allmänna skollag, som väl ännu länge skall anse vara lämplig? — Slesvigska: frågan och skandinavismen. Me dan den af tyskar redigerade schleswig holsteinska pressen, som naturligtvis d dansksinnade bladen i Slesvig ej ega frihe att motsäga, skummar af raseri öfver der förestående folkomröstningen i Slesvig ock hycklande anropar ?guds barmhertighet och rättvisa? att afvända de hinder mot ?den tyska kulturens och sedens ohejdade framträngande åt norr?, har märkligt nog fredspreliminärernas bestämmelse om Nor slesvigs återlemnande till Danmark funnit en vältalig försvarare i ve-kobladet ?Die Grenzboten?, som redigeras af hofrådet dr Gustav Freytag. Vid början af dansk-tyska kriget höll nämnda veckoblad med augustenburgaren; det redigerades då af hr Moritz Busch, som på den tiden uppgaf förfärliga PSchmerzensschrei von der Elbe?; han har nu gått öfver till det Bismarkska lägret. Hr Freytag var likaledes på den tiden en af augustenburgarens tjensteandar. De hedervärda publicisternas omsadling har försiggått i samma mån som Bismarck kastat hertigen af Dolzig öfverbord. Och det sköna land, som de ej längesedan ville med lif och blod försvara, finna de nu i sin ordning att man återlemnar till Danmark; naturligtvis ha de från Berlin mottagit parolen till detta uppträdande. Emellertid — heter det i Grenzboten — bör Preussen på annat sätt hållas skadelöst för sin uppoffting. Har skall det ändamålet vinnas? Jo så, att Preussen i förening med England och Frankrike främjar den skandinaviska idn, som i många år stått på Napoleon III:s program, för att genom de nordiska sjömakternas förbund vinna en maritim förmur mot Rysslands inflytelse i Europa. Ryssland? — yttrar det preussiskt sinnade bladet — ?Ryssland är i hjertat vår fiende, hvad det än tillsvidare finner för godt att i miner och ord uttrycka. Dess diplomatiska protest mot sydvestra Tysklands upptagande i det preussiska förbundet lemnar ett bevis härpå.? Den korrespondent från Sachsen till Dagstelegrafen, som meddelar ofvanstående, tillägger ytterligare, att han 1864 ofta personligen hörde den diplomatiske attachen vid prussiska öfverkommandot med förkärlek uttala sig för den folkomröstning, hvars verkställighet nu synes vara afgjord,