talade för afslag, men dr Arrhenius, kyrkohei den Otterström, prosten Ljunggren, biskop Suna berg, doktorerna Säve och Gumelius yrkade bi fall. Frågan afgjordes genom votering, som ut föll med 2 röster för afslag mot 15 för bifall. .6:te punkten, tillstyrkande 160.000 rdrs ansla; till jer: vägen Arboga—Köping, blef deremot ef ter en kort diskussion samt votering bifallen mer 23 rös.er mot 12. Alla öfriga punkter, alla afstyrkande, biföllos Borgareståndet. Den i förmiddagens plenum börjadevöfverlägg ming om första punkten af statsutskottets utlå tande n:r 80, deri utskottet afstyrker begärdt an slag till fortsättande af östra stambanan, fortsat tes. De talare, hvilka i denna fråga yttrade sig voro: hr Henschen, som ansåg att, då det blif. vit tydligen bevisadt att ifrågavarande bana i afseende på såväl personsom gods-trafik stode främst bland alla nu befintliga, det vore skäl att åtminstone bifalla Lönnbergs reservation samt sålunda bevilja 500.000 rdr till förberedande arbeten för denna banas fortsättande mellan Norrköping och Linköping. Hr Ridderstad kastade en jemförande blick på det finansiella tillståndet i allmänhet inom Europas stater och kom till det resultat, att Sverige är i detta hänseende det bäst lottade. Med anledning häraf och sedan tal. sökt redogöra fö alla de skäl som talade för beviljande al ansla till ifrågavarande bansträckning, slutade han med att varmt förorda bifall till ofvannämnda reservation. . I samma hufvudsakliga syftning talade äfven hrr Loven, Bager, Sääf, Bovin, Ekeroth och Trybom. rv Lindström afstyrkte anslaget, på grund af Sverges finansiella ställning, hvilken han ej fann så i allo tillfredss nde som föregående talare framställt den. Beviljandet af de nu begärda små anslagen vore att gifva på hand, att vid kommande riksdagar bevilja flera och större, så vida man ej ville stanna vid halfgjorda arbeten, och man skulle genom ett dylikt förfaringssätt slutligen iöpa tillmötes taror, hvilkas vidd och beskaffenhet ej nu läte sig ens ana. På dessa med flera skäl ansåg sig tal. böra gifva tillkänna, att han röstade för afslag å alla uti föreliggande betänkande ifrågasatta anslag. Hr Muren fann det vara irrationel hushållning, om staten, som bekostat dess anläggande och fortsättande genom den ödsliga Kolmärden m. fl. mindre bördiga trakter, ej skulle finna med sin fördel öfverensstämmande att äfven bekosta dess fa tsättning i de bördiga trakter hvarom nu är råga. rr Wistrand och Hierta motsatte sig det begärda anslaget på grund af nu rådande tryckta penningtörhällanden. Tal. sade sig ej kunna underläta att påminna om den vid riksdagens början af ståndets medlemmar ingångna ölverenskommelsen, att vid blifvande jernvägsfrågor kasta öfverbord alla enskilda åsigter och lokalintressen samt städse hafva endast det allmännas bästa i sigte, — en öfverenskommelse, som, att döma af den diskussion hvilken nu försiggår, låge mycket nära glömskan. Vid votering bifölls Lönnbergs reservation med 33 röster mot 14, som voro för bifall till utskottets hemställan, Derefter föredrogs punkten 2, likaledes afstyrkande äskadt anslag till norra stambanans fortsättning, mot hvilket beslut hr Staaff sig reserverat samt yrkat att rikets ständer för berörda banas fortsättning från Upsala i riktning till Sala måtte anslå en summa af 500,000 rdr. För bifall till utskottets hemställan talade hrr Engvall, Beronius, Björck, Ljungberg, Hierta och Carlen ; och voro skälen till detta yrkande hufvudsakligen desamma som i fråga om östra stambanan framställdes, hvartill ytterhgare komme den omständigheten att regeringen ej ännu yttrat sin åsigt angående norra stambanans fortsatta riktning samt slutligen att den till Sala frågasatta riktningen allttör litet tillgodosåge Westmanlanda och Dalarnes berättigade förmåner. Förutom reservanten yrkade hrr Bovin, Heijkenskjöld, Muren. Grape, Ridderstad och Lo ven bifall till ofvannämnda reservation, hvilket äfven vid votering blef ståndets beslut genom 31 nej mot 25 ja, de sistnämnda yrkande bifall till utskottets hemställan. Sista delen af denna punkt, afstyrkande frih. af Ugglas framställning om ytterligare undersökningar rörande norra stambanans riktning, blef enhälligt godkänd,