NOM. Om landtstaten. Under denna rubrik har en insändare, som kallar sig f. d.? i Aftonbladet för den 8idenna månad haft åtskilligt att förmäla i anledning af kammarkollegii och statskontorets förslag till definitiv Iönereglering för landtstaten. Det synes, som denna fråga förtjente att blifva föremål för en allmännare uppmärksamhet, då här gäller, icke allenast ett stort statsintresse, än äfven hundradetals familjers existens. Man behöfver icke vara särdeles skarpsynt för att finna, det hr f. d. är en man, som påtagligen saknar alla egenskaper för att ingå i någon kritik öfver det underdåniga förslaget; också synes han vara temligen belåten med hufvudsakliga innehållet deraf på några få undantag när, och om man finge våga en gissning, skulle man kunna förmoda, att hr f. d. icke är någon mer eller mindre, än sjelfva det underdåniga förslagets författare. För att nu öfvergå till belysning af bemälde underdåniga förslag, så, och med instämmande hr f. d:s erinran om nödvändigheten att öka länsnotariens löneförmåner, vilja vi lemna förslaget oantastadt i allt hvad det rörer landskanslioch landtkontorspersonalen, men då fråga blir om fögderitjenstemännen äro missförhållandena, för att ej säga orättvisorna, så bjert framstående, att de ofelbart måste ådraga sig hvarje tänkande menniskas uppmärksamhet. Hvad först angår kronofogdarne, så har man helt snäft förklarat, det någon löneförbättring utöfver de 2500 rdr, som redan bestås, icke vore erforderlig, med undantag af 200 rdr till skrifvarebiträde, således tillsammans 2700 rdr rmt. Denna summa måste likväl i första rummet användas till utgifter, som erfordras för tjenstens skötande, såsom resekostnader, skrifmaterialier och skrifvarebiträde, utgörande, enligt bestyrkta räkningar, minst 1200 ofta 1500 rdr för hvarje fögderi, i följd hvaraf denne tjensteman, såsom godtgörelse för sin mödosamma och ansvarsfulla befattning, skulle komma att, efter hvad nu är föreslaget, åtnjuta 12, högst 1500 rdr årlig lön. Att döma häraf, skulle man tro, det kollegierna ansett kronofogdetjensterna vara af den ringa vigt, att staten icke borde göra större uppoffringar för dessa tjensters bestridande; men så var icke händelsen, då frågan om kompetens dertill hos kollegierna förevar. Då fordrar man, och K. M:t fann äfven för godt förordna, att ingen hädanefter kunde till sådan befattning befordras, som icke aflagt hofrättseller kansliexamen. Häraf lärer man finna, att kollegierna visat lika stort nit, då det gällde att framhålla statens fordringar, som de visat njugghet då det gällde att derföre anvisa skälig ersättning. Man jemföre kronofogdarnes löneförmåner med vederlikars inom kollegierna och embetsverken i Stockholm, inom ecklesiastikoch skolstaterna, och man skall förvåna sig öfver den okunnighet eller likgiltighet som uppenbarat sig i kollegiernas förslag. Låtom oss anställa jemförelse emellan kostnaden för styrelsen i städerna och på landet, och vi välja såsom exempel Göteborgs stad, som innehåller ungefär lika stor folkmängd som det derinvid belägna Göteborgs fögderi. Det sednare förvaltas af 1 kronofogde, 1 häradsskrifvare och 4 länsmän, för hvilka omkostnaden skulle utgöra tillsammans 8400 rdr; vi känna icke de utgifter Göteborgs stad får vidkännas för uppbördsverket, polisoch utsökningsväsendet, men äro förvissade att minst 10 gånger denna summa härtill erfordras, under det att beskattningsoch uppbördsväsendet på landet är vida svårare och mera inveckladt än det i städerna, och stadens embetsmän icke bekosta sig ett öre på resor, utan i all beqvämlighet afgöra sina ärenden på embetsrummet. . Jemför man kronofogdarne med andra inom landtstaten anställda tjenstemän, så blir resultatet lika besatt, och vi få i detta afseende här intaga nedanstående artikel som den 11 April förekom i Falu Läns tidning. Uti n:r 14 af Falu Läns Tidning för innevarande år finnes infördt ett utdrag af k. kammarkollegii och k. statskontorets till K. M:t afgifna ufiderdåniga skrifvelse, innehållande förslag till definitiv lönereglering för landtstatens tjenstemän. Utaf detta förslag framgår uppenbarligen, att berörde k,. kollegier antingen sakna allt intresse för vissa landtstatstjenstemäns utkomst, eller ock icke ega begrepp hvarken om dessa tjenstemäns åligganden eller storleken, eller rättare sagdt, obetydligheten af deras spande extra löneinkomster. Regeringen har icke heller ansett sig kunna, såsom ämnadt varit, på berörde förslag grunda sin framställning till rikets nu församlade ständer, angående regleringen af ifrågavarande tjenstemäns löner för framtiden, utan nödgats låta denna femtioäriga fråga äfven för denna riksdag falla, och i stället infordrat från länsstyrelserna, som bättre än kollegierna känna rätta förhållandera, deras utlåtanden i ämnet. Insändaren vill endast uppdraga en jemförelse, som tydligen till vise del visar oefterrättligheten af kollegiernas förslag. Landträntmästare och kronofogde, begge statens uppbördsmän och med för hvarandra lika rang, tilldela kollegierna helt olika löneförmåner. Den förre, som för vinnande af kompetens till sin tjenst numera endast behöfver taga afgängsexamen från högre elementarläroverk, vilja kollegierna gifva till och med 4200 rdr i lön, då den sednare eller kronofogden, som, för att hädanefter vara kompetent sökande till tjensten, bör hafva aflagt hofrätteeller kansliexamen, af kollegierna tillmätes blott 2700 rdrs lön. Bäntmästaren emottager på sitt embetsrum uppbördsmedlen ordnade och förtecknade med insättningsreversaler, då kronofogde deremot på uppbördsmöten, skadliga både för. hans helsa och egen kassa, inom fögderiets olika socknar, har att uppsamla skattemedlen. Räntmistare har att utföra alla sina tjenstegöromål på sitt af staten honom bestådda embetsrum och behöfver icke utbetala ett enda öre i skjutslega i och för utöfvandet af sin tjenst, då kronofogde med dess mångfaldiga tjenstegöromål har att tidt och ofta i tjensten göra resor utom, i och för uppbördens förnättande, till ting, beväringsmönstringar, för afhållande af entreprenad-auktioner, vägsyner, besigtningar å vissa kronolägenheter, till residensstaden vid redogörelsens aflemnande c. c., dertill skjutspenningarne skola tagas af hans lönemedel och hvilka resekostnader för året utgöra rätt betydliga summor, som tillika idkeligen ökas i följd af den städse stegrade skjutslegan. Räntmästare ecer icke att ansvara för annan uppbörd