och olyckor, hvarom en korrespondent der städes till D. A. skrifver följande: Jernångskeppet Edward Hawkins, fördt af kap ten Woodcock, hemma i Newcastle, kommand från Grimsby och destineradt till Kronstadt mer maskinerier, strandrade i regntjocka den 23 den nes på östra sidan om Holmuddens fyr på Fårön Lossning af lasten pågår och tror man att far toget kan blifva flott. Skonerten Uno, förd af kapten J. R. Barkman kommande från Petersburg och destinerad til hemorten Uleåborg med råg och rågmjöl i mat tor, inkom den 23 dennes till Kappelshamn met slaksida och oklara pumpar. Fartyget måst 10 ssa. Skonerten Thamar, förd af kapten J. H. Ro senbrook, hemma i Emden, kommande från Pe tersburg och destinerad till England med hafre strandade den 23 dennes vid Norsholm på Fårön Besättningen räddades, men fartyget är vrak. Skonerten Rapid, förd af kapten A. Pettersson hemma i Kristianopel, kommande från Kronstad och destinerad till Stockholm med råg, måste fö erhållen slagsida den 23 dennes söka Wisby så som nödhamn. Fartyget har i stormen fått sön derblåsta segel. ramponerade brädgångar och för lorat båten. Tvenne af besättningen äro såsom sjuka förda i land och vårdas å stadens sjukhus — Musik. Onsdagens representation a Rierzi, den sista, hvarunder vår allmänhe förunnats att njuta af hr Joseph Tichatscheck: talanger, likasom våra artister af hans medverkan, afslutade på ett lysande sätt denne öfverlägsne konstnärs verksamhet på vå lyriska scen, fom varit i högsta mätt egnad att tillvinna honom beundran, tacksamhet och saknad. Den segerrike säggarens prakt. fulla och mäktiga stämma, hans oöfverträffade förmåga att med gripande dramatisk sanning musikaliskt tolka de karakterer, Rienzi, Johan af Leydea, Eleazar, hvilka han här utfört, hans mästerliga sängdeklamation och sceniska liflighst, allt detta är ännu ungt, friskt och 1 d, under det att hvad tiden kunnat påverka, det, hvarpå åldern hämnat sig, ovilkorligen erinrar om en låpg, glänsande serie af konstnärliga bedrifter, ett i musikens historia mäktigt ingripande och ädelt sångarlif, ett minnesrikf och i sanning vackert ordom. Hr Tichatschecksstorartade föred.rag andas icke den ljufi smekande, från ett mildt vemod sällan full. komligt fria känstostämning, som i så hög grad karakteriserar den nordiska sången, och gör den arssående på det nordiska lynnet; men både ur hans röst och metod fram så med orjisskännelig klarhet en herrlig begåfning, ett rastlöst och praktiskt studium, en djup., orubblig öfvertygelse och en manigt kraftfull karakter; det är i hjeltepartier, och kanske endast i dessa, han fullt gör sig gällande; och sjelf har han varit, är han occh skall han blifva en konstens heros. Vi hafva ingalunda försummat att i vår ringa mån belysa det öfverlägena i den vördade konstnärens förmåga, och vilja icke nu upprepa de lofsånger, hvartill vår beundran nödgat oss och gifvit oss mod. Annou mindre skulle vi vilja bemöta de försök att — så att säga — nagga hans utomordentliga förtjenst, hvilka genom sin egen intighet i kritiskt och framförallt musikaliskt värde på det mest tillfredsställande sätt vederlagt sig sjelfva. Hr Tichatscheck har med alltför stor makt inverkat på den lramatiska tonkonstens sednare lefnadsöden ör att icke sjelf vara höjd öfver dagens sexlande och nyckfulla opinioner. Den tjusande konst, hvars tolk, och synnerligen den betydelsefulla epok deri, hvars för kämpe han varit, har iaförlifvat honom med sig, och skall så länge densamma sjelf lefver och verkar bevara hans namn ät efterverlden, med lika stort, om icke högre be röm än det, som hans samtid egnat honom. Att han äfven hos oss har många beundrande vänner, derom vittnade de blommor och kransar, hvarmed allmänheten vid hans sista uppträdande visade honom sin tacks samma hyllning.