nadssätt hafva varit användt, emedan deraf funnos hela stycken sammanhängande och murbruket fastsittande på hvar sten, och hela murbruks-: kakor påträffades, hvilka voro så hårda, att de måste slås sönder för att bli grus. Utan tvifvel skulle hela den qvarstående delen af gamla kyrkan jemväl instörtat, derest den varit murad af samma slags murbruk som tornets. Såsom et ywterligare skäl för sina här ofvan gjorda uppgifter förmälde hr Hedin, att, derest stöden för tornet varit för klent konstruerade eller något annat konstruktionsfel (fel i ritningen) förefunnits, men deremiot murbruket varit af god beskaffenhet, skulle vid ett skeende ras det hafva inträffat, att tornet icke, såsom nu, sjunkit ihop nära nog på sin egen grund, utan tagit öfverbalans, men sammanhälbt sig, tilldess det tagit törn, och då först brutits sönder på åtskilliga ställen, men dock alltid lemnat hela stora block sammanbundna. Sjel.va tornstöden (pelarne) hade en bredd af 5 fot och en djuplek af 4 fot, och med dessa dimensioner skulle de kunnat uppbära ett torn af vida större tyngd än det nu nedrasade, under förutsättning att de varit väl murade och grunden god. Utan tvekan wille hr Hedin åtaga sig att på egen risk återuppföra kyrkan efter den fastställda ritningen. sedan utrönt blifvit, att grunden vore fullt tillförlitlig. Stuthgen ansag hr Hedin sig böra tilläsga, att inga kostnader blifvit sparade och således icke egennytta gjort sig gällande för att uppföra byggnaden billgt. Snarare ansåg han sig ega skäl påstå, att densamma kunnat med mer omtarka upptöras för ringare pris, om billigare och bättre murbruk blifvit användt. — Ångfartyget Lidimgöns förolyckande. Den 30 Oktober torlidet år blef nämnda fartyg påsegladt af ångbåten Nya Söderhamn med den pålöljd att ångfartyget Lidingon sjönk. Med anledning häraf anhängiggjordes rättegång vid härvarande rådhusrätt mellan kaptenen å Lidingön, Jansson, å hans rederis vägnar, och befalhafvaren för Nya Söderhamn, kapten Törnros. Rätten har i dag meddelat dom i saken, hvari enom käromålet ogillades, alldenstund kapten örnros ej ansågs ha varit vållande till den genom sammanstötningen uppkomna olyckan, och förpligtades käranden derjemte att betala svamm rättegångskostnader i målet med 300 r rmt. — Åtalet mot f. stadsmäklaren Johan Holm. Rådhusrättens afdelning för konkuwrsmål har i dag meddelat utslag uti det af expeditionssekreteraren Ringborg, i egenskap af ombud för en af borgenärerna, samt åtskilliga borgenärer emot f. stadsmäklaren Johan Holm anhängiggjorda mål, angående ansvar för vårdslöst föriarande mot borgenärer. Hr Holm blef från allt ansvar frikänd. — Stockholms rådhusrätts fjerde afdelning har nu meddelat utslag, i anledning af det åtal, hvilket, enligt hvad vi. förut omtalat, varit af stadsfiskalen OC. Silfversparre å tjenstens vägnar anstäldt mot The English and Swedish Bank Limited med yrkadt ansvar för obehörigt utgifvande af förment tryckta assignationer, äfvensom af handskrifna räntebärande skuldsedlar. Rådhusrätten har i anledning häraf meddelat det beslut, att enär, efter hvad i målet hörda vittnen berättat och i öfrigt deri förekommit, den åtalade handlingen icke är att hänföra till så beskaffad assignation som i kgl. förordninger den 13 Juli 1818 omförmäles, utan innefattar en handskrifven skuldgsedel, samt förenämnde bank icke är af lag förhindrad att utgifva räntebärande skuldsedlar, svarandena befriades från den emot dem i målet förda talan; finnande rådhusrätten likväl det sådana omständigheter icke i målet förekommit, på grund hvaraf stadsfiskalen Silfversparre må kunna till ansvar för rättegångs missbruk fällas; hvaremot han förpliktades ersätta svarandena för deras inställelse hos rätten med 30 rdr rmt.