vill vänta och vaka och se om jag ej kan göra något för min broder. En dag kom lady Harriet på besök till mrs Gibson — icke till familjen Gibson — åtminstone påstod doktorinnan sin rätt att ensam tillegna sig besöket, ty hon var alltid lika afuodsjuk om den förnäma familjens vänskap och förtroende. Utomhus ansåg hon mr Preston som sin rival, och han förstod det väl, hvarföre han oupphörligt retade henne med att låtsa sig ega kännedom om en mängd små tilldragelser, hvarom hon var ovetande. Inomhus var hon afundsjuk på Molly, ty lady Harriet hade tydligen fattat en viss förkärlek för den unga flickan, och derföre -ökte mrs Gibson alltid ställa så till, att de båda ej för ofta sammanträffade. Dessa hinder liknade näsian riddarskölden i sagan, som åt från olika håll kommande personer visade olika sidor, en af silfver och en af guld; lady Harriet såg nemligen blott den glänsand guldskifvan, som deremot för stackars Molly framställde sig tung och mörk som bly. Till lady Harriet hette det: ?Molly har gått ut; hon blir ledsen öfver att ej få träffa er, men hon var tvungen att besöka ett par gamla väninnor till hennes mor, som hon ej kunde försumma; ty, som jag sade till henne: vänfast bör man framförallt vara. Det är Sterne, tror jag, som säger: Dina egna och din moders fränder försaka ej. Min söta fröken Harriet, pi stannar ju qvar tills hon kommer hem, gör ni icke det? Jag vet huru mycket ni tycker om henne — ja? (i lätt skämtande ton) jag säger mången gång att ni kanske snarare kommel för att träffa henne än er stackars gamle Clare.t . Till Molly hette det förut: SLady Harriet kommer hit i dag. Jag