ET SES SE TT AAA säkerhet utlånta kapitaler samt 297 rdr 95 öre kontant behållning. Föreningen valde till led. möter i styrelsen för 1 år öfverstelöjtnant Ku lenstjerna, borgmästare Trybom, lektorerna Alar der, Salander och Fagerström ; till supplean!e baron H. Gyllenhaal, löjtnant v. Horsten oc kronofogde Bergström, samt till re rer rf gem entsskrifvare Åhgren och konsistoriinotarie Söderlind. RR — Prisskjutning. Omkring 200 skarpsky: tar af V. Skånes frivilliga skarpskytteförenin samt östra Frosta härads och Höörs skarptkyttc kårer hade den 4 dennes sitt ärsmöte i den vackr Nackarpsdalen vid Röstånga, dervid prisskju ning och exercis företogs. Gudstjenst förrätt des af kyrkoh. Gustafsson. Vid prisskjutnin vanns landstingets andra pris af Måns Persso i Billinge. Genom repartition af skyttarne ar ordnades ytterligare priser, af hvilka hr J. Ha lenborg i Röstånga å 37 p. tog första, hr C Hallqvist från Hörby å 35 p. andra, och Lar Trulsson å 35 p. samt hr E. Hallqvist å 34 r det tredje (som var i 2 ex.). 4:de priset Gi ex.) togs af Ola Jönsson å 32 p., häradshöfdin Samsioe å 31 p., Hans Andersson å 29 p. sam Olof Pettersson från Norrhviddinge å 28 p. P aftonen tömdes flera skålar och åtskilliga dan skar deltogo i festen. Ett vackert fyrverkei förherrligade qvällen och den af bokklädda höj der omgifna, obeskrifligt vackra dalen. (ö. r.) — Fyrvaktaretjensten å Gefoeskärshufvud Såsom sökande till nämnda tjenst ha anmält si tre f. d. sjökaptener, två styrmän, en f. d. skol lärare, en bleckslagare, en parkvaktare, en f. d hemmansegare, en arbetskarl, en sockerbruks dräng, en auktionsvaktmästare och en f. sergeant. — — Lapplands kolonisation. Härom skrif ves från Malå till Norrb.-Kuriren: Utsigterna för kolonisationens framgång i lapp marken blifva ganska dunkla, när, såsom nu flera svag-år följa på hvarandra. Och den yt liga betraktaren af saken kunde snart anse råd ligast och äfven vilja påbjuda, det man nu skull uppgifva de öfverdrifna sangviniska förhoppnin ar, som hittills varit förenade med lappmar ens bebyggande, och attsvenskarne skulle flytt: tillbaka från lappmarken, lemnande denna he åt lapparne, såsom det varit i forntiden. Oct äfven vid dessa ider hafva vissa personer få stat sangviniska förhoppningar. Men de, son hysa sådana åsigter, måste åtminstone vara hel och hållet fremmande för lappmarkens både hi storiska och statistiska förhållanden. De sök derföre den hufvudsakliga och nästan uteslutan de orsaken till lappmarkens fattigdom och nöc uti svenska befolkningens inflyttning till lapp marken. Ser man åter något djupare in uti lapp markens historia, så visar sig straxt ett helt an nat förhållande. Man behöfver ej gå med sir forskning mer, än 2 eller 3 mansåldrar tillbaka för att finna lapparne ensamma och i allmän. het icke trängda af några svenskar. Men mar träffar ock då hos dem de hedniska tänkesätter nästan allmänt herrskande. Och deras genom traditionen bekantvordna bruk, att expedera å1 döden de personer, som för deras ekonomi voro besvärliga, torde nog en hvar i våra dagar bax. nas för att önska tillbaka, fastän fattigdom och nöd visst icke då (unsier lapparnes hedniska till. stånd) i någon kännbar grad egde rum. Sedan kristendomen blef mera känd bland lapparne, stegrades folk5kningen, och måste då oundvikligen gå derhän, att de så e: r renhjordarne icke uteslutande kunde i enden uppehålla en på normalt sätt sig förökande folkstam. Uti folkökningen är således en hufvudsaklig orsak till den nu rådande fattigdo: men, som redan på flera ställen stigit till den gam att lapparne skulle genast gå under, om le ej underhölles af svenskarne. Att ett annat lefnadssätt med svenskarne började införas i lappmarken, var således i högsta måtto nödvändigt. Ty deruti hade försynen beredt åt lapparne deras sista tillflygt för deras uppehälle. Ser man åter efter, huru folkmängden i lappmarken ökat sig, så måste man ovilkorligen medgifva, att kolonisation och jordbruk måste ännu hafva framtiden för sig i ett land, som tål en så stark folkökning; men på samma gång ej heller anse oväntadt, att fattigdom och nöd äro tryckande och svåra under svaga år, helst svenskarnes mission, att vara de fattigblilna lapparnes tillflykt, är ett onus, som på andra orter icke erfares. År 1816 utgjorde folkmängden för alla lappmarker från och med Föllinge till och med Karesuando i en summa 11,265 personer. 45 är derefter eller å 1861 utgjorde folkmängden i de samma samtliga svenska lappmarker 28,371 personer. Folkmängden har således fått en förökning af 17106 personer, hvilket är mer än 150 proc. Förgäfves är nu, då folkökningen tages i betraktande, att påstå, det dessa 28 tusenden skulle på något annat ställe än i.lappmarken finna bättre utkomst för sig. Uti Åsele och Lycksele lappmarker, hvarest den första nybyggare-fattigdomen mest blifvit genomkämpad, visar sig ock folkökningen vara starkast. Lycksele lappmark, som 1816 hade folknammern 1896, egde 1861 en folkmängd af 7747, och Aselelappmark, som 1816 räknade 2933 personer, egde år 1861. 7025 ersoner. Och redan år 1853 utgjorde uti Åsele, ycksele ock Piteå lappmarker värdet af den odlade jorden 2,653,550 rdr rmt. a, — Årsväxten. Från Westerås skrifves den 17 Avgusti: Väderleken, som under mer än en vi tid varit regnig, har börjat hos landtmannen väcka de allvarligaste bekymmer, i det den hotar i grund: förstöra den rika höstsädesgrödan. Ännu torde väl ej allt hopp vara ute, men vesterut, der skörden före regnet företagits och öppna skylar begagnats, påstås rågen redan, ehuru endast:till någon mindre del, vara grodd. I onsdags torgffrdar de första tunnorna af årets rågskörd och betaltes med 16 rdr pr tunna. Från Jönköping skrefs den 16 Aug.: Väderleken har de sednare dagarne åter varit regnig. Under uppehållsdagarne i veckoskiftet blef en del råg inbergad; men det mesta afråggrödan lärer ännu stå på rot. Från Ystad skrifves den 15 Aug.: Rågen är nu till en stor del inbergad häromkring men mycket ligger likväl ännu ute. Bergningsvädret har varit ganska ofördelaktigt. Det har nästan hela förra veckan och äfven denna regnat snart sagdt dagligen och isynnerhet hafva vi fått mycket starka regn de sista dagarne och nätterna. Emellertid har man redan här och der under uppehållsstunderna börjat hugga hafre och korn; Från Amål skrifves den 15 Aug. Väderleken har nu en tid varit ruskig, till stor skada för rågbergningen. Et: envist regnande omvexlar med en kylig och höstlik blåst. Höstsäden och den växtligaste vårsäden har, till följd af regnet, lagt sig på åtskilliga ställen.