EEKONOMISET. Det vill synas som om Dagligt Allehandn vid den stora metamorfos tidningen under gått och de förstärkningar den lyckats till vinna sig i redaktionen, icke gjort någo det ringaste framsteg i förmågan att be döma finansiella förhållanden i allmänhe och bankväsendet isynnerhet. Det var at förvänta, att, vär friherre Gripenstedt ut trädde ur konungens konselj, denna till dragelse skulle gitva Dagligt Allehanda e kär anledning att ånyo försäkra sina läsar det den utmärkte mannens verksamhet fö Täderneslandet varit olycksbringande oci att han och ingen annan varit fill den m rädande bekymmersamma ställningen allen: vållande. Men att D. A. särskildt betona friherre Gripenstedts tillgöranden i bank lagstiftningen, ådagalägger att antingen D A. förgätit huru dermed förhållit sig elle: också låtsar okunnighet för att få ökade förevändningar för sina i alla afseender obefogade utgjutelser. Banklagen tillkon icke på grund af någon kunglig proposi tion, utan inskränkte sig regeringen till at till ständerna öfverlemna ad notitiam der sednaste finanskomitens sakrika arbeten : sin helhet. Lagoch bankoutskotten ut arbetade, med ledning af såväl finans komitens förslag! som åtskilliga enskilda motioner, ett förslag till ny banklag, hvil. ket i dess bufvudsokligaste delar godkönde: af samtliga riksstånden och öfverlemnades till K. M:t i den vanliga formen för vin nande af nådig stadfästelse. Friherre Gri. penstedt tillstyrkte konungen att lemna sin sanktion och sålunda tillkom banklagen ai den 20 Maj 1864. BSärskildt påminna vi oss att berörde lagförslag vann bondeståndets godkännande, hvilket torde vara godt att hafva i minne, då D. A. nu uppmanar landets jordbrukande befolkning att begagna sitt ökade inflytande på riksdagsmannavalen i den syftning att till riksdagsmän företrädesvis böra utses dem, som vilja medverka att undanrödja de enskilda bankerna i hela lepdet; en åtgärd, som enligt D. A. skulle blifva särdeles fruktbringande för jordbruket. Om nu det icke kan bestridasatt frih. Gripenstedt i denna fråga endast gått ständernas önskan till mötes och utverkatsauktion å ett af deras med stor majoritet fattadt beslut, hvarför skall han då skarpt klandras af den tidningsorgan, som aldrig kunnat förlåta honom, att han tillstyrkt K. M:t lemna utan afseende en af rikets ständer med minsta möjliga majoritet uttryckta önskan i en annan fråga, nemligen den om tillsättandet af en protektionistisk tullkomit? Hade han tillstyrkt konungen att vägra sanktion och således de dä existerande tolf enskilda bankerna ej blifvit utsatta för någon vidare täflan, så skulle sannolikt D. A. i främsta rummet beskyllt bonom för att hafva tjenat bankintresset genom att beskydda de dävarandes ställning, liknande ett monopol. D. A. beklagar att ännu tvenne enskilda banker blifvit före frih. Gripenstedts afgång förunnade stadfästelse å deras bolagsordning och oktroj på 10 år. Då dessa banker äro afsedda den ena för Kronobergs län och den andra för Kalmar län, så kunna vi ej finna någon skälig anledning till afslag ä dessa bolags ansökningar. D. A., som för någon tid sedan förklarade, att bankväsendets uppgift var, att flytta penningarne ur den enesi den andres ficka, synes nu ej nöjd med denna sin upptäckt, utan förmenar att bankrörelsen ej bör lemnas åt den enskilda företagsamheten och att den vinst den kan lemna borde vara allas egendom. Det förefaller temligen egendomligt, att protektionisternas förkämpe klandrar bankväsendet för det att detsamma sysselsätter sig med att uppoch utlåna penningar, eller, som D. A. uttrycker sig, flytta penniogarne ur den enas ficka i den andras, då protektionismen sträfvar att med all flit flytia andras penningar i sin egen ficka, oeh detta under skydd af en betungande tuiltariff. . D. A. förmenar, att ?vårt affärslif är icke mångsidigare utbildadt än att riksbanken ensam, med tillhjelp af obligationsrörelse eller filialafdelningar, skulle kunna besörja bytesmedlets omsättning, och vinsten af deuna operation blefvo då allas?. Se der en beundransvärd finansiel vishet! Huru tiliolafdelningar understödja riksbanken, derom kan filialbankernas korta historia lemna tillfyllestgörande upplysningar, och hvad obligationsrörelsen, om hvilken så mycket ordas och af hvilken rörelsekraft man väntar ig så storartade resultater, beträffar, så srefaller det oss som om ännu ingen lyekats bringa denna gren al kreditbruken ur den hvila, som beklagligen inträdt sedan fabrikationen af så beskaffade skuldsedlar ej vidare finner afsältning hvarken inom eller utom Jandet. Den vinst af denna ?operation?, som skulle blifva allas?, blef troligen ganska-ringa; men den förlust, som skulle uppkomma derigenom att en enda bankinrättning i landet, saknande all täflan, ej kunde motsvara de billiga anspråken på den lättnad i rörelsen, som just täf. lan mellan bankerna åstadkommit, vore oerättlig. Äfven om riksbanken kunde utsträcka sin banksedelsemission till ett belopp, som motsvarade alla nu j allmänna rörelsen utevarande benksedlar, så ble jeltva bankverksamheten otillräcklig, Vx