mälda kungörelse. För öfrigt anmärkte hr öfverståthållaren att det vore mnödigt känna alla med denna sak sammanhängande förhållanden, för att bedöma densamma. Hr Dufva yttrade slutligen, att den förda diskussionen bäst visade hvarthän det ledde, då man af undseende underlät att följa tydlig lag. Bränvinsutskänkningsrätten vore en personlig rättighet, som ej kunde på någon öfverlåtas, men ändå hade detta under lång tid i rak strid mot gällande föreskrifter fått passera i hufvudstaden, oaktadt både den ena och andra myndigheten egt fuil vetskap om det lagstridiga deri. Han ville ej ställa sig som domare öfver vare sig den ena eller andra, men hvad han ansett sig böra uttala var nödvändigheten af attsträngt hålla sig till lagen. :