— Den s. k. baron Falk von Essen har, såsom i ett föregående nummer af denna tidning omnämndes, nyligen blifvit häktad i Wadstena. Om förloppå härvid berättas följande: Efter att kort förut a blifvit utsläppt från Carlsborgs fästning, der han under några år varit inspärrad för sina många djerfva bedrägerier, uppträdde han i sällskap med en annan kronoarbetskarl, som gick och gällde för hans betjent, i slutet af förra veckan i Wadstena under det antagna namnet och titeln: bokhållare Lloyd. Han logerade på hotel!et och lefde fint och elegant, knöt flera berxantskaper och fick till och med den äran ait bjuda stadens intet ondt anande fiskal på ett och annat glas. Men — ingen jordisk fröjd är varaktig: afskedets timma slog ; bokhållaren begärde sin räkning, erhöll och betalade den, hvarjemte han hugnade uppasserskan med ganska rundeligt tilltagna drickspenningar. Så snart hon emottagit dessa lade hon dem, jemte liqviden för räkningen, på skänken för att enligt begäran nedbära hr Lloyds vackra väl fyllda nattsäck ti!l ångbåten. Draken lade ut från stranden, och flickan begaf sig tillbaka till hotellet; men, o ve! alla penningarne och derjemte 6 silfverskedar voro totalt försvunna: Man sökte och sökte öfverallt, men fruktlöst. Slutligen började man misstänka den elegante bokhällaren tör stölden, saken anmäldes för fiskalen, denne telegraferade till Motala med anhållan om bedragarens gripande, och innan hr Lloyd visste ordet af hade han råkat i kollission med rättvisans tjenare och måste underkasta sig visitation, hvilken dock icke ledde till annat resultat, än att den vackra väl fyllda nattsäcken dervid upptäcktes vara stoppad endast med halm. Man ansåg sig emellertid böra visitera äfven den föregifne betjenten, och då hade man bättre tur, i det alla de sex bortstulna skedarne hos honom åträffades. Brottslingarne fördes nu åter till adstena, der ransakning med dem företogs sistl. måndag och der det uppdagades att hr bokhållaren Lloyd icke var någon annan än den rikskunnige skäm, som under diverse namn, såsom baron von Essen, löjtnant Bäruahjelm 0. 8. v., farit land och rike omkring, derunder vinglande, bestjälande och bedragande alla, med hvilka han kommit i beröring. — Göteborg den 29 Maj. Dillska poststölden. Sedan fängelsedirektören Lewander anmält, att postföraren Dill efter polisförhöret i fredags eränt, att han begått nimnde stöld, var Dill i dag ånyo inställd till förhör i poliskammaren. ill sade sig nu vara beredd att aflägga en sanningsenlig bekännelse om sitt brott. Redani flera år hade han tänkt på att lemna Sverge och afresa till Amerika, då han lefde i osämja med sin hustru, men han hade icke bestämt någon viss tid härför. När han den 1 dennes skulle afgå med postdiligensen från Östersund, emottog han som vanligt af postmästaren derstädes en postpåse, men tillika tidningar och lösa bref, hvilka skulle aflemnas vid åtskilliga ställen utmed vägen. Under resan bemärkte han att tre eller fyra rekommenderade bref genom postmästarens slarf funnos bland de lösa brefven. Han beslöt då att tillgripa de häruti befintliga penningar, hvarför brefven uppbrötos vid nästa station, hvilket skedde i mörkret, så att ingen kunde se hvad han förehade. Brefven bortkastades derefter under färden mellan Borgsjö och Torp. På sednare stället öfvertog en annan postiljon diligensen och Dill stannade der. När han kom till sitt logis räknades de stulna penningarne, som utgjorde 2800 rdr, deraf en sedel å 10007 r, men de öfriga voro å 100 rdr och lägre valör. deribland tior och femmor. Vid återkomsten till Östersund hade telegram redan ingått dit att de stulna brefven saknats, derom han tillfrågades at ostmästaren, men han hade sagt sig icke veta varchän dessa tagit vägen. Han beslöt derelter att afresa till Amerika cch aftalade med Maria Rund, att denna skulle följa med honom, men uppgaf hvarken då eller sedermera att han åtkommit penningarne genom stöld, utan hade han sagt för henne att han vunnit dem på spel. Hon fick af houvom 20 rdr och köptes för en del häraf en ångbätsbiljett för hennes resa till Stockholm dit han, enligt aftal dem emellan, begafsig atta dagar derefter, men han stannade der blott öt ver natten, hvarpå resan fortsattes till Göteborg. Dill bestred under tiden alla utgifter, men huru mycket dessa uppgätt till sade han sig icke veta. Då brefven skulle ha innehällit 280 rdr, men han vid häktandet innenade 2613 rdr, så skulle han af dessa medel utbeta!t omkring 200 rdr. Maria Run! hördes äfven, men hade ingenting annat att meddela än förut är kändt, och öiverensstämde hennes berättelse med Dills uppgift om hvad hon skulle ha sig i saken bekant. Såväl Dill som Maria Rund komma att härifrån afsändas med första fångtransport till Stockholm, för ransaknings undergående vidvederbörlig domstol. — Förre fältjägaren Jonas By i Wermland, hvilken, såsom törut blifvit berättadt, mördat sin hustru och sina två söner, har af sundhetskolleium blifvit förklarad hafva vid förötfvandet at essa hemska brott saknat förståndets fulla bruk, enär vederbörande provincialläkare funnit honom hafva under lång tid lidit af melankolisk sinnesstämning, framkallad af ekonomiska bekymmer och grabbel öfver förment otruhet hos hustrun, hvarull äfven kommit religiöst svärmeri och tvifvel om Guds nåd. j — Gefle den 19 Maj. De två fångarne, som åtta dagar i tisdags rymde ur härvarande cellfängelse, fingo ej länge njuta af friheten. De hativa blifvit gripna uti Tuna socken i Helsingland af länsmannen Berglöf, som återförpassat dem till länshäktet, dit de i går vid middagstiden ankommo. Rörande tilidragelsen vid gripandet berättas, att hr B., som blifvit underrättad om att flyktingarne skulle vara gömda hos den enas, Per Jonssons far, natten till den 16:de kringräm huset med 25 man samt, sedan han blifvit insläppt, funnit dem derinne, den ena liggande under en säng, den andra placerad under de provisionelt anbragta golftiljorna.