fire kanten, och Nnvars 1innenall val UlBgvistd oc öljande : Min herre! Hennes Majestät drottningen af Preussen har för afsigt att stifta en orden, specielt bestämd att tilldelas utmärkta qvinnor i alla länder. Min höga herrskarinna, som haft tillfälle att beundra diamantinfattningar förfärdigade i er atelier, vill åt er anförtro utförandet af modellerna till ordensdekorationerna. Liksom för alla preussiska ordnar skola dekorationerna göras i korsform samt af tre klasser. vä Första klassen skall naturligtvis bli den dyrba-lafi raste och H. M:t anslår 10,000 fres för detta arbete, 5000 fres för andra gradens kors och 2000 I tri fres för tredje gradens. an ni inom en ej förlar lång tid sända dessa kors med rik diamant(1414 infattning efter de ritningar, jag skall öfversända sil till er? Grejue Schaffgotsch, St H. M:t konungens af Preussen (ve kammarherre.? 55 Döm om vår parisiske juvelerares glädje! Han kc satte sig straxt ned och besvarade brefvet: hanlF, vår särdeles smickrad af att få utföra det arbete !15 drottningen nådigst velat anförtro honom, och bi han skulle taga ihop dermed så fort grefven håde öfversänt de ritningar han omtalat. Några dagar derefter skickade kammarherren pi ritningarne, utförda af drottningen sjelf, som, lo tillade han, hade under utkasten gjort några anal teckningar. Brefvet uppmanade juveleråren att ta rörande detta uppdrag iakttagatabsolut tystnad, st å drottningen af Preussen ville icke att någon m skulle få veta det minsta om hennes nya orden 9 före den dag, som var bestämd till första utde-lk; landet af ordenskorsen, hvilket skulle ske med utomordentlig högtidlighet. Drottningen fruk-lye tade också att göra juvelerarne i Berlin miss-; nöjda genom att ha uppdragit åt deras konkur-m rent i Paris utförandet af detta arbete. Grefyen sä besvor derför ännu en gång hr X. att noga försa vara drottningens ritningar, 0. 8. V. rå Juveleraren var utom sig af glädje. Några se veckor derefter expedierade han till Berlin ett kors, omgifvet af diamanter, och till svar er-fr höll han ett bref, i hvilket han högeligen be römdes för sitt arbete samt en beställning på 12 e, första klassens kors, kvilka skulle föräras åt 12 la turstinmor i Europa. d Btt tredje bref följde snart på de två första. st I detta sednare uppmanade kammarherren vårs juvelerare att sjelf öfvervaka utförandet af den lf, kungliga beställningen, ty derpå beroduie andra g större beställningar. Hr X. hugnades med ännu fj en glädjande nyhet, den nemligen, att som kam t, marherren stod på mycket intim fot med prins tj Carl af Hohenzollern, så hade han hos prinsen v lyckats utverka, att ingen annan än hr X. skulle In få förfärdiga den nye suveränens i Donaufurstenib dömena furstliga krona. När de af diamanter omgifna korsen voro fär. diga skref juveleraren till kammarherren med lg förfrågan om han skulle öfverstyra dem till BerIs lin. Nej, svarade grefve Schaffgotsch, jag hart erhållit ett diplomatiskt uppdrag, men denoch 4 den dagen är jag i Köln och på genomresan skall jag hemta ordensdekorationerna hos någon bankir i staden, till hvilken ni kan öfverskicka lem. Hr X. skickade diamanterna till bankirhuset Oppenheim i Köln samt underrättade huset om att de skulle på reqvisition utlemnas till drottningens af Preussen kammarherre. Bankiren . Oppenheim fick några dagar derefter ett bref, alltid med kongl. preussiska vapnet öfverst, från refven, som underrättade bankiren, att angel; ägna statssaker hindrade honom att stanna il4 Köln, men att han följande dagen skulle anlända den och dem tiden på dagen med. tåget, hvarför det vore bra om en bokhållare, försedd med juvelerarens paket, vore tillstädes på platsen när tåget kom; grefven skulle då lemna honom ett qvitto på det mottagna paketet. När tåget den bestämda dagen stannade vid perronen i Köln öppnades en af vagnsdörrarne , och en elegant herre steg ur, han gick fram till lc bokhållaren, som stod der, och le: : Jag är grefve Schaffgotseh. Se här mitt kort , och qvittot. Gif mig paketet.? Fem minuter derefter afreste kammarherren , till Berlin. Efter fjorton dagar ungefär erhöll juveleraren åter ett bref från grefven. Drottningen hade blifvit alldeles förtjust öfver den första sändningen och gaf nu vår juvelerare i uppdrag att förfärdiga alla korsen af alla tre klasserna; denna gång uppgick beställningen till omkring 500000 fres. Hr X. började bli tveksam. . Han infann sig i preussiska ambassadens hotell för att få närmare upplysningar rörande grefve Schaffgotsch. Dessa upplysningar voro fullt tillfresställande. Men; sade slutligen preussiske ministern, baron Golkz, till juveleraren, kan jag ej få veta hvarom frägan är? Juveleraren berättade alltsammans. Jag fruktar för att ni har att göra med en skälm, sade baron Goltz. ?Vill ni visa wmig dessa ritningar o. 8. v. af H: M:t. Här äro de och äfven kammarherrens bref. Knappt hade baron Goltz kastat en blick på papperen, förrän han utbrast: Min herre! detta har ej drottningen skrifvit; emellertid är det nödvändigt för grefve Schaffgotschs namntecknings och för kongl. vapnets skull, att ni bär er mycket försigtigt åt i denna sak. Undvik att göra något uppseende: Res till Baden, der H. M:t uppehåller sig för mnärvarande, och berätta hela saken för henne. Vår juvelerare reste till Baden och fick företräde hos drottningen; af henne erhöll han full visshet derom, att han häde att göra med en industririddare, och drottningen blef högst illa vill mods när hon fick veta, att man begagnatsig af hennes namn och vapen vid utförandet af detta storartade bedrägeri. Vid sin återkomst till Paris infann sig: hr X. ånyo i ambassadhotellet och redogjorde för sitt samtal med drottningen. Hvad skall jag nu göra? frågade ham — Ingenting, svarade baron Goltz, undvik att uppväcka skälmens misstanke att ni känner till affären, ty naturligtvis är han påsin vakt. Svara honom, att ni skall ha alla: Korsen färdiga tilt hans disposition i slutet af nästa månad, och vänta. Juveleraren följde detta goda råd. Ett bref kom återigen från kammarherren. Drottningen?, skref han, var högst beläten med hr X:s nit... HH: M:t hade till och med frågat om hennes juvelerare redan vore dekorerad med Hederslegionen, hvilket kammarherren ansäg betyda, att hr X, snart kunde påräkna Röda-örns-orden...? Vid slutet af månaden skref juveleraren till kammarherren och underrättade honom, att det beställda arbetet vore färdigt och frågade om han skulle skicka korsen till huset Oppenheimi. Köln liksom förra gången eller öfverstyrå dem till. Berlin direkte. i Åtta dagar derefter infinner sig en person hos hr X. med ett bref; kammarherren, som nu åter reste i ett diplomatiskt uppdrag, skulle passera Paris, och som han kände hur ifrigt drottningen längtade efter att få alla korsen, si bad han hr X. att lemna dem till den person, som infunnit sig med brefvet. . Juveleraren underrättade polisen om hvad som förefallit och ett förhör anställdes genast med kammarherrens utskickade. Den stackars karlen hade ej svårt att bevisa sin oskuld: han var blott en uppassare på hotell Y., och han hade fått befallning att lemna ett bref och hemta ett AL TT a sn il n mr ana mag mm