detta ändamål. Frågan gällde här de f mösa resolutioner åt föreståndare? och ?b träden?, genöm hvilka kollegium gaf e slags sanktion på en mot författningen he och hållet stridande öfverlåtelse af utskänl ningsrättighetens utöfning åt annan perso än den egentliga innehafvaren. Vederbi rande åklagare ha nu börjat beifra denr lagöfverträdelse, till hvilken en mängd pe soner helt och hållet utan sin vetskap gjo sig saker; men då det är alldeles påtagli; att det är handelskollegii lagstridiga förft rande, som förledt dem dertill, synes ma ännu härvid gå tillväga med en lofvärd va samhet, lemnande åt utskänkningsrättighe ternas innehafvare någon respit för a sjelfva återtaga utöfningen af sina rättig heter. Det nu omnämnda förbiseende af förfat ningens föreskrifter är emellertid vådlig eg:ntligen för dem, som derigenom, si sjelfva ovetande, förledts att blifva lagbry tare och blottställa sig för dryga bö esan svar. I sig sjelft synas dessa öfverlåtelse icke innebära någonting ondt och det ä aldeles otvifvelaktigt att sädana komma at allt framgent ega rum, fasiän r ed störr omsorg maskerade, så att de blifva för la gen oåtkomliga. Af långt större vigt ä den frågan, huruvida de, som för närvaran de anses vara innehafvare af utskänknings rättigheter, i sjelfva verket äro lagliga inne hafvare af desamma. Detta lärer vara gan ska tvifvelaktigt med afseende å alla andr: utskänkningsrättigheter än dem, som inne hafvas på grund af burskap från äldre ti der och dem som blifvit inom de sista tre åren på auktion -inropade. Det antages nemligen af många, att, med undantag a! burskapsrättigheterna, hade alla, eller åt minstone de flesta, andra rättigheter bort. på grund af den nya försäljningslagen, indragas och på offentlig auktion utbjud s. Detta har här i Stockholm icke skett. Vidare stadgar lagen, att rättigheter kunna på auktion inropas för högst tre år?. Här har deremot intill sista tiden varit praxis, att rättigheter, en gång inropade, fått framgent bibehållas, utan att vid de tre årens förlopp ånyo på auktion usbjudas. Slutligen hafva en del rättigheter, som innehafts af äldre personer, fått, allt med kollegii goda minne, transporteras på yngre ägtingar, och derigenom, till förfång för stadskassan, undandragas offentligt utbjudande. Ja, af ett beredningsutskottets förlidet år afgifna utlåtande erfar man att utskänkning standom utöfvats på grund af rättigheter, hvilkas innehafsare befunnits vid anställd närmare undersökning, vara för längesedan döda. Då man vet till hvilka betydliga belopp de på auktion afyttrade rättigheterna uppgått, i jemförelse med de afgifter, som genom taxering ålagts de äldre rättigheterna, inser man lätt hvilken enorm förlust stadskassan lidit genom det försummade iakttagande ar dess rätt och bästa, som vi här omförmält. De finnas, som tro sig kunna anslå denna förlust för de år, som förflutit sedan nya bränvinslagstiftningen trädde i kraft, till mellan 2 och 3 millioner rdr. Men äfven om den icke skulle vara fullt så hög, är det likväl säkert, att den är stor nog för att genom de medel, som gått för staden förlorade, månget nyttigt företag kunnat utföras, som nu fått stå tillbaka på grund af bristande tillgångar. För något öfver 1 år sedan nedsatte stadsfullmäktige en komit6, som skulle undersöka ämnet. Någon annan frukt af dess verksamhet har dock hittills icke försports, än ett förslag om nedsättning från 12 kanna till !a kanna af minimiqvantiteten för minuthandel med bränvin. Det förljudes nu, att ett par ledamöter af komitn nyligen skola afsagt sig uppdraget innan ännu pågot väsentligt blifvit uträttadt. Emellertid kommer ämnet i morgon åter ill tals hos stadsfullmäkti e. Fullmäktige få sig nemligen då förelagd en fråga om inlösen af en del bränvinsutskänkningsrättigheter, hvarigenom dessa skulle blifva för staden disponibla att på anktion, ilagligen stadgad ordning, afyttras. Af beredninggutskottets utlåtande erfar man, att åtskilliga innebafvare af utskänkningsrätt hos öfverståthållareembetet skriftigen erbjudit sig till staden afstå denna sin rätt mot lösen af dels 500 rdr och dels 400 rdr årligen under deras återstående lifsid, hvarjemte, enligt hvad tillkännagifvet lifvit, andre innehafvare af dylik rättighet vore villiga densamma mot lösen afstå. Öfverståthållareembetet har hänskjutit frågan ill drätselnämnden, som hexställt, att stadsullmäktige måtte bemyndiga nämndens första afdelning att till innehafvare af äldre itskänkningsrätt, hvilka ville från utöfvanie af denna rätt afstå, af stadskassan utvifva ersättning till belopp af högst 400 rdr irligen under deras lifstid, dock sedan om varje sådan utskänkningsrättighets tillcomst och lagliga bestånd behörig utreding egt rum. — Btadsfullmäktiges beredvingsutskott åter har tillstyrkt inlösen — ned årligt belopp af högst 500 rdr — blott f sådana utskänkningsrättigheier, som .runda sig på erhållet burskap, finnande ig utskottet förhindradt alt tillstyrka inlö-: en af öfriga äldre rättigheter, enär deras agl:ga tillkomst och bestånd blifvit mycket frågasatta. Något tvifvel om fördelen för staden aft len åtgärd beredningsutskottet tillstyrkt lä-. er icke kunna förefinnas, då det kar an-j. agas såsom fullkomligt visst, att, genom de njösta rättigheternas utbjudande på auktion, taden icke blott vinner ersättning för den tfästa de lifräntan, uten derjemte erhåller n icke obetydlig inkomsttillökning. Huruvida det åter vore välbetänkt, att. å sätt drätsernämrden föreslagit, utsträcka tvärden ännu längre och besluta inlösen i