Rättegångsoch Polissaker. — Ett Salmonibref. 1 Göteborgsposten för den 3 läses: I förgår på morgonen erhöll grossandlaren Oscar Dickson härstädes ett bref af öljande lydelse: ?Hr Brukspatron Oskar Dikson. Till understöd för det dagliga livet beder vi d stor taksamhet om et bidrag 3000 rdr rmt före vi alla ödmiukt takka. Dässa pänningar skall hrr Dikson sjelf läga millan de 2 målskutningstaflorna ofvan Lorenserg klockan 12 natten emellan den 11 och 12 ennes och där j från sig genast aflägssna. blir ror begäran. fuljord skall för eller sennare äfölja otaliga förluster och skador. Högaktningsfullt Föreningen.? Hr D. sände omedelbarligen brefvet till polisnästaren, och åtgärder blefvo vidtagna för att komma upphofsmannen till detta dumma försök tt tilltvinga sig penningar på spåren. Fördetta indamål utsändes en timma före den i brefvet tsatta tiden några spanande poliskonstaplar, som ;eordrades att gömma sig på olika ställen på 50 ler 60 stegs afstånd från den uppgifna platsen ler penningarne skulle läggas. Klockan 12 på atten for kommissarien Wittboldt, åtföljd at 2 ilt klädda poliskonstaplar, i täckt åkdon till rannskapet af stället. Då man hunnit midtför letsamma fick vagnen stanna och en konstapel ckades att lägga ett konvolut, som skulle förela svar på Salmonibrefvet, på den plats brefkrifvaren begärde. Utanskriften var skrifven at r Dickson och konvolutet innehöll endast läskjapper. Under det konstapeln utförde detta upplrag, qvarsatt kommissarien Wittboldt i vagnen. Jan såg då en karl gå förbi, som han genast nisstänkte vara den sannskyldige brefskrifvaren. )ckså dröjde det ej länge förrän denne karl mög sig fram och tog det försåtliga konvolutet, wvarefter han började aflägsna sig. Snart fick an syn på konstaplarne, hvilka nu ej hade skäl tt dölja sig längre, och då han fann sig nästan mringad började han springa. Detta hjelpte wonom dock ej till mycket, ty en halftimma sedare var han gripen och afförd till polisvakten, Den nye Salmonibrefskrifvaren är en filare vid ernvägens maskinverkstad härstädes vid namn Johan Alfred Larsson. Vid polisförhöret i går rörande denna sak er. ände Larsson att han skrifvit det ifrågavarande yrefvet. Han sade sig ej ha haft några med brottslingar, utan gjort det alldeles på egen hand Han hade skrifvit ?Föreningen? såsom under. skrift, emedan han trodde att det skulle göre bättre verkan, om mottagaren af brefvet trodde att detsamma utgått från flera personer. Sistl onsdag hade tanken att på detta sätt förskaff: sig penningar uppstått hos honom. För öfrig medgaf han att han haft sin fullkomliga berg ning såsom filare vid jernvägsverkstaden och at let sålunda ej varit nöden som motiverat han: handlingssätt. På polismästarens fråga hvad har skulle användt penningarne till, om det lyckat: honom att få dem, svarade Larsson, att han då hade tänkt bygga sig ett litet hus. Rörande de hotelser, som i brefvet förekommit mot hr D förklarade Larsson att de ingenting haft att be tyda, vidare än att vara försök att skrämma bref mottagaren. Han försäkrade sig ej hafva tänk sig något sätt att tillfoga hr D. skada, om denn ej skulle uppfylla hans begäran. Ingeniör Fränckel, som var närvarande unde förhöret, förklarade, på af polismästaren fram älld fråga, att L., under den tid han varit an älld vid verkstaden, eller ifrån Oktober månac sistlidet år, uppfört sig oklanderligt. Den vidare ransakningen i målet öfverlemna des till rådhusrätten. Larsson tilläts att i afbi dan på den vidare ransakningen vistas på fri fot