nadens fall vållats af något fel i grunden, vare sig i dess dimensioner eller beskaffenhet i öfrigt. Med anledning häraf få vi vördsamt afgifva ande yttrande Första och tredje punkterna: Beträffande grundens dimensioner och de lägen som å densamma intogos af tornpelarnes baser utröntes, att, sedan marken emellan gamla kyrkan och tornbyggnaden blifvit uppgräfd, grundens djup syntes vara 13 fot; att grundens bredd, mellan gatan och gården, upptill var 47 fot; att bredden på tillbyggnaden i samma rigtning utgjorde 44 fot och 8 decimaltum, och att grunden således på hvardera sidan låg 1 fot 1 tum utom lifvet på tillbyggnaden, en bredd på detta håll, enligt vär tanke, fullt tillräcklig; att grunden, som under hela tillbyggnaden var laggd fullt och utgjorde en kompakt massa, under sjelfva tornbyggnaden lagd i bruk, hade en längd upptill, ån lifvet rå den qvarstående norra tegelmuren knadt, af 23.5 fot, deremot på 13 fots djup, från samma lif, längden utgjorde endast 2,3 fot, hvaraf synes att grunden hade en öfverkrokning af icke mindre än 22 fot, i stället för att den. bordt!vara minstH,s fotlängre i bottnen än upp: till; då härtill kommer, att de tvenne fristående murpelarne, hvilka skulle uppbära tornets södra del, voro placerade med sina yttersidor 0.3 fot utanför grundens bas, synes. tydligen, att vid grundens anläggning ett svårt misstag blitvit begänget och att väl mycket blifvit vågadt att på en sådan grund uppföra en stenbyggnad, och isynnerhet en tornbyggnad, vid hvars uppfö. de största noggrannhet och skicklighet togos i anspråk. Andra punkten: Om grundens beskaffenhet i öfrigt. Utom ofvannämnde fel, fanns icke skäl till någon väsendtlig anmärkning, utan syntes grunden i allmänhet vara ordentligt lagd och väl förankrad åt båda hållen. Angående Fjerde punkten utröntes, att sättning i grun. den funnits, hvilket synes deraf, att den qvai stående norra tornmuren visade åtskilliga sittningssprickor, och att i muren inlagda trappsteg voro sönderbrutna derf nämnda mur, v e ister, befanns 6 linier lägre åt gårdssidan än åt gatan; dock anse vi dessa sättningar vara af mindre betydenhet. Hvad slutligen angår den i Femte punkten begärda upplysningen, om skäl finnes för antagande, att tornbyggnadens fall vållats af något fel i grunden, vare sig i dess dimensioner eller beskaftenhet i öfrigt, äro vi af den tanken, att ehuru som ofvan är sagdt, grof vårdslöshet vid anläggning af grunden blifvit beett förhållande, som i sin mån bidragit att förklena byggnaden, tornbyggnadens ras dock, till följd af markens serdeles goda beskaffenhet, icke vållats af ofvannämnde felaktigheter i grunden, utan att de fel, som hufvudsakligast för sakat fallet, äro att söka i det sätt hvarpå sjelfva tornbyggnaden öfver grunden blifvit uppförd. En teckning å grundens nuvarande konstruktion bifogas. 2 Stockholm den 27 Juni 1866. e I P. A. Sjöberg. Ludvig Hedin. Edv. Thavenius. J. Andersson. ——t-—