den 19—21 Juni 1866. civ (Fertw från gårdagsbl.) e B. Frågor rörande språkundervisningen. — sk (Gemensamma frågor.) sk 25. Kan det ej anses afgjordt att uppgiften phr för undervisningen i de lefvande språken är en pa väsentligen annan på den klassiska linien än dr; på den reala och således bör bedrifvas på ettH; olika sätt inom hvardera? Följer icke deraf, att mi denna undervisning icke med fördel kan meddeOc las under lärotimmar, som äro för båda linierna sm helt och hållet eller till en del gemensamma, hy samt att således de båda linierna böra i språk-pha undervisningen vara alldeles skilda? Om det äfatt ven i afseende på öfriga läroämnen visat sig att om försöken att sammanhälla de båda linierna inom ho ett läroverk ledt till en alltför stor splittring aflna arbete inom de två hufvudlinierna, vore det ej! De fördelaktigt, om de vid undervisningen ännu fullljer ständigare åtskildes, eller om åtminstone några Jo särskilda skolor inrättades för meddelande af! realbildning? kä 26. Skulle, i motsats till läroverkets tudelning, br medgifvandet af en fullkomlig valfrihet? mellan pr läroämnen vara gagnelig, och eger man ett till1 H; räckligt korrektiv för de möjliga vådorna häraf sk uti det förbehåll, att lärjungen i hvarje fall bör a ega sådana förkunskaper, som erfordras för att at kunna begagna undervisningen i skolan? on 27. Hvilket språk visar erfarenheten vara lämpsit ligast att lägga till grund för den grammatiska m sidan af språkundervisningen? jr: 28. Hvilken nytta hemtar undervisningen ilde modersmålet deraf att den, enligt föreskriften i!pa Kongl. skolstadgans 57 , handhafves af lärare isk klassiska (eller moderna) språk? Har det visat pq sig fördelaktigt att detta läroämne någon gång ha varit förenadt t. ex. med matematik eller natur-phq vetenskap? fö, Kan det anses pedagogiskt riktigt eller ty ens nyttigt att vid undervisningen i främmande en språk, vare sig klassiska eller moderna, låta lärsig iungarne börja med öfversättning från moderspc; målet till det främmande språket förr än form-? läran blifvit fullständigt inhemtad och syntaxen g; åtminstone en gång. genomläst? sti 30. Bör vid läsning af främmande språk öf: la: versättningen föregå analysen och förklaringen, sj. eller tvärtom? 31. Månne yrkandet att ynglingarne vid skrifI qe ningarne för afgångsexamen måtte få medhafva q, grammatik stödjer sig på giltiga grunder? 32. Genom hvilka åtgärder kan man åstadkomma ett korrektiv mot äfven den mognare ungdomens ofta förekommande dåliga innanläsning af såväl modersmålet som främmande språks prosaiska och poetiska skrifter? (I afseende på klassiska språk.) 33. Bör man äfven hos oss följa den grundsats, som i utlandet börjat alltmera göra sig gällande, att i läroböcker i latinsk och grekisk form k lära för skolorna icke upptaga större grammalp tiskt innehåll än som för lärjungen är af direkt gagn med afseende på den läsning, som inomm skolan rimligtvis kan ifrågakomma, men i stäler let ordna och framställa detta innehåll i öfverI h, ensstämmelse med den jemförande språkforskningens fordringar? ! Bör man vid undervisningen i latin och f ekiska, mera än hittills skett, eftersträfva icke 1 lott en gemensam terminologi och gemensamma x; definitioner af de grammatiska grundbegreppen, , utan i allmänhet en likformig grammatisk ber ,! handling af de båda språken? ? 35. Aro ordagranna öfversättningar af sådana författare på främmande språk, som läsas i sko-se Jan, lämpliga att sättas i ungdomens händer? Om så icke är, hvad har man att göra, för att från skolan aflägsna sådana, utan att fråntaga begynnaren den behöfliga hjelp, som de äro äm v nade att gifva? Bör förberedande af hemlexorna ske genom muntlig öfversättning af läraren? r 36. Då K. skolstadgan numera medgifver en större frihet och omvexling i valet af klassiska författare, hvilka grekiska och latinska skrifter e! kunna anses isynnerhet lämpliga, att på hvarjed stadium af skolan sättas i ungdomens händer?aq Är det önskligt att vissa arbeten genomgås i sin helhet, eller är det att föredraga att ungdomen får göra bekantskap med delar af flera arbeten? n Och slutligen vore det icke lämpligt att bestämb ma alternativa lärokurser, så att t. ex. det enalp året lästes vissa prosaiska och poetiska författare, men det följande året andra? 37. Bör behandlingssättet af de klassiska för-!n fattarne vara lika genom hela skolan (t. ex. bestå endast eller hufvudsakligast i ordagrann öf-g versättning och grammatisk analys), eller kan och bör behandlingen i de högsta klasserna vara en5 annan än i de lägre? k 38. Hvilken betydelse ega privatstudier i förIN hållande till undervisningen på lärorummet? Om det medgifves att ungdomens privatstudier, särdeles under ferierna, böra uppmuntras, äfven af det skäl, att derigenom beredes tillfälle för lärjungens individvalitet, att göra sig gällande, såll frågas på hvilket sätt privatstudier kunna och y böra at läraren ledas och öfvervakas? 39. Hvilket är bästa sättet att rätta och genomgå skriföfningar? Böra rättelserna skriftligen ri antecknas af läraren eller aflärjungen? Bör man ls vid genomgåendet anmärka och belysa felen i hvarje lärjunges scriptum, eller göra ett urval af dem som erbjuda bästa tillfället till en fullstän-P dig kritik, eller bör genomgåendet ske under sam n tal med hela klassen efter samlade och ordnade anteckningar öfver alla felen? ö 40. På hvilket stadium böra grekiska skrifi öfningar begynnas, och huru kunna de lämpligast ti ordnas och ledas? Pp 41. Böra synonymik, retorik, mytologi och antiqviteter behandlas såsom särskilda läroämnen, lt och är det lämpligare att meddela dem efter särskilda läroböcker än i sammanhang med läsningen af författare? 8 (I afseende på modersmålet.) 42. Bör undervisningen i modersmålet utgå från en grammatisk behandling, eller bör den hufvudsakligen afse öfning i språket? Och huru ,, bör denna öfning ändamålsenligast inrättas? 43. På hvilket stadium böra svenska skrifBfningar börjas, huru böra dessa ordnas och huru bör vid rättandet och genomgåendet tillgå? 44. Hvilket är det riktigaste sättet att förbe-1 reda lärjungarne för de skriftliga uppsatserna? f 45. Bör icke den stora vigt, som vid afgångs5 examen lägges på de skriftliga profven, så återverka på hela den föregående undervisningen, att I de skriftliga öfningarne och den muntliga un-f dervisningen städse bringas till en vexelverkan, 4 hvarigenom de skriftliga öfningarne bidraga tilll; smältande och ordnande af det inhemtade kunskapsmaterialet, och den muntliga undervisnin0 gen ledes med afseende på skriftligt återgifvande e af det inlärda? Och om denna grundsats är rik-!h tig, hvad följer deraf i afseende på valet af ämnen för de skriftliga uppsatserna? n 46. Då vårt modersmål, såsom hvarje lefvande a epråk, är stadt i ständig utveckling och förän-s dring, bör vid undervisningen i modersmålet afseende fästas härpå, så att vid denna undervisning uppmärksammas äfven talspråkets art och b utvecklingsgång; eller bör den uteslutande hafva 1 afseende på skriftspråket? Huru är härvid att förfara särskildt i fråga om genusläran, stark och f svag verbalböjning samt verber, som äro på väg att vid passiv konstruktion förbyta dativ-objektet till subjekt, men behålla det omedelbara objektet (t. ex. jag beröfvades penningarne, jag frånrycktes mitt medhafvande pass)? t (I afseende på främmande lefvande språk.) 47. Om inom den klassiska linien latinet, il! följd af dess fasthet i formbildning, bör utgöra rundvalen för språkundervisningen, hvilket af e lefvande främmande språken anses böra inom g den reala linien intaga den motsvarande ställningen? Då franskan eger ett synnerligen rikt 1 verbalsystem, tyskan åter en jemnförelsevis full4 ständig nominalböjning, hvaremot engelskans former, nominala och verbala, äro till det mesta g afnötta, men betydelsen af kasusformerna i nomina först genom syntaxen blir begriplig: är tyv skan lämpligast att lägga till grund för språkundervisningen? . 48. Bör på den högre skolundervisningens stadium någon vigt läggas på de moderna språzens talande? Eller innebär icke förmågan att kor-S fekt och Yedigt öfversätta ett stycke från modersmålet till ett främmande språk större språkinsigt i än färdigheten aft-tledigt röra sig med en mängd i samtalsspråket vanliga uttryck? H s 49.0 andlig undervisning i de moammatik erfordras, på det att krifva dem någorlunda felal Iiteraturens förnänista n grammatisk insigt, må anses isningens ändamål i och för AN stadivm af skolan bör då den ammatiska öfningen företrädesvis förehafvas? g 50. Är det önskvärdt att de mera försigkomna lärjungarne vid undervisning i de moderna språken få läsa några af samtidens författare, för att få begrepp om dessa språks nuvarande utveck-( lin; VN ? Och, för detta fall, bör en sådan rp 2 k U alster. al ge fordran inverka på språklärornas beskaffenhet? 51. Om kakografiska öfningar anses nyttiga, böra de icke åtminstone varsamt begagnas ? 52. Äro sådana uttryck som les bras croises 0. d. att förklara såsom elliptiska, eller äro de je såsom urs) liga, absoluta konstruk-f mAh I. aumnmt a fallaotöndigara aälcsnmM