anläggningarnes väg att 3!2 millioner rdr år ligen, ty statereglerimzen uppgöres nu blot för ett år, ieke skulle försla ens att bered: ingeniörer och arbeta.e ett nödtorftigt un derhåll, särdeles i en tid, då ett nog all mänt finansielt betryck tvingat representa tionen till ytterlig sparsamhet i alla andr: afseenden; och detta oaktadt statsbristsum man uppgår till 5 å 6 millioner, för hvar anskaffande vi ej ännu veta nåcon råd Skulle vi redan anses nödsakade att an vända mer än 3!2 millioner årligen, blot för att underhälla ingebiörerna; då hafva vi beträdt en oriktig bana, och blotta an gifvandet af detta skäl ådagalägger nödvän digheten af en viss försigtighet till före kommande af vidare ansp åk. Ett annat af hr Muren uppgifvet skäl till borgareståndets beslut skall vara: omsogen att förekomma att mer än en stambana i nordlig riktning skulle kunna ifrågasättas. Af rent ekonomiska skäl? säger sig hr Murån ?förfäkta enhetssystemet i detta fall? och tror att frågan om företrädet af Upsala—9Salabanan, efter de många och fullständiga utrednivgar, som deråt egnats, icke borde synas tvifvelaktig?. Hvad först dessa utredningar angår, så förbåller sig dermed på det sätt: att den af K. M:t år 1861 särskildt förordnade komitå för utredning af stamb.nans riktning norr om mälaren afstyrkt denna bana. Av K. M:t, i dess proposition till sistl. riksdag, förkastat densamma. Att Westmanlands läns landsting afstyrkt den; att Dalarnes landsting afstyrkt den. Att en petition från Westmanland och Dalarne till K. M:t före början af denna riksdag afstyrkt den och förordat en annan sträckning; samt att under diskussionen inom stånden vid innevarande riksdag samtliga representanterna från Upland, Westmanland och Dalarne, med undantag af dem i bondeståndet från Upsala och Sala samt inom presteståndet, en, afstyrkt Upsala—Sala banan. Vid sådant förhållande torde det böra medgifvas, icke allenast att företrädet af denna bana kan synas tvifvelaktig?, men äfven att det Vöfvervägande och högst värderika gagn ?den skulle medföra för Upland, Westman ?l-od och Dalarne? kan synas tvifvelaktigt. Otvifvelaktigt är deremot, dels att den, fortsalt till Storvik eller Robertsholm skulle för Gefle —Ds-la-banan vara af ett högst värderikt gagn, dels att den skulle fullständiga det påbörjade kringskärandet af Stockholm, som såmedelst berötvades den sista å:erstoden af dess natur.iiga handelsområde, Bergslagerna, hvilka genom kroken till Upgala finge kortare väg till Gefle än till Stockholm. Bergsrörelsen har hittills vid våra stambane-anläggningar varit helt och hållet förbisedd. Den är likväl en för vårt Innd paturlig näring, och af detta skäl urgammal. En fullkomhg omstöpning deraf är nödvändig. De små bruken, måste, såsom stångjernstillverkare åtminstone, ersättas af större verk. Dertill erfordras lättade kommunikationer, och dessa i grufdistrikternas grannskap, ty malmen eller tackjernet kan ej föras långa vägur på hjuldon. Norr om mä laren finnas tre särskilda bet dande grufdistrikter: Grängesberget, Norberg och Bispberg, samt Dannemora. Man anar knappt ännu hvilka outtömliga rikedomar dessa malmfält erbjuda, om jernvägar öppnade dem för verldsmarknaden. För närvarande ligga de nästan begrafna. Vår jernindustri har högst obetydligt tiliväxt, medan den i England månghundradubblats. Det är hög tid att vi, efter att hafva upp hjelpt vårt jordbruk, nu egna denna endra modernäring förtjent uppmärksamhet. Såväl vid Grängesberget: Falu—Frövi-! banan, som Norberg och Bispberg: Westerås—Siljan-banan, och Dannemora: Upgala—Gefle-banan ha planer framställts : om jernvägsanläggningar. För dem alla äro jernvägar oundgängliga. Men stambanor äro icke ens för alla itrågasatta, ännu mindre yrkade. Hvad de särskilda orterna deremot yrka, är att en stambana icke anlägges, som icke allenast icke gagnar någon af dessa orter men omöjliggör anläggning af jernvägar, som för orterna mäste blifva af högst värderikt gagn, och af detta skällj icke kunna utetlifva, om man icke genom l; förvända å!gärder motverkar anläggningen. l, Upsala—Sala-banan berör icke, gär icke il, ( 1 grannskapet af dessa bergsdistrikter, värmar sig icke, ens i fortsättningen till Storvik, den egentligen bergsbruksidkande delen af Westmanland eller Dalarne. Obenägenhe; ten inom dess? provinser for ifrågavarande ; väg är således lätt förklarlig. Af Upland( genomgår den icke mer än 2 mil och detta ) med undanteg af en halt mil närmast Up ; sala, som redan har sin jernväg, den allral, sämsta del af deona provins och i en trakt, , hvarest icke heller finnes jernbruk. Således , kan icke heller inom Upland finnas någon , sympati för denna väg. s Hvarföre skulle den då anläggas? Förf Norrland? Men detta Norrland, kan det e verkligen hafva något billigt anspråk på, att i ex jernväg genom de folkrika provinserna f Dalarne, estmanland och Upland skiulll, läggas i en för dem alla ofördelaktig rikt-, ning? Och hvartill skulle detta kunna gagna , Norrland, om vi med Norrland ej förstå , Gefle—Fslu jernväg och staden Gefle? Vä-l, gen förlänges genom kroken åt Sala medl, 4 mil, emot om den går från Upsala tilll, Falu—Gefle-banan. Ånlägeningrkostnaden , ökas med omkring 4 millioner riksdaler. Kan Norrlands intresse fordra en längre och, dyrare väg? Omöjligt. Icke må, i NorrI 4 lands namn, försök göras att pgilva vägen j genom Mälareprovinserna en för dem skadlig j riktning. Icke eller må jernvägar så anläg-; gas, att de, i stället att från hufvudstaden ntgrena ät olka håll, gå omkring densamsc ma på ett afstånd af flera mil, enkom förl, att till andra städer draga rörelsen från sin , naturliga väg. i Det utbyte mellan de bergsbruksidkande 4 och spanmälsproducerande bygderna, som il, hr Mur6nos skrift omförmälee, vinna just genom den så oft ifrågasatta vägen mellan k Westerås och Dalarne, hvars behöflighet 3 i icke minskats geno. Gefle—Falu-vägen, uu anna häafoaoundasalkhlinaon afcer trävarn