Evangeliska fostorlandsstiftelsen och den högkyrkliga konservatismen. För omkring fjorton .dagar sedan stod att läsa i Wäktaren en anmärkningsvärd artikel ?om den af evangeliska fosterlandsstiftelsea utgifna stereotypupplagan af den heliga skrift?, hvilken inom kortare tid än ett år har utgått i flera tusen exemplar och gäljes till det ovanligt billiga priset af 1 rdr per exemplar. Denna nye upplaga skiljer sig ifrån den gamla vanliga kyrkobiblen endast deruti att de gamla ändelserna blifvit borttagna och föråldrade obegripliga ord blifvit utbytta mot fullt begripliga samt på några få ställen, der den gamla öfversättningen är erkändt felaktig, har densamma blifvit rättad. För detta djerfva, vådliga tilltag klandras utgifvarne. Klandret, anmärkningarne och reflexionerna i den nämnda uppsatsen påminna starkt om påfven Gregorii IX:s bibelförbud och skulle utan tvifvel ännu viona den päfliga stolens sanktion om de blott framlades inför den ofelbare, helige fadrens ögon. Han skulle säkerligen straxt såsom anmärkaren i Wäktaren inse och begripa, att liksom ändringen af blowt ettjota i den sekelgamla godkända versio vulgata är värre än något majestätsbrott, så är hvarje afvikelse från vår gamla godkända (!) öfversättnisg? en straffvärd förgripelse mot den allena heliga och saliggörande kyrkan och således mot den helige sjelf. Anmärkpingarne äro så klassiskt högkyrkliga, att vi hva ken kunna eller ovöra undanhå!la dem för allmänheten. Grundtanken, som geromgår dem allesammans, är denna: Det gamla är bäst, ja det enda rätta, vore det ock det mest befängda. Se bär en profbit på de högvördige fädernas kyrkliga konservalism hvilken är af samma skrot och kora som deras politiska. I 1 Sam. 1: 23 heter det om Hanna enligt gamla öfversättningen, att hon dägde sin son, ändradt i stercotypupplagan till: gaf sin son di, i 4 Mos. 32: 23 står: då edra synder begripa, ändradt till: då de gripa eder; i Es. 21: 3 ångest her begripit mig, ändrad till: gripit mig; i Jer. 38: 19 stär: Jag befruktar mig, ändradt till: Jag fruktar; i I Mos. 15: 2 har redesven blifvit utbytt mot hustjenare; 2 Mos. 2: 21 belefvade mot samtyckte; i Ps. 9: 11 du förlåter, ändradt till: öfvergifver icke dem som söka dig; i Hög. Vis. 6: 3 har härordan blifvit utbytt mot krigshar; i Ea. 1: 6 mökte mot uppmjukade; i Es, 38: 14 knurla mot klaga; i Her. 4: 2 beställning mot belägring o. 8. Vv. Genom dessa och andra dylika ändringar har man, heter det, ?omöjliggjort? — (ja om inga endra läste biblen än stockkonservative presiter) — den stora spridning, sem npplagan i annat fall med skäl kunnat päräkna). I skolor är derföre (sie!) denna bibelupplaga — Få försäkras det och hvem skulle ej tro det? — od-glig, vid nattvardsungdomens undervisning otjenlig och såsom ämnad att medhafvas och begagnas i kyrkan, der den gamla öfversättningen måste (der ha vi ägget) ?följas, förkastlig?. Förunderligt, att ingen af det högvördiga ståndet, medan det ännu eger någon politisk makt och betydelse, har under pågående riksdag känt sig manad att ef nit för den gamla goda kyrkobiblens betyggande väcka motion om tillsättandet at en särskild kyrkopolis, för att öfvervaka och tillse att ingen förfalskad, det vill här säga, förändrad och förbättrad bibelupplaga blir insmuglad vare sig här eller der, i kyrkan eller i skolan eller i hemmet och att nvarhelst påträffas en bibeledition, i hvilken förekommer t. ex. pansar i stället för det gamla godkända och af kyrkan erkända kräfveto; vedergällt i stället för vedergullit; förtryck i stället för förtryckelse;; förmaning i stället för förmanelse; näbb i stället för näf; låten dem vare i stälJet för låten dem bestämma eller annat dylikt godtyckligt ofog, så bör en sådan bi bel gevast konfiskeras och å bäåle brännas. Detta vore en radikalt kyrklig konservatism och den kongl. bibelkommissionen kunde ännu ett sekel få njuta en ostörd hvila. ) Den har dock på något mer än ett halft år blifvit spridd i öfverfyrtiotusen exemplar. Skada, att bibelförbudet ej utkom straxt!