Ttaäalpe NaUc BCKLIONCH OTVECICHSKOUIMIL OM följande svar: . 1:0. Sektionen förutsätter, liksom den framställda I frågan gör, såsom gifvet och erkändt, att kristendomsundervisningens ändamål, såväl i skolan som i allmänhet, icke är ett blott teoretiskt, Jutan ett i högsta mening praktiskt, nemligen latt bibringa lärjungarne den Guds kännedom, som innefattar evigt lif, eller med andra ord, latt verka derhän, att kristendomen, som är ett I med den lefvande Kristus, måtte blifva det inInersta, allt bestämmande innehållet i lärjungarnes hela personlighet. 2:0. Det hufvudsakliga vilkoret för lösandet af denna uppgift, så vidt af sjelfva kristendomsundervisningen beror, är, i sektionens tanka, helt enkelt det, att kristendomen såsom läroämne så behandlas, att lärjungen alltjemt får känna och förnimma, huru densamma på det närmaste angår honom sjelf och är ett Guds ord just till hans egen innersta menniska. 3:0o. För en sådan behandling af kristendomen, som den nu angifna, erfordras isektionens tanke ingalunda, att förmaningar och känsloutgjutelser undantränga utredningen af lärobegreppet — ett förfaringssätt, som tvertom motverkar sjelfva det praktiska ändamålet — utan i främsta rummet, och i allmänhet taladt, blott, att det gudomliga ordets eget innehåll rätt noggrannt, klart, bestämdt och lefvande i ordets egen anda blifver framstäldt. 4:0. Såsom särskilda, till en så beskaffad behandling af kristendomen inom skolan hörande omständigheter anmärker sektionen: a) att framställningen af det kyrkliga lärobegreppet städse siättes i sammanhang med bibelordet, och att vid sidan af undervisningen i lärosystemet särskilda stunder städse egnas åt bibelläsning; b) att, liksom undervisningen i katechismilära bör vara förberedd redan före lärjungens i i an och historien också iskogudomliga ordet alltjemt i erfarenheten bevisar sig såsom ett för den menskliga erfarenheten lefvandegörande ord; ec) att lärobegreppet på hvarje skolans stadium framställes i en sådan form, som bäst sammanhänger med lärjungarnes hela bildningsgrad (och således låter dem inse kristendomens eget innerliga sammanhang med bildningens öfriga elementer ; d) att kristendomsundervisningsstunderna inledas med gemensam bön. 5:o. Slutligen och såsom något mycket väsentligt måste, enligt sektionens öfvertygelse, anmärkas, att vinnandet af kristendomsundervisningens praktiska ändamål icke beror af denna unervisning allena, utan af hela skolan, d. v. s. deraf att alla skolans läroämnen, hvart efter sin natur, sättas i sammanhang med kristendomen och att skolans hela anordning och ledning genomtränges och litvas af Kristi anda, af kristlig tukt och kristlig förmaning. Språksektionen hade vid gemensamt sammanträde behandlat den 42:dra frågan: Bör undervisningen i modersmålet utgå från en grammatisk behandling, eller bör den hufvudsakligen afse öfning i språket? Och huru bör denna öfning ändamålsenligast inrättas ?? Magister Schick redogjorde för de härom förda diskussionerna, hvilka ledt till uttalande af den äsigt, aft undervisningen i modersmålet såsom sådan bör företrädesvis bestå i praktiska öfningar genom: läsning och ätergifvande af innehållet, hvilka ej utesluta en på jemförelse med andra språk grundad grammatisk behandling.? Lektor Zachrisson redogjorde för den historiska och geografiska sektionens behandling af 56:te frågan, rörande den lämpligaste metoden för den historiska undervisningen. Sektionen hade i afseende härpå förenåt sig om följande uttalande: 1) Svenska historien bör utan afbrott läsas genom alla läroverkets klasser; 2) Historiska undervisningen bör så ordnas, att åtminstone ett år återstår för genomgående af en sammanfattande öfversigt; 3) Frihet bör lemnas åt läraren att, om han finner lämpligt, börja undervisningen i svenska historien redan i 4:de klassen samt undervisningen i svenska historien efter lärobok redan i den 1:sta klassen. Sektionen uttalade vidare såsom sina önskningar, att läroverken borde anskaffa provinsens karta, der sådan finnes, för att till utgångspunkt för den geografiska un lervisningen göra den ort, der läroverket är beläget, att läroverk tillegna sig väggkartor ej blott geografiska utan ock historiskt-geografiska. Lektor Hultman uppläste derefter den af matematiska sektionen beslutna framställning om anslående a? mera tid för matematiska problemers lösning skriftligen. Magister Hedlund, såsom referent för sektionen för musik, teckning och gymnastik, afgaf följande utlåtande rörande detta ämne: Ritundervisningen i elementarskolan må ej betraktas såsom blott för att vinna en sällskaplig talang, ej heller såsom blott medel för yrkena, utan såsom allmän-bildande, Den blir detta: genom att öfva lärjungens öga till en sann uppfattning af den yttre verlden: genom väckande och utvecklande af hans skönhetssinne, samt genom den förmåga han härigenom erhåller ait i bild återgifva icke blott de föremål, som möta hans ögon, utan ock sina inre föreställningar, . , Erkänner man detta, så följer deraf att ritundervisningen bör utgöra ett af skolans hufvudämnen. I afseende å ritundervisningens anordning har sektionen förenat sig om följande allmänna grunder: Ritning börjar efter plansch med raka streck, först korta, sedan längre, derefter sammansatta till vinklar, qvadrater o. 8, v., men redan härvid är en maskinmessig kopiering till föga nytta utan bör härtill komma det förklarande ordet, så att hand och öga blifva verktyg uti förståndets tjenst. . a . Så snart tillräcklig säkerhet är uppnådd uti konturteckning, börjas med skuggning, och då skuggning endast kan förekomma vid solida kroppar böra dessa ritas först efter plansch, sedan ef. ter naturen. Sålunda afvexlande går undervisningen framåt till svårare former, och af enskilda föremål sammansatta stycken, hvilka allt emellanåt ritas ur minnet. Slutligen bör eleven, der sådant låter sig göra, modellera i lera enkla föremål för att utbilda formsinnet, och lära sig färglägga med lokalfärger efter plansch och verkligheten för att utbilda färgsinnet; börande vid hela undervisningen lärjungens uppmärksamhet fästas å det karakteristiska i form och färg. Slutligen bör sektionen nämna, att en af dess ledamöter, artisten Salomon, hvilken, såsom föreståndare för Göteborgs musei ritskola, använder den ritkurs af Harding, som nyligen blifvit i Sverge utgifven, samt förordat denna kurs, hvari han funnit ofvannämnda grundsatser, och Anser hr Salomon denna kurs ega ett särskildt företräde deri, att den åtföljes af en beskrifvande text. Den vigtiga frågan om antalet af lärjungar, som kunna med fördel på en gång undervisas, har sektionen velat besvara sålunda: oo. att i allmänhet eleverna i en samtidig ritafdelning, under en lärare, icke böra vara flere än 20, men att antalet kan höjas till 30, deröst iektionen utvidgas från en timma till tvenne. I fråga om undervisningstimmar i veckan har sektionen ansett, att någon fruktbärande och lan alltjemt åtföljas och belysa hvarandra, på l det lärjungarne såmedelst må förstå, huru det J nh oe om 1 JLVRLAD 4 NM Be Br FR 0 — Ör 0