Skogsmötet. Såsom vi förut omnämnt, hade skogsstyrelsen 1tfärdat en inbjudning till rikets skogstjenstemän Itt sammanträda i hufvudstaden, för att öfverägga om angelägenheter rörande skogsoch jagtväsendet, m. m. Denna inbjudning har omfatjats med det intresse, att tjenstemän, tillhörande ägeristaten, infunnit sig från rikets samtlige provinser. Mötet öppnades kl. 10 i torsdags f. m. å skogsnstitutet af chefen för skogsstyrelsen hr gene: lirektör Ros, som helsade de närvarande komna, hvarefter generaldirektören anmodade kogsinstitutets direktör, öfverjägmästaren Segerlahl, att vara vice ordförande samt skogsstyrelens sekreterare, jägmästaren Björkman, att vara nötets sekreterare. s Diskussionen om första frågan: Ävro de beräkvingar, som blifvit uppställda öfver landets skogsueal, virkesproduktion och konsumtion tillförlitliga? ippnades af mötets sekreterare, hr Björkman, hvilken öfver detta ämne lemnade den belysning och utredning, som med de för närvarande tillsängliga källor torde: vara möjlig. Han redogjorde, för åtskilliga beräkningar som gjorts öfver s) ogstillgången och skogsförbrukningen. Bland dessa beräkningar omnämndes den i skogskomitens betänkande af 1865 uppgjorda, hvari skogbärande mark upptages till 1123,39 qvadratmil eller 26.000.000 tunnland skog, hvilket med beräkning af 22 famnar pr tunnland, ger en skogstillgång af 572.000.000 famnar eller årligen efter hundraårig turnus 5,720,000 famnar. Detta tyckes visserligen vara en stor tillgång, emot hvilken skogsförödelsen förgäfves an trängde sig, för att åstadkomma någon nämnvärd skada, men dessa förhoppningar skingrades, då talaren framlade en tablå öfver förbrukningen, som gaf till resultat en brist af 1,430 791 famnar. Uti Agardhs statistik af 1857 upptages bristen till 1,631,735 farunar, skogsåtgången för nybyggen och odlingar samt för tjäruberedning, svedjande och skogseld:ar ej upptagen. En sednare af hr Thelaus uppgjord kalkyllemnade ett ännu ogynnsam mare. resultat; ty förbrukningen, enligt denna, slucade på 10!( mil!ioner famnar, hvadan årliga oristen skulle blifva nära 4 millioner famnar. Detta gick som det ville synas på kapitalet. Dylika beräkningar, uppställda för hela landet, anmärkte talaren vidare, voro visserligen intressanta statistiska uppgifter, men som de sydliga provinserna ej kunna hafva synnerligt gagn af skogsrikedomen i de norra länen, vore det, för att uppgifterna om skogsareal, produktion och konsumtion skulle blifva rätt gagneliga, nödigt att de grundade sig på speciel kännedom om de särskilda orterna. Först då, när dylika generella uppgifter utgjorde summan af specialuppgifter från landets särskilda delar, kunde de blifva af praktisk nytta, och trodde talaren, att man vid beräkningarne för lågt upptagit arealen, helst de förr oåtkomliga skogarne alltmera göras tillgä liga genom flottningsarbeten och sågar, uttryckande talaren till sist den förhoppning, att sedan revierindelningen med skogsstatens organisation blifvit fulländad, nämnde områden skulle blifva lämpliga för dylika uppgifters insamlande, då socknarnes, som i landet utgöra omkring 2300, kunde anses vara för inskränkta. Man öfvergick derefter till andra frågan: Aj hvilka servituter är skogen mest betungad, och huru skola dessa undanrödjas? Härom uppstod en liflig diskussion. Hr Björkman lemnade en fallständig belysning af ämnet, visande att denna fråga hos oss är af vida mindre betydenhet än i flera andra länder, t. ex. de tyska staterna, dei många betungande servituter lägga hinder i vägen för skogskötseln. I afseende på skogarnes betning, som i sammanhang med detta ämne af. handlades, anförde tal., att betning i allmänhet snarare visat sig gynnsam för skogsväxten, än tvärtom, isynnerhet när, såsom ofta händer, er stark gräsväxt hindrade plantorna att uppkomma och fortväxa. När sådana åtgärder, såsom sådd och plantering vidtagits, hvilka stundom väsent ligen förfelades genom uraktlåtet fredande frår beteskreatur, blefve förhållandet annorlunda Öfverjägmästarne Lidell och Groth, jägmästarne Arpi och Sandblad samt öfverjägarne JHellströn och Wilke deltogo i diskussionen härom. On skadligheten af betning för tidigt på våren och at för stort antal kreatur voro alla talare ense men i fråga om den tid på våren, då betninj borde medgifvas, uttalades olika åsigter. — Vall ning af kreaturen ansågs af åtskilliga tal. min dre praktiskt utförbar, på mänga orter, der en gle befolkning, kreaturens utsläppande i skogarn öfver nätterna m. m. lade hinder härför. — Till dess allmogens egen omtanka om skogens vår dande blifvit väckt, ansågs en lämplig inskränk ning af betestiden och kreaturens antal önskli och under våra förhållanden oftast tillfyllestgt rande. Tredje frågan: ?Hvilka anmärkningar kunn göras mot det på pröfning beroende fö i instruktion för skogsoch jägeristaten? En lån debatt utspann sig härom, hvari hrr Groth, Björk man, Sandblad, Wolff, Wilke m. fl. deltogo. Utrymmet nödgar oss att för dagen afbryt redogörelsen för mötets vidare förhandlinga men vi skola dertill återkomma. Mötef fortsattes i går från kl. 10 f. m. till k 1, 4 e. m., dervid skogsstyrelsens sekreterar kapten Björkman, fungerade som ordförandr Efter derpå intagen middag å Blå Porten, bi gåfvo sig deltagarne i mötet till Allmänna grä1