:I delstullarnes afskaffande, hade öfverenskom mit om ett förslag till resolution, hvilke , lefter någon kortare öfverläggning nu enhäl ligt af sektionen antogs, så lydande: ) 1. Att tullagstiftningen i de tre skandinaviska I rikena bör ordnas endast efter finansiella grund satser; att sålunda endast ett ringa antal artiklar belastas med tullafgifter och att särskildt all tull Ipå lifsförnödenheter och råvaror (såsom spanmål, I malen och omalen, viktualier, fisk: färsk, torkad, Irökt och saltad; trävaror, tackjern, bandoch stångjern m. m., inom kortaste möjliga tid bör afskaffas. 2. Att detta mål lättast bör för det närvarande vinnas derigenom, att regeringarne i de tre rikena tillsätta en gemensam komitå att öfverväga tullförhållandena och att utarbeta förslag till förändringar i tulloch sjöfartsförfattningar, för att efter likartade grundsatser befordra en lättad omsättning och ett rikare utbyte. Man övergick derefter till behandling af den andra bland de af hr Wallenberg å bane bragta frågorna, nemligen om utsträcknirg till allmän regel af de bestämmelser för kusuarten, som nu gälla för kuststräckan mellan Falsterbo och Kullen. Åtskilliga förhållanden påpekades, som invecklade denna fråga, och någon resolution med afseende å det särskildt i frågan berörda ämne ifrågasattes icke. Deremot fördes debatten af några talare in på frågan om kustfartens frigifvande i allmänhet, och yrkades af professor Liljestrand (från Helsingborg), grosshandlaren Heyman, litteratören Ekgren, med hvilka skeppsredarne SmithPetersen och borgmästaren Platou förenade sig, att mötet skulle uttala den åsigt, att kustfartens frigifvande vore för hvarje särskildt land fördelaktigt och att man följaktligen vid lagstiftningen i detta ämne, icke borde görå de för sig sjelf fördelaktiga åtgärderaa beroende af huruvida andra länder beviljade reciprocitet. Professor Hamilton trodde, att då mötet ansett frågorna om handelsoch sjöfartsförhållandena böra behandlas af en gemensam komitt från de tre rikena, denna frågas öfvervägande äfven tillkomme denna komitt, och att någon särskild resolution således ej behöfde ifrågakomma. Docenten Fredriksån, understödd af grefve E. Sparre, ifrågasatte deremot, att man, med hänsyn dertill att Danmark och Norge redan frigifvit kustfarten under förbeh af reciprocitet, bor!e inskränka sig utt uttala den önskan, att den inrikes kustfarten, enligt de af Danmark och Norge gjorda anbud, måtte fullständigt frigifvas. Mzjoriteten af sektionens med lemmar antog likväl följande af hr Ekgren ution: Sektionen uttalar gt, att det år fördelaktigt för hvarje land, att fri kustfart för främmande fartyg medg Det tredje af hr Wallenbergs förslag, att mötet skulle uttala den åsigt, att skeppsimpälder borde uläig2as endast med afseende på den last fartyget innehar, understöddes ir Bennich, och blef af sektiogt antaget. r Welinbergs 4 de försleg, att ro Big för, utt det engelska: t nälte al rkandina Hir M ör, Smith: isade hvilka högst yodas de naorÅ nom att deras j! Orelard mätas om samt geji Å som drabba farwy4 sen OM, genom cen s sriska mätningen, I! leras diägtigh.t upptrges, råsom understunlom sker, ir 120 procent större än den ! h-Petersen upplyste, ait islagen af 1861 innehål-! , att den mätning, sem hvilka antagit det enädet, ekall i Eogland er. Hi lö arlyg mö om de dr j i j i ferkställes i I ! ;elska n älnping j ännas, Man var allmänt ense om, att den eoretiska noggrannhet, som man i hvarje ji and må tillägga der brukligt mätningssätt, lir väl dyrköpt, då den skall gäldas med j ådana nationalförluster, som de här anit ydda. t Sektionen sammanträder åter i morgon kl. 0, då komiten för utställnivgsfrågan skalt ; (6 k t s T v h n fgifva sitt betänkande. I vår gård edogörelse denna sekions förhandlingar ka vi göra den rät else, att det var Höjesterets-assessor (icke d. fom yttrade sig om mm vi anmärka att ref. ade uppgifvit, alt de antagit en mera Wnän karakter, icke allvarsam?, om det genom tryckf.l kommit att heta. , andidat) Schweig örsta frägen, älve s Fjerde sektionen. är og äling frågan derna mot! ftertryck och öfv Litteratören Hedin ett man skule instämma i det m Öönskliobet.-n ai en Jaos i Sve. vel.