Till allmänheten. Gideå församling och Trehörningsjö dertill hörande kapellag, belägna i nordligaste delen af Westernorrlands län, hemsöktes sistl. år af en så svår missväxt, att ingen här på orten kan minnas någon dylik. Äfven 1812 och 1821 årens missväxter voro mindre förödande. Den nöd, som till följd häraf råder, är så mycket svårare, som förråderna, der sådana funnits från förra lyckligare år, biifvit helt och hållet medtagna under de 3:ne nvästförflutna svaga åren, af hvilka isynnerhet det sista gaf ytterst klen skörd. Sålunda måste mången, äfven af de bättre lottade, börja köpa sitt lifsuppehälle redan från hösten, och den stora hopen, som hade intet att köpa för och saknade både kredit och tillfälle till arbetsförtjenst, befann sig redan då i en högst nödställd belägenhet, och mörk var utsigten för den stundande vintern. I en lycklig och välsignad stund erhölls då genom länsstyrelsens välvilliga åtgärd ett undsättningslån af 400 t:r korn och för de fattiga 50 t:r utan återbetalningsskyldighet. Med lifligaste tacksamhet emottogo socknemännen denna undsättning, hvilken var så mycket mera kärkommen och värderik, som kornet var af utmärkt god beskaffenhet; men det visade sig dock snart, att nöden icke kunde dermed mer än för en tid afvärjas. Den står nu åter icke blott hotande för dörren, den har redan inträngt och är en daglig gäst i många, många boningar, och det är icke blott sannolikt utan säkert, att den kommer att antaga ännu mera förfärande dimensioner innan nästa skörd, om icke en snar hjelp mellankommer. Och en annan fråga, på hvilken man förgäfves söker ett lugnande svar, är: hvar skall frö-. korn erhållas för de många, som deraf äro i saknad och icke erhålla något att köpa för? Socknemännen äro visst alltid beredvilliga att underhålla och bispringa sina fattiga, men antalet af de hjelpbehöfvande är så stort relativt till deras, hvilka det åligger att understödja, och desse befinna sig sjelfva i den största förlägenhet för att kunna draga sig fram och bära de dryga skattebördorna. Ställningen försvåras ock mycket genom gen allmänna foderbristen, som gör, att dels betydliga summor utgå till inköp af foder, dels ock att den största ifattiga vilkor stadda hopen måste i skogen samla fångfoder till att lifnära kreaturen, hvilka under sådana förhållanden lemna ringa afkastning. Vi våga således härmed till lyckligare lottade likar frambära en innerlig bön om bjelp för de nödlidande inom Gideå och Trehörningsjö församlingar, med försäkran, att äfven den minsta skärf emottages med tacksamhet och att de inflytande gåfvomedlen skola efter bästa öfvertygelse utdelas; och få vi vördsammast anhålla, att de menniskovänner, som behaga fästa afseende vid denna anmälan, ville under nedanstående adress antingen till fattigvårdsstyrelsen eller ock till undertecknad pastor insända sina gåfvor, hvarefter redovisning skall i tidningarne införas. Möjligen kan denna bön om bjelp för blott ett pastorats nödställda invånare synas både obehöflig och otillbörlig, då en insamling nu pågär för de nödlidande i Norrland; men vi få härvid upplyses, att denna af hr grosshandlaren P. Wikström m. fl. förantaltade msamling, så vidt vi kunnat finna, endast gäller Westerbotten. Således, ehuru vi nu taga oss friheten att vända oss till bemälde herrar med anhållan, att de, så vidt på dem beror, ynnestfullt ville hafva de många nödens barn inom vårt samhälle i välvillig åtanke och, på det sätt de finna lämpligt, bereda framgång åt vår supplik, hafva vi dock icke vågat hoppas, att något af den pågående insamlingen skall tillfalla vårt samhälle, då det är beläget inonr ett annat län och ett annat landskap, och derföre funnit oss uppmanade och nödsakade att, på det sätt som nu skett, vädja till den allmänna välgörenheten. Örnsköldsvik och Gideå den 23 April 1866. C. J. Hammargren, J. E. Bylund, kyrkoherde. ordförande i kommunalnämnden. NERE SN