1741—43 års, krig, ett passande efterspel till ett sådant riksdagsdrama. Huru det fördes och slutade är allbekant; med all sin nesa är det. dock rikt pålärdomar, och historien derom, genom den sednaste forskningen rikted med många nya fakta och karakteristiska drag, börstill dem com ständigt förtjena att läsas om igen. Nyare norsk ooh dansk litteratur. V. P.: De tre nordiske Rigers Forsvarsevne. — Heegaard: Den rationelle Ethik. — Norden, et Maanedsskrift. — Zeuthen: Mine förste 25 Aar. — Sök ler: En Opdagelsesbetjents Erindringer, I—II. — Königsfeldt: Historisk Calender. — Tidskrift for Havevasen. — Bruun, Nielsen og Petersen: Danske Samlinger. Frågan om försvarsväsendets reorganisation står på dagordningen inom de tre nordiska länderna; åsigterna skilja sig betydligt från hvarandra, meningsstriden är skarp, och folkens villghet att underkasta sig ökade uppoffringar och ansträngningar tillbakahålles synbart af vederbörande regeringars oförmåga eller obenägenhet att beslutsamt och konseqvent uppställa ett system, som, med ett-klart fattadt politiskt mål i sigte, i enlighet dermed bestämmer sina anspråk. Emellertid, om än tiden hastar, torde dock i sjelfva verket intet förloras derigenom; att försvarets definitiva ordnande inom hvyart och ett af de treländerna ännu någon tid uppskjutes. Ty mer och mer tränger sig den betraktelsen fram, att den enda riktiga grundvalen och utångspunkten för frågans tillfredsställande ösning föret då är vunnen, vär hon uppställes såsom en fråga om elt gemensamt nordiskt försvarssystem. Det är bekant, hvilket uppseende: kapten Mankells förlidet år utgifna skrift i detta ämne ådragit sig inom de tre länderna; till den diskussion, hvartill bon gifvit anledning, har i dessa dagar kommit ett nytt bidrag, nemligen en utförlig afhandling (100 sidor) af en dansk militär, i första bandet af Dansk Maanedsskrift för detta år; om De tre nordiske Rigers Forsvarsevne. Vi hoppas med första få tillfälle att återkomma till detta märkliga utlåtande, hvarpå vi för ögonblicket måste åtnöja oss att fästa fackmännens och andre för det betydelsefulla ämnet intresserade medborgares uppmärksamhet. Dr P. 5. V; Heegaards Indledning til den rationelle Ethik (450 sidor 8:60) vänder sig endast till filosofernas ex professo föga talrika krets; rätta platsen för. en anmälan deraf är sålunda ej en politisk tidnings litterära afdelning, utan den vetenskapliga tidskriften. Men, oafsedt att ett så omfångsrikt filosofiskt originalarbete på ett af de nordiska språken redan är anmärkningsvärdt genom sin sällsynthet, borde det i denna öfversigt nämnas och till rätte vederbörandes uppmärksamhet anbefallas, då det i förening med flere andra företeelser — såsom professor R. Nielsens sista stora arbete, ?Grundidernas Logik?, dr H. Bröchners grundliga monografier m. m, — utvisar en ej ringa lifaktighet i de filosofiska studierna vid Kjöbenhavns universitet, hvilkas riktning och resultater, om vi ej misstaga oss, hittills äro föga kända vid de öfriga nordiska högskolorna. Norska månadsskriften Norden, hvars 4:de häfte ligger framför oss, synes ega ho. om längre lif, än vid dess födelse spåddes. Utom fortsättning å en till medeltiden förlagd historisk novell af A. Elg träffa vi i detta häfte litterära kritiker (Chr. Jansons ?Fraa Bygdom? och Ibsens ?Brand?) samt en sarkastisk uppsats — Vi lära för skolan; ej för lifvet — riktad mot de döda språkens herskaremakt i skolorna. Vore här platsen att inlåta sig på en kritik öfver kritiker, kundeväl ett och annat invändas mot den, som vi tro, ej rätt väl grundade och något bornerade granskningen af Ibsens märkvärdiga dikt, till hvilken vi snart utförligare skola återkomma. -Uppsatsen om de klassiska studierna är ganska hvass och roande, men med idel ?Spydigheder? löses frågan ej. Dr Zeuthen, pastor i Fredericia, har i Mine förste 25 Aar (1805—1830) i sjelfbiografiens form börjat meddela ej ovigtiga bidrag till kännedom om litterära personer och förhållanden i århundradets början. Vi göra här bekantskap med sådana män som Steffens (förf:s morbroder), Mynster, Grundtvig, m. fl. Företalet låter förmoda, att förf. ämnar åt offentligheten öfverlemna äfven fortsättningen af sina anteckningar. ;En Opdagelsesbetjents Erindringer fra en tiaars Virksomhed under Kjöbenhavns Politi? af J. OC. Söller erbjuda en ganska underhållande 1.-sning, om de ock nafturligtvis ej förete sådana skakande; taflor ur det menskliga eländets? hvardagshistoria, som likartade skildringar från de stora verldsstäderna. Men, i saknad ef deana fasornas och rysligheternas häruppåtresande romantik, ega de;en påtaglig pregel af sanning, fri från all utsmyckning. Ej utan förundran finner man hos en nybörjande författare, hvilken såsom underordnad tjensteman i dendetektiva polisen haft allt annat än litterära sysselsättningar, en enkel och körrekt stil, som ej: alltid står personer till buds, hvilka befinna sig vida hönm upp på samhällsställningens och den örmenvta bildningens skala. Den flitige och förtjenstfulle kronologen Königsfeldt har i en 8. :. Historisk Calen