BIHSDAGHRN pet och Adelm ningen em tulibetänka Riädersk det. För slutet af denna öfverläggning eller om utttets hem an i betänkandets slutstrof: att af rikets ständer med stöd af regeringsformens 57, 60 och 61 beslutade tulliaxa jemte nderrättelser måtte till K. M:t i underdånighet fverlemnas, för att utfärdas, de sednare så vidt de vinna K. M:ts nådiga stadfästelse? -— lemna vi här en kortfattad redogörelse. Hr ZLagerhjelm förklarade, att han hade särskild anledning at ej skänka sin röst åt detta beslu stitulio af hvilket tal. vore medlem, hade fått uppbära starkt klander derför att detsamma ogillat de anmärknin som till utskottets bepröfvande inkommit. Genom sin ovanliga tolkning af lydelsen i 57, 60 och 61 SS RB. F. hade bevillningsutskottet liksom velat inkasta en eldbrand i värt konstitutionella lif och det vore af denna anledning tal. tagit till orda. Konstitutionsutskottet hade redan från riksdagens början ådragit sig uppn samhet och det hade bes att vara mycket uppmärksamt på sig och iakttaga betänksamhet å nödvändig i alla förhållanden. Bevillningsutskottet hade denna gång ansett sig hafva en mission att uppfylla, nemligen upprätthållandet af svenska folkets palladium: beskattningsrätten; detta vore också rätt, men tal. trodde att utskottets anledning till hätskhet mot regeringen hade sin rot helt och hållet i inbillningen. Utskottet hade bort sätta punkt vid utfärdas?, ty den derefter följande tiraden vore verkligen opassande. Under striden mellan frihandlare och protektionister har på sednaste tiden börjat diskuteras den frågan: hvad som förstods med att ständerna allena? hafva beslutanderätt rörarde tulllagstiftningen. Men grundlagen lemnar utväg för lösandet af en sådan tvist och konstitutionsutskottet, sista instansen i sådana tvister, har tydligen uttalat sin tanke. Att regeringen ej skulle ega rättighet att nedsätta tullar hade också utgjort ett tvisteäpple. Tal. bekände, att ban vid en noggrann undersökning af dessa förhållanden ej kunnat finna annat än att K. M:t tt att lindra skattebördor och den framställning som i detta hänseende afgifvits af 1810 års ständer med anledning af ett bevillningsutskottets utlåtande v:d nämnde års riksdag, funne tal. fullt klar och tillfredsställande. Ingen tvekan vore möjlig för den som kan läsa och vill förstå hvad han läser. Man hade sagt att det låge en fara i denna regeringens rätt att nedsätta tullar, ty påräknade statsinkomster skulle deriunna blifva minskade, men ital:s tanke ingen fara; deremot låge det en verk. i rikets ständers beskattningsrätt om motvigt. Tal. var öfvertygad, au ernas boeskattnin å intet sätt H an basunat.