1. ON SA MVA Få vå IVDLINR 61 KULUNN ala bicum. Vecko-krönika. Innehåll: Det synes bli allvar med expositionen. — Allmänhetens deltagande derför. — Köttet börjar bli dyrt; hvad kostar fisken? — Funderingar om hvalfisken. — En prisuppgift för en komite. — Det tusenåriga riket, — Också ett folknöje. — Min kajman. — Festen för hr Treffenberg i Westerås. — Äreporten och guilletinen. — Program för expositionens invigningsfest. — Hvad fördelar hufvudstaden kan vänta sig deraf. Hvarje dag tillför oss någon ny sändning för den stora expositionen; det tycks således som det skulle bli allvar dermed ändå, fast en och annan ännu i dag går och ser ointresserad ut och förklarar att han för sin del icke funnit skäl att deltaga i denna industriens jubelfest, eftersom det är på det viset att den fattige handtverkaren icke åtnjuter det ringaste skydd i sin näring — nej, icke ens för sina egna arbetare, till hvilka kunderna i första rummet vända sig när de vilja ha något gjordt; och emellertid sitter jag, som skrifver dessa rader, och väntar sedan ett halft år alla dagar förgäfves på den tapetseraremästare, som jag i höstas vidtalade om att komma och se om en soffmadrass åt mig! Den stora allmänheten åter — denna allmänhet, som i tidnirgarnes redogörelser för offentliga möten och dylikt betecknas såsom andra för saken intresserade personer?; denna stora allmänhet, som alltid är med der någonting befinnes vara å färde, som med samma uppmärksamhet följer den utför Norrström glidande fredliga fiskarebåten och den fruktansvärda ryska Monitorens ankargång ute på rivieret; denna ållmänhet, som är så lätt att roa, att den kan stå en 3.4 timmar ute på Djurgården och frysa för nöjet att slutligen få se den kungliga cortegen passera, eller vid hvilket hus som helst med granris utanför, för att ha den fröjden att få räkna vagnarne eller lederna i ett begrafningståg; — denna alltid intresserade allmänhet har visat sig lika intresserad för industriexpositionen som för allting annat. Det goda folket har nu i månader från morgon till qväll gått omkring industripalatset och luktat och undrat hvad meningen var med det och det utsprånget, med den och den påbyggnaden; grundliga kritici ha ej heller saknats, hvilka med myndig ton förklarat byggnadens detaljer vara felaktiga och det hela förfuskadt; slutligen har dock flertalet kommit öfverens derom, att det är en ganska prydlig byggnad, framtrollad såsom en af dekorationerna i Trollflöjten eller Profeten, med hvilka den också räknar slägtskap i kraft af det gemensamma ursprunget. Här klagas öfver att köttet börjat stiga; hur är det med fiskpriserna nu för tiden? Jag tror att de i allmänhet hållit sig höga; dock skall det vara göteborgare, som betala en riksdaler för att få se en fisk, låt vara en hvallisk, men en hvalfisk som icke är politisk, En politisk hvalfisk må vara värd en riksdaler, två riksdaler, tiotusen riksdaler; men för en opolitisk hvålfisk är det bestämdt hälften för mycket. Herr öfverståthållaren tillsatte häromdagen en komit6 till förekommande af resandes uppskörtande genom glupska hotellvärdar och hotellvärdinnor; skulle hr öfverståthållaren icke på samma sätt kunna finna sig föranlåten att nämna en komitt för bestämmande af priset på rum i hvalfiskens buk? Vi måste eljest med den unge Tobias befrukta oss för att han månde uppsluka oss. Någonting få vederbörande lof att göra för det fattiga folket, hvars lösen i alla tider varit och är: skådespel och bröd; men med brödet ser det smått ut, såsom alltid — jag begriper sannerligen ieke bagarne —, och hvad skådespelen beträffar, så kan man slutligen tröttna äfven vid ett så vackert som industripalatsets utsida. För öfrigt är det en afgjord sak att det tusenåriga riket skall begynna med denna expositionp. Vid dess öppnande skall, liksom vid dem i Paris oeh London, sjungas: Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, och menniskorna en god vilje!? Men friden är död, blott i striden finns det lif. Fråga blott grefve Bismarck, fråga kejsar Napoleon ! Det ges dock icke någon möjlighet för oss svenskar att få deltaga i den stundande verldsstriden; vi ha blott inbördeskriget mellan skilda meningar att fröjda oss åt. Men våra tidniogar uppfylla icke mer det anspråk man eger på den allmänna opinionens organer, att de för jemnan skola ligga lufven på hvarandra; de ha på de här sista åren blifvit alldeles för undfallande och beskedliga. Således ha publicitetens vänner inom statsutskottet förenat sig med pressens fiender derstädes i tillstyrkandet at regeringens proposition om förhöjdt anslag åt Posttidningen, på det nämnda tidning må komma i tillfälle att tags itu med oss andra, och målron inom den offeatliga diskussionen sålunda hållas vid makt. Hvad den ene der skall tvåla till den andre, och hvilket göra denne sedan skall få för att tvätta sig ren inför sina abonnenter! Dessa fäktarespel på den publicistiska arenan kunna också betraktas såsom ett folknöje, och det är visst icke för dyrt betaldt med 45,000 rdr om året. Min kajman, den treflige landssekreteraren i Westerås, har vid återkomsten tiil hemorten i dessa dagar fått röna en hyllning, som fallit få af representationsrefor2 ig ndara till del Man har undanPar 00