sina liqvider med sina egna uppoch af skrifningsvexlar, gagnar både sig sjelf och allmänna rörelsen. Denna vigtiga 1iörelse gren ligger ännu i sin linda, ty som läsarer kan finna uppgår räkningshafvares anta öfver hela landet ej till fyra tusen. Der dag kommer då denna siffra blifver tiodub blad och då man mera allmänt skall erkännt det obestridliga gagnet af denna gren aj bankernas verksamhet. Att deponenternas antal och det på de positionsräkning i bavkerna innestående to talbelopp ansenligen tillvuxit utvisar, ati allmänheten allt mer och mer inser förde len af att anförtro sma kapitalöfverskotte åt bankerna till förräntande. Det ligge obestridligen en stor fördel uti, att kunng på utsatt dag punktligt erhålla sina ränte. liqvider och, utan ursäkter eller omsvep. sjelfva kapitalet sedan det blifvit uppsagdt. Denna ordentlighet, jemte det den behagar allmänheten, utöfvar ett godt inflytande ipå deponenternas eget ordningssinne. Klagan har blifvit förd deröfver att ledigt penningkapital synes hafva benägenhet att strömma till bankerna. Den magnet som drager, är den stora ordentligheten i liqvider som erbjudes jemte den fulla säkerhet bankbolagen innefattar. Att penningkapitalet icke qvar: hålles i bankerna, bevisas bland annat deraf, att oaktadt depositionsräknivgen stigit med 2,518,000 rdr har bankernas kassabehållning under samma tid fallit med 1,454,000 rdr. Förmenandet att penningtillgången blifvit knapp derigenom att penningkapital insättas i de enskilda bankerna, saknar all grund. Uppmärksamheten och i vissa fall anmärkningarne må de emot riktas emot det sätt, på hvilket somliga banker utlåna omhänder hafvande fonder. Ostridigt är att, om allmänhetens åt bankerna anförtrodda besparingar utlånas mot borgen och allehanda ackommodationspapper, som ej representera annat än gjorda skulder och ingalunda gjorda affärer, så är detta förhållande mycÖfversigt af de Enskilde