STOCKHOLM der 28 Maj. Bref från Berlin. (Från Aftonbladets Korrespondent.) Berlin den 24 Maj. Dag för dag har jag hoppats att kunna meddela något tillförlitligt om kongressutsigterna, men saken är ännu alltjemt sväfvande. Att Dresdener Journals underrättelse om kongressens öppnande i morgon den 25 Maj var en anka, är er redan bekant. Det besynnerliga misstaget förklaras derigenom att härvarande tyska sändebuden, hvilka genom den hotande krigsfaran se sig hotade i sin ställning, blifvit gripna af en sorts fredsfeber och med jubel upptaga hvarje gynnsam underrättelse. Såväl sachsiska sändebudet, grefve Hohenthal, som det hannoverska, hr von Stockhausen, inberättade hals öfver hufvud denna fredliga tartaranka till sina regeringar. Sanningens haltande budbärare lät icke länge vänta på sig, och de båda sändebuden såväl som hr v. Beust, hvilken lät utgifva ett extrablad, ha derigenom gjort sig i viss mån löjliga inför allmänheten och komprometterat sig. I sjelfva verket sväfvar kongressen ännu i luften. De tre mäklande makternas officiella noter väntas först om några dagar. För att kunna vinna Österrikes samtycke vill man hålla programmet i så allmänna ordalag som möjligt; men enligt säkra privatunderrättelser från Wien synes detännu mycket tvifvelaktigt, om Österrike skall medgifva venetianska frågans diskuterande utan föregående garanti att det erbjudes en tillräcklig territoriel ersättniog för afträdandet. Härvarande österrikiske ministern grefve Karolyi har ännu i dessa dagar förklarat det vara ett hån mot Österrike att tro det vilja gå in på något annat program: Det är ännu icke ens afgjordt, uruvida, i händelse en europeisk rådplägning skulle komma till stånd före krigets utbrott, en konferens kommer att sammanträda, bestående af de nu iParis ackrediterade sändebuden, eller en kongress, hvartill de resp. utrikesministrarne skulle samJag i Paris. Grefve Bismarck, som icke gerna under sin frånvaro lemnar fältet öppet för sina motståndare, gynnar konferensen. Den fåfänge furst Gortschakoff, som länge förargat sig öfver den obetydliga roll Ryssland spelar alltsedan Krimkriget, vill gerna resa till Paris och tala för kongressen. Vigtigare än kongresstyktena äro de förberedelser som den österrikiska brigaden i Holstein vidtager för att lemna hertigdö met. Österrike skulle gerna förena denna brigad med 8:de förbundskären i södra Tyskland, ty så snart mellanstaterna blifva färdiga med sina rustningar, kommer förslag att framställas i Frankfurt om förbunds kontingenternas mobilisering. Dermed bli förbundsakten officielt bruten, och kriget sö godt som förklaradt. Konungen hoppas väl ännu altid pi fred. på Österrikes foglighet, på Augustenburga rens afträdande, på någon Deux ex machina som i det afgörande ögonblicket skall med föra fred. Men denna aktningsvärda opti mism saknar tills dato all positiv grund. I Orienten har furstens af Hohenzollern val gifvit anledning till ett storartadt in trigspel, hvarom jag inom några dagar hop pas kunna skrifva utförligare. Om ryssar nes och turkarnes inryckande i Molda hade ännu i gär afton ingen officiel under rättelse anländt hit. RA SR