voro hårdt sammanpressade och ögonbrynen rynkade. Slutligen såg h-n upp, suckade litet tungt och sade: Ja, som man kokar får man supa — jag ser det nu. Jag vet icke hvad du menar, sade hans hustru och såg mycket förnärmad ut. Det är möjligtt, svarade han. Förmodligen var det detta som gjorde att du alldeles förändrade ditt uppförande mot Roger Hamley. Jag har märkt att du på sednare tider blifvit så artig emot honom.4 Om du menar att jag håller af honom lika mycket som Osborne, så misstar du dig alldeles. Det gör jag icke, ej ens nu, sedan han friat till Cyntia och skall blilva min svärson.? Låt mig få veta alltsammans. Du hörde — jag medger. att vi talade om Osborne Hamley, ehuru jag skall säga något om den saken sedan — du hörde hvad vi sade om honom, och derpå förändrade du ditt uppförande mot Roger Hamley och mottog honom vida vänligare än förut, sedan du trodde honom vara presumtiv arftagare till godset Hamley — var det så?? Jag vet icke hvad du menar med presumtiv.? Gå in i mitt arbetsrum och slå upp det! ordet i ett lexikon, då?, sade han, för första gången under dette samtal förlorande sin sjelfbeherrskning. . Jag visste7, sade hon gråtande, att Roger tyckte om Cyntia; det kunde hvem som helst se, och då Roger var blott en yngre son, utan andra inkomster än sitt stipendium, ansåg jag det orätt att uppmuntra honom, hvilket ingen med vanligt sundt förnuft heller skulle tänkt på att göra, ty en tråkigare, klumpigare, tafattare pojke, har jag aldrig sett — aldrig bland adel åtminstone.? Akta dig, du kan få igen dina ord en dag då han blir fideikommissarie.? ?Nej, det kan jag icke, sade hon utan att ens rätt förstå hans mening. Du är ond nu för det han ej förälskat sig i Molly