tige sjelf, utan äfven för -hans skuld barnen intill tredje och fjerde led — att Gud icke vore Gud, om han af vårt förnuft kunde begripas (credo, quia absurdum?) att de goda englarne äro snabba (så att de förmodligen kunna flyga hastigt i luften) — att menniskan bär Guds beläte icke blott i själen, utan äfven i kroppen — att Marias arfsynd icke fortplantades på Kristus, derföre att den blef i aflelsen utrensad af den helige ande? — att Gud af evighet förutsatt, hvilka menniskor skulle antaga och hvilka skulle förkasta (i evighet?) den tillbjudna nåden — detta allt och mycket mer besynnerligt står klart för vår författare. Sådan är denna lärobok i det för ungdomen vigtigaste läroämnet. Vi skulle derur kunna framdraga ännu fler bevis på de okristliga föreställningar, som ungdomen i våra nattvardsskolor genom den får insupa. Men det sagda må vara nog för i dag. Hur ofullständigt det än är, hoppas vi, att det dock må utgöra ett icke alldeles onyttigt bidrag till framhäfvandet af den ståndpunkt, hvarpå den religiösa undervisningen på vissa ställen befinner sig, till blottandet af den ljusskygga riktning, som, om den obehiddradt far gripa omkring sig, så småningom skulle tillintetgöra den sundhet och frimodighet både i uppfattning och lif, hvilken är den sanna religiositetens frukt och kännemärke. Ar det möjligt, att menniskosjälen, sålunda vägledd och upplygt, skall någonsin komma till sanningens, kristendomens Gud?