r OCKHOLI de 19 Maj. Om embetsverkens organisation. En ganska vigtig fråga har blifvit öfver låten åt den nya representationen, emedar den gamla, trots åtekilliga försök, knappas kommit en bårsmån framåt vid densamma: lösande, och denna fråga är organisationer af det kungliga kansliet samt af rikets kol legier. Det finnes väl knappast någon, som me kännedom om arbetsordningen irom dess: embetsverk, icke der funnit ett slöseri mec arbetskrufter, bvilket illa harmonierar mec ett glesi befolkadt och ingalunda riktlands tillgångar. Det förhåller sig med själens och tankens ansträngningar i många fall på samma sätt som med kroppens. De muskler, som icke öfvas, blitva så småningom förlamade, och i stället för spänstighet och styrka uppstår försotfning och vanmakt. En bland de vigtigaste och nödvändigaste förändringarne inom embetsverken är derföre borttagandet af det själsdödande renskrifveriet. Detta arbete, som lika bra om ej bättre kunde utföras af vanliga renskrifvare, hvilka i särskildt rum inom embetslokalen för detta ändamäl borde sysselsättas, uppteger uu större delen af den tid, som den yngre tjeustemapnen egnar sitt verk. Genast vid inskrifningen i kollegiet såsom extreordinarie, mötes ynglingen at en diger junta, den han mäste kopiera?,seom det på embetsmannaspråket med ett vackrare ut iryck heter, men som i sig icke innebär något annat än att han skall förvandlas till en — renskrifningsmaskin. Vanligen köper han sig fri från detta andefattiga arbete genom ati erlägga några och tjugo riksdaler. Om han nu hoppas blifva qvitt renskrifningsarbetet, samt erhålla en sysselsättning, som uppöfvar tankeförmågan och dsnear honom till en duglig och insigtsfull embets man, så skall han snart se sig högeligen besviken i denna billiga förväntan. Under de 10 å 15 är, som han åtminstone i kopurgens kansli mäste vara inskriven och göra uppvaktningar, samt visa sig på embetsrummet och mottaga de få expeditioner som möjligen utdelas, är han till större delen iklädd en renskrifvares ringa skepelse. Då han, efter dessa tillryggalagda år, ändtligen vunnit lägsta eller kopistgradenv, så angifver benämningen ganska träffande det arbete hvarmed han sysselsättes. Det är på detta sätt genom att dela ut ett par ark till renskrifniog under veckan ät hvarje al de talrika exiraordinarierna, som den från akademien ankommande ynglingen, etter absolverade examina, tjenstgör i verken?. Hela kopistinrättningen kunde utan tvifvel alldeles borttagas. De göromål som, med undantag af ren:krifningsarbetet, derigenom kumme på kanslisteruas lott, må väl icke anses oskäligt betunga dessa tjenster, synnerligen om kunslisterna sjelfva sluppe allt renskrifningsarbete. Vi hafva dessutom expeditionssekreterare och protokollssekreteraregraderna, hvilka hvard: ra oftast innebafvas af flera personer, så att man behöfver ej hysa rivgaste fruktan för ait K. M:ts beslut icke skulle komma att uppsättas till följd af bristen på tjenstemän. Med mera skäl torde den anmärkning kunna göras att äfven i de högre graderna en dyrbar och onödig statslyx gjort sig gällande genom inrättandet af obehöfliga embeten. Ett försvar för bibehållandet af desamma kunde finnas, om det stipulerades att flera at dess innehafvare skulle vara fackmän, som med sakkänuvedom samt prektiska råd och upplysningar borde gå departementschefen tillhnda 1 alla de olika brancher som tillhöra eit departement. Den tunga börda, som nu västan alldeles odelad hvilar på denna embetsmans skuldror, skulle derigenom till en betydlig del kurna lindras och hans tid ej upptagas af en mängd jemförelsevis obetydliga detaljfrågor. Då cn sådan bestämmelse om deser embeismäns verksamhet emellertid nu ej finnes, utan hela denna stora embetsmanna kår, från expeditionschefen till den yrgste extraordinarien inom kansliets alla atdel nicgar sysselsät:es nästan uteslutande med expeditionervas uppsättande och protokollsföringen, är det uppenbart att här råder ett öfverflöd på arbetskiafter, som i obetydlig min kunna användas af brist på arbete. Om med afseende å göromålens mängd en länsstyrelse skulle ordnas efter samma oförnuftiga och kostbara sätt som ifrägavarande embetsverk, blefve det nödvändigt att endast på kanslisidan tillsätta, jemte nuvarande landssekreteraren såsom chef, mirst 2 expeditionssekreterare cch 2 protokollssekreterare samt 3 å 4 kanslisler och ett lika antal kopister, förutom den långa raden af extraordinegrie tjensterbän, åt hvilka man alltid kunde gifva en eller ett par expeditioner i veckan att renskrifva. Derefier komme kameralsidan med landskamereraren såsom chef samt expeditionssekreterere, protokollseekreterare, kanslister och kopister. Således med extraordinarierna innalles en 40 å 50 tjenstemän för ett verk, som nu utan svårighet skötes med 7 å 8, ja som oftast icke har detta antal att tillgå. Vända vi oss till kollegierna, så räder äfven der på flera ställen ett uppenbart öfverflöd än, Jåt vara att icke ss FREJ