få blad, som ännu äro vid lif, inskränka sig till att aftrycka Correspondencias (en liter officiös tidning) icke blott utländska un derrättelser, utan dess minsta notiser. De finnes icke mera några journaler eller före ningar. De offentliga lokalerna stängas kl 10 på aftonen. Ett folk om 17 millione ligger i själtåget. Hvarje dag verkställa häktningar och afrättningar i Madrid och å hela halfön, isynnerhet i Barcelona och evilla. Vid nattens inbrott tåga gensdar meripatruller genom gatorna med skarplad dade gevär. Alla, som kunna, fly frår Spanien, göra det. Sedan koleran?, he ter det i ett enskildt bref fråniMadrid, ?gick här förlidet år har man aldrig sett Madric så tomt som nu. Man flyr för att ej bl proskiberad, häktad och skjuten.? Mar ämnar återställa de religiösa ordnarne, som sedan 1840 voro helt och hållet försvunna. Den nya regeringens enda stöd är bajonet ten. Våldet skänker emellertid icke någon verklig kraft, och de finnas som tro, at drottning Isabella, som begifvit sig till Ba. skernes land, icke mera skall återkomma till Madrid. Narvaez är under en regim, som bär namn af konstitutionel, den absoluta herrskaren. Men hvad kan han väl uträtta? De spanska finanserna existera icke mera; alla affärer äro på väg att stoppa och missbelåtenheten är förfärlig. Denna sakernas ställning kan ej räcka länge. Den är, hoppas man, de sista ryckningarne af en hel forntid af politisk och religiös stupiditet. Frankrike kan göra mycket för Spanien, icke genom en officiel eller officiös intervention, utan genom den allmänna meningens påtryckning. Hvad som försiggår i Spanien kan endast jemföras med hvad som skedde i Neapel under andra Bourboner.? NORD-AMERIKA. En korrespondens från Newyork af den 31 Juli lemnar närmare upplysningar om oroligheterna i Neworleans. Rörelsen, som hade en ganska blodig karakter, uppstod lerigenom att det s. k. konstitutionella konventet af 1864, som representerar de radikala åsigterna i Louisiana och dess hufvudstad, åter sammanträdde. Negrerna betraktade deltagarne i detta konvent såsom sina örespråkare och hade samlat sig i massa ör att bringa dem sin hyllning; men hbärvid sammanstötte de med de hvita af det motsatta partiet, som hade beslutit att spränga konventet, om myndigheterna ej ville göra det. Tumultet gjorde hastiga ramsteg, och polisen var ur ständ att qväfva let, hvarför det blef nödvändigt att tillalla trupper. I den strid, som härigenom ippstod blefvo många negrer och hvita sårade; bland de sårade märkes guvernören Jahn, en af konventets vigtigaste medlemnar. En annan ansedd medlem af konvenet dödades inne i den byggnad der kon rentet skalle hållas.