liksom på andra ställen så fort som möjligt måtte öfverlåtas på ett bolag. . I sammanhang härmed afgaf hr Billbergh följande förslag för uppnående af nämnda mål: 1:0 att, för att sätta stadsstyrelsen i tillfälle att fritt förfoga öfver äldre utskänkningsrättigheter, som genom burskap eller på annat sätt bliflvit förvärfvade och ännu äro lagligen gällande, drätselnämndens 1:a afdelning bemyndigas att, på sätt afdelningen finner lämpligast, söka med sålunda berättigad person aftala om rättighetens upphörande, mot ersättning af stadskassan för .den förlust, som honom derigenom må tillskyndas, hvilken ersättning dock icke i något fall får bestämmas högre än efter 400 rår rmt för hvarje helt år at den berättigades återstående lifstid. 2:0 att åt drätselnämndens 1:a afdelning uppdrages att genom kungörelse, som ofördröjligen utfärdas, tillkännagifva, det hrr stadsfullmäktige hafva för afsigt att, så snart och i den utsträckning sådant lagligen kan ske, få till bolag, som för detta ändamål bildas, öfverlåten rättigheten att här i staden eller särskilda distrikter deraf idka minuthandel med och utskänkning af spirityösa drycker, mot den årliga afgift till stadskassan och de vilkor i öfrigt, hvarom kan öfverenskommas, i hvilket hänseende skriftliga anbud å öfvertagandet af sådan genom bolag utöfvad rättighet må inom i kungörelsen utsatt tid inlemnas till afdelningen, samt att, efter utgången af denna tid, afdelningen har att handlingarne i ämnet, jemte eget utlåtande, till stadsfullmäktige insända. Hans framställning remitterades efter någon diskussion till beredningsutskottet. Hr öfverståthållaren tillkännagaf härefter att en skrift inkommit från en mängd personer, tillhörande ifrågavarande klass at näringsidkare, hvari föreslås åtskilliga åtgärders vidtagande, som kunna bringa dem ur den förlägenhet, hvari de finna sig försatta. Ur denna skrift anse vi oss böra göra följande utdrag: ?Då icke stadsiullmäktiges eller någon annan myndighets mening kan vara att tvinga — ja missleda laglydiga medborgare att ovetande göra sig skyldiga till lagförbrytelser, hafva vi ansett oss böra 1 detta förhållande fästa uppmärksamheten härpå. Enda utvägen, som för närvarande erbjuder sig att afhjelpa det närvarande oefterrättlighetstillståndet, torde vara den, att herrar stadsfullmäktige och öfverståthållareembetet så ordnade, att ett tillräckligt antal utskänkningsrättigheter på auktioner tillhandahållas behöriga . näringsidkare, och på det antalet i det hela ej i allt fall må öfverstiga det högsta, som är eller kan bli bestämdt, erbjuda sig utvägar för staden att emot någon årlig billig ersättning återlösa rättigheter af de många, som sjelfva icke äro i tillfälle att utöfva sin rörelse och mot hyra eller ersättning upplåtit rörelsens begagnande till andra. Då den lösen dessa personer kunde nöjas med måste betydligt understiga den betalning för rättigheterna staden vid auktionen erhölle, skulle genom den af oss föreslagna åtgärd beredas den dubbla fördel, att staden vunne ökad inkomst, oberoende af de mera ovissa och obehagliga taxeringsåtgärderna, samt de, som måste begagna sig af utskänkningsrättighet, kunde deraf på lagligt sätt komma i åtnjutande, och. de många obehagligheter undvikas, som äro en : följd af det närvarande oefterrättlighetstillståndet : etc. Förbemälda skrifvelse remitterades äfven till utskottet. : Hr Knmanson uppträdde härefter och upp: drog i ett längre anförande en historik öfver huru föreståndare? och biträden? uppkommit samt visade, att så stora olagligheter, som man här trott vara begångna, icke förefinnas. Om i ena eller andra fallet någon felaktighet blifvit begången återfölle den icke ensamt på handels-. kollegium. Förhållandet har nemligen varit det, att handelskollegium ej kunnat lemna någon sådana tillståndsbevis, som här är i fråga, utan : alt den person, som sökt att blifva antagen till! s. k. Pbiträde, erhållit frejdebevis af poliskam4 l s maren samt intyg om, att han vore till biträde duglig. Öfverståthållareembetet hade genom att icke utfärda förbud för poliskammaren att vidare utgifva sådana frejdebetyg, hvilket varit den enklaste åtgärden å öfverståthållareembetets sida, befrämjat de begångna missbruken, som ?nästan kunde sägas ha vuxit upp under myndigheternas ögon, men det oaktadt och med fullkännedom , härom hade personer, som trott sig vara i sin goda rätt, ändå i poliskammaren blifvit åtalade och fällda till höga böter, hvilket förfarande ej öfverensstämde med de åsigter hr Kinmanson hyllade. Hr Kinmanson ansåg för öfrigt det förslag hr Billbergh väckt vara det enda, som på ett gagnande sätt kunde leda till ett önskvärdt slut på nuvarande förhållanden. Vi kunna, i biist på utrymme, ej fullständi-(q gare återgifva hr Kinmansons sakrika och upp-s lysande anförande. Å Hr Weser hade tvekat, huruvida han, såsom ; ledamot af handelsoch ekonomikollegium, borde yttra sig i en fråga, som rörde af detta kollegium vidtagna embetsåtgärder; men då under l den föregående diskussionen blifvit anfördt, attt I 8 k 8 sedan öfverståthållareembetet skriftligen erinrat kollegium, att tillåtelse ej finge meddelas åt någon att såsom föreståndare utöfva utskänkningsrörelse, kollegium i stället endast användt en ny benämning af biträde vid rörelsen, och att5 det kunde frågas, om något ytterligare namn nu skulle uppsökas för rörelsens ombesörjande ge-i nom annan person, så trodde tal. sig ej böralj förbigå sådant med tystnad. r De resolutioner, som från gammalt och långt innan hr Weser blef ledamot af kollegium der: ifrån utfärdades, lydde å tillstånd, att vid ut-!e skänkningsrörelse använda biträde och förestån-h dare eller förestånderska, hvars lämplighet och behörighet af poliskammaren blifvit vitsordad. Aberopade skrifvelsen af den 25 Aug. 1864 inI nehöll, att tillåtelse för föreståndare eller förestånderska af bränvinsutskänkning icke vidare d n r I borde af kollegium meddelas. Rättigheten att använda biträde vid rörelsen var deremot icke i denna skrifvelse vidrörd; och att inskränkning uti kollegii pröfning af anmälanden härom ej kunde vara åsyftad, inhemtades vid jemförelse med en den 23 Sept. s. å. ytterligare aflå-4 ten skrifvelse, hyarigenom kollegium underrätI 8 tades, att i de fall, då tre månader eller längre s tid förflutit, sedan bevis om någon persons lämplighet att utskänkningsrörelse utöfva blifvit från poliskammaren meddeladt, sådant bevis icke af kollegium finge anses såsom tillfyllestgörande rund för tillstånd att derefter idka eller om änder hafva sådan näringsrörelse, hvilket yttrande, då de bevis, som efter nämnde tid utfärdades från poliskammaren icke kunde afse förvärfvande af utskänkningsrätt, som icke vidare bortauktionerades, måste af kollegium anses tillämpligt på anmäldå biträden vidfrörelsen. När 8 emellertid öfverståthållareembetet, till förekommande af de lagstridiga förhållanden, som deraf T föranleddes, äfven förklarat, att resolutioner af f ag l ja er NA sistberörda innehåll icke heller borde af kollegium meddelas, så vore det nog långt gånget att såsom följd af hvad sålunda förut egt rum vilja liksom antyda, att kollegium skulle kunna ; söka kringgå denna föreskrift. För att härjemte visa, att pröfningen af an-5 mälda utskänkningsbiträdens lämplighet icke ile sig sjelf kunde anses otillbörlig, åberopade hr Weser ett af K. M:t i särskildt mål den 6 April innevarande år meddeladt beslut, hvarigerom mannen till en hustru, som innehaft utskänkningerättighet, i nåd. beviljats att efter hennes död för sterbhusets räkning, sjelf eller genom antaget biträde, som af vederbörande godkän des, utöfva denna rättighet till löpande försäljningsårets slut.