i hertigdömet, som danska nationaliteten sträcker sig. Samma dags afton tillsades ordföranden att infinna sig i utrikesmigisteren, der