Erigsskådeplatsen i Itallen. Daily News korrespondent skrifver från Breno i Val Camonica följande om Garibaldi: Garibaldi är fortfarande lika sanguinisk som någonsin och hoppas, att hans unga. alldeles oöfvade, skägglösa ynglingar, hvilka han mot regeringens önskan instuckit bland sina frivilliga, skola utföra Jysande bedrifter. Om det också är sannt, och det är sannt, att ju mera man lär känna Garibaldi, desto mera måste man beundra !onom för hans enkelhet och totala glömska ef sig sjelf, så är det å andra sidan icke mindre sannt, att ju mera man ser hans förfarande vid svårare förhållanden, desto fastare öfvertygas man att han är för litet general och strateg och för mycket drömmare och entusiast för att ega förmåga att anföra en större krigsstyrka. Emellan Garibaldi i spetsen för några tusen, tappra gossar, som våga allt, med sådana officerare som Tirr, Coseng. Medici och Bixio, hvilka kunna gissa till hans lärer i stället för att mot taga hans befallningar — och general Garibaldi såsom anförare för en styrka på 30,000 man, bestående af frivilliga och reguliera trupper, utan en enda officer med europeiskt rykte — kan man icke göra någon jemförelse. Garibaldi är oftast så oförsigtig att han onödigtvis störtar sig i den största fara, så utan all sjelfuppehållelse drift, att han sannolikt skulle hungra ihjäl, om icke ett engelskt fruntimmer steg för steg följde honom och åtagit sig det barmhertighetsverket att gifva honom hane dagliga föda, liksom korpen gaf åt Elias. En erson, som sjelf är outtröttlig och helt och hållet obekymrad om sina måltider, som med svårighet kan påminna sig när han intog den sista — en sådan persop kan svårligen hysa den tanke, den högst nödvändiga tanke, att det är oförnuftigt att begära af trupper, som i tjugofyra timmar gjort en forcerad marsch, alt de skola strida tappet med tomma magar. Ehuru invalid är aribaldi ännu den verksammaste bland de frivilliga. Den som har nägot att afhendla med honom kan med säkerhet träffa honom endast på ett ställe: på stridsplatsen samma dag striden eger rum. Under de öfriga dagarne är han öfverallt och ingenstädes; än söker han upp lämpliga punkter fir artildleriet, än åker hav ut för att rekognoscera och än lemnar han tidigt på morgonen obe märkt högqvarteret och staben i full. omlig ovisshet hvar han uppehåller sig och uteu att hafva gifvit instruktioner för den följande dagen. FRIN TIS VR ATRETT INGA TT TY Tobe