besynnerliga och oefterrättliga förhållandet att man här hyser anspråk på att ti nin garne skola noggrant och utförligt redogör: för alla slags offentliga förhandlingar, mel icke vill i någon mån gå deras bemödan den i den vägen till mötes, utan tvärton stundom tyckes med afsigt betaga deras re ferenter möjligheten att göra sim skyldig het, Vi fingo under presteståndets märk liga diskussion i går afton en ny anledning att tala om detta ämne och kunna ej un derlåta att begagna oss deraf. Som bekant är den lilla åhörareläktaren der äfven referenterna ha sig platser anvi. sade, hos samtliga riksstånden förlagd i ses. sionsrummens aflägsnaste del ett godt stycke bakom ledamöterna, hvilken otnständighet i och för sig betydligt försvårar ett korrekt uppfattande ar hved som säges. I presteständets sessionsrum ligger dertill läktarne Ä jemnhöjd med öfversta delen af det fönster, som ger densamma dager, och hvars båda öfversta rutor man inrättat till luftvexlingsapparater. Huru menligt för deras helsa, som befinna sig på läktaren, detta är behöfva vi knappast påpeka. Likväl öpp nas alltid vid förekommande behof just dessa rutor, ehuru rummet har tre andra fönster, hvilkas öfre del befinner sig omkring 22 aln ofvanför ledamöternas hufva den, och hvilvas öppaande således icke gerna kan medföra någon olägenhet. Härtill kommer att efter ångbåtsfartens öppmande åkdon hvarje ögonblick passera förbi derutanför; då fönstren äro öppnade, förtager deras skrammel mot stenläggningen all möjlighetatt yppfatta hvad som säges framme i rummet. Det är sannt att högv. ståndets öfverJäggningar ofta ick2 förete mycket att taga vara på men om detta någon gång händer — och ett sådant tillfälle inträffade just i går — så är ref. urståndsatt att göra sin skyldighet. . Under gårdagsaftonens lopp öppnades på befallning dessa fönster tyra gänger af ståndets vaktmäktare trots ähörarnes enträvna protester, och stängdes lika många gänger af samma åhörare. Ati redan härigenom en stor del af förhandlingarne gick förlorad för referenten, synes nogsamt af vårt referat. Men icke nog härmed. Af hvad vi här ofvan sagt inses äfven att läktaren befinner sig så högt upp, att der snart skymmer på, och att ljus der behöfves förr än pere i rummet. Vi lemna derhän huruvida vice talmanben fann ständsledamöternas yttranden vara af beskaffenhet att icke tåla vid ett full. ständigare referat och derför med afeigt underlät att låta tända ljus, eller om denna underlåtenhet utgjorde en sxåaktig yttring af det innerliga bat till den liberala pres-; sen, hvaråt en del talare så oförbehållsemt gäfvo luft — nog af: intet ljus tändes. Under det alltmer tilltagande mörkret på läktaren blef det snart omöjligt att göra nägra anteckningar och mot slutet af plenum befann man sig deri fullt mörker. Kl. 5 min. före half 10 förklarades diskussionen afslutad, och då först tändes ljus vid voteringens början, dock endast hos talmannen och sekreteraren, men icke annorstädes i det rummet. — Visserligen kunna referenterna medföra ett ljus vid kommande aftonplena; men då plats blifvit åt dem anvisad i uppgifvet ändamål att göra anteck-.. ningar, och då stånden hittills icke brukat hälla plena i mörkret, så ha vi tillförene cke funnit sådant nödigt och voro derför i j beredda på en sådan eventualitet, — nen af skadan blir man vis.