lp USM MM PE AMKUUMIS CHIyGnivDgar fall ef grof misshandling i skolorna. I Ekdahl hade icke velat anföra särskilc exempel till stöd för sitt påstående, ty, sa han, exempla sunt odiosa?. Hr Waldei ström genmälde härpå, med en hetsighe som antydde hos honom mycken lätthet a förifra sig, åtminstone i debatten, att skäl hvarföre hr Ekdahl icke anfört exempel sjelfva verket vore, att Pexempla sunt nulla Mot detta påstående invände sednare 1 Hedlund, ati exempel, som bekräftas af o fentliga —rättegångshandlingar , ingalunc -I kunna sägas vara ?nulla?. I Vi äro ledsna att behöfva tillägga, att e sådant försvar för lärarekårens anseende so, det hr Waldenström här fann af nöde: ; verkligen framkallade rätt ljudeliga instän manden från flera bland deltagarne i möte : De flesta talare tycktes för öfrigt varat Iden åsigt, att den föreskrifna varningen rektor, innan skolaga får utdelas, innebur tillräcklig garanti mot förifranden. Med a seende å denna varning af rektor lemnad emellertid en talare den högst märkliga up; lysningen, att föreskriften derom lärer p ett och annat sälle så uppfattas och tilläm pas, alt rektor vid terminens början ger e generel varning åt samiliga lärjungarne, ef ter iakttegandet af hvilken formalitet för modligen en obegränsad käppfrihet blir un der hela terminen rådande. Skollagens fö reskrift i detta fall synes så otvetydigt an gifva, att varningen skall vara individue och för särskilda fall meddelas, alt mai knappast kunde föreställa sig, att något för sök, alt på här antydda sätt kringgå lagen skulle kunna ifrågakomma; men då sådan vu blifvit offentligen uppgifvet, förmoda v att hr ecklesiastikministern, i hvars närvarc det skedde, skall hafva sig angeläget att på lämpligt sätt erinra vederbörande om la gens rätta mening, på samma sätt som understandom tillförene skett då betänklige missförstånd eller förbiseenden af förlatt ningars stadganden förekommit. Frågan om osedligheten vidrördes af några talare med behörig grannlagenhet, under det andra åter tycktes väl mycket föräta ar mötet debatterade inför dome-uppida gallerier, Isynnerhet utmärkte sig n i alseende h lektor Waldenström en aänsynslöshet, som säkert på många rde ett piusamt iniryck. Nägra rit bittra repliker utbyttes mellen hrr Walden: ström och Hedlund om skolans och hen mens Öm iga skuld i fråga om det äsyftade onda, och debatten antog i dessa mötes sista ögonblick en karakter, som väl på. kailade de jörsoningsord?, med hvilka general Hazelius fann sig föranlåten att af. sluta densamma. Med afseende särskildt å den sist vidiörda frågan fälldes af en ta Iore, ett yttrande, som vi ause 0s3 böra särskildt påpeka. Han sade att sen borde vid bemödandena att otverka det, onda, så förfara, att Mua ej leder in uli, utan ifrån detsar.,ma, Vi befara, att en del lärares nit icke lägger nog märke till denna viga mening, Då man hörde hr Waldensböm med höftighet utftara mot fäderna, som ej varnat sina söner, och då han såsom exempel härpå anför !e, att han talat i imnet med en mängd? gossar, och att bland , att pappa har tal! ed mig om det? — så tycktes det icke ett ögonblick falla honom in, att skälet härtill tilläfventyrs kunde vara, att bäde fäder och söner varit alldeles okunniga om den ifrågavarande osedligheten. Men fara värdt är, att detta telande med en mängd? kunnat för många vara den bit af kunpskapsträdets frukt, tom väckt förut slumrande tackar. Ett blindt nit är allestädes skadligt, men knappast så vådligt på något område som just det ifrågavarande; ty man må icke förpäta alt den Semitta?, om hvilken man talar, i de allra flesta fallicke behöfver hafva något annat namn än kunskap. Bedan öfverläggnsingen bhfvit afslutad, meddelade rektor Björling att den komite, som fått i uppdrag att yttra sig i fråga om lämpligheten uf ea särskild enkeoch pupillkassa för elementarlärarne, ansett, att då frågen om en sädan k för civila embets och tjenstemän i allosävhet nu är på K. M:s pröfning beroende, någon särskild åtgärd för närvarande ej borde från elementarlärarnes sida vidtagas. Ordföranden meddelade härefier, alt från föregående möten fanns en kassabehällning at 1331 rdr 22 öre, som ställdes till bestyrelsens disposidon. Til revisorer nämndes lektor Norinder och rektor Hall Slutligen beslöts nästa mötes hållande i Upsala, re år härefter. Statsrådet Carlson upplöste häreff med ett välteliot föredrag, i hvilket han uttalade sitt hopp att mötet skall hatva fört skolan ett steg framåt, betovande talaren isynnarhet den tanke, som genomgått förhandlingarne, att från läraren utgår skolans lif, utt på hans sedliga kraft beror dess blomstring vida mer än på reglementen och föreskrifter. — Professor Linder hembor mötets jacksägelse till statsrådet Carlson, begagnande talaren tillfället att kasta en återblick på skolväsendets utveckling sedan den tid för några decennier tillbaka, då det i så g grad hade stelnat i slentrianens bojor, ptilldess på sednare tiden en helsobådande sris iniräffat, i det man börjat inse att det ir inifrån som skolan skall reformeras. Slutign rambar rektor Alander, såsom senior ,land närvarande rektorer, mötets tasksam ret till professor Linder, för hans medverkar åsom vice ordförande, berörande hr Alan ler elementarlärarnes ställning såsom grundggare af det arbete universitetet skall forttia. I RP RN Rör dem blott en enda I var redogörelse för fesiligheln å Då Porten böra vi göra den rättelse, att det var ektor Montelin (icke Cavallin) som föreslog kälen för statsrädet Carlson. Till sist, och då det så ofta med skäl dagas deröfver att tidningarnes referenter 108 blifva illa placerade vid offentliga re