ten afsedda blomsterexposiionet på Hage Men den, som här visar större intresse skal nog förmå den välviliige anordnaren att til låta sig få blicka ini de andra byggnaderna hvilza innehålla mycket, som ej hit kunna förflyttas, men som svårligen annorstäde står att i vårt land få skäda. Dit höre dels huset till venster med sina massor a Balsaminer nu blommande i all sin prakt det till höger med Petunier uppdragna a frö, men framför allt det långa, långa, ma kalösa växthuset, hvars första afdelning in rymmer Ananas, Palmer och andra tropisk: växter, som fordra en outhärdlig tempera tur, den andra som omfattar Camelier oci Himalaya-Rhododendrer (af hr Ericsson mer stor kostnad hit införda) samt den tredje som utgöres af de storartade drifverierne för persikor, nectariner, aprikoser och vin drufvor, hvarmed intet i vårt land jemför ligt finnes och hvilket allt vi här blött an tyda utan att våga försöket att beskrifva. Och slutligen torde det vara skäl att taga: betraktande pyramidoch cordonträden på den stora rabatten, samt grupperna af de storbladiga växterna framför växthuset — allt intressanta saker för växtodlaren ellei amatören. Floras rike är ett skiftande och mångformigt. Det frambringar ej allt alltid och allestädes; hvar tid, hvar lokal har sina egendomligheter, sina prydnader. Derföre sakna vi nu här mycket af det som annars så ymnigt här linnes att beundra. Azuleorna och Cameliorna blommade i våras, OCalceolarierna aflöste dem och rosorna ha nyss doftat ut i kapp med de strålande pelargonierna. Man fär sålunda genom ett besök nu på Haga ingalunda en fullständig föreställning om huru mycket skönt här vårdas och frambringas; men dock tillräckligt kan man se för att finna rika anledningar till tacksamhet mot den monark, som ingalunda sparar kostnader för att i värt land låta en sädan konstanstalt?, här egen i silt slag, finnas och utvecklas, och till erkänsla för och erkännande af den skicklighet och nitiska omvårdnad som direktören Ericsson, under så många år ådagalagt, för att göra dessa trädgårdar värde att kallas kungliga ! Vi vilja ej alsluta denna redogörelse med något obehagligt eller med att påpeka, huru man förgäfves länge upprepat den önskan, utt Stockholm engång skulle få sig en boanisk trädgård och dermed ställa sig i jemnoredd med HEuropas andra större städer, Det vore skada om man alldeles skulle anse sädava anstalter som Haga göra denna önskans uppfyllande öfverflödig. Man kan i anning lätt dertill förledas!?