hufvudstaden och Smedjebacken icke ännu kan taga sin början, hvadan ångbåtarne Norberg, Dalarne, Smedjebacken N:o 1 och Smedjebacken N:o 2 måst tillsvidare inställa sina turer. Granskning af utskoltsbetänkandet i beväringsfrågan. Det är som bekant sammansatta lagoch ekonomiutskottet, som handlagt denna fråga. Månader ha förgått sedan frågan förevar och, efter hvad det då hette, afgjordesiut skottet och först nu har utskottets betän kande framkommit, affattadt så, att det tydligt att detsamma varit föremål för mänga omarbetningar, jemkningar och modifikationer. Det måste verkligen väcka ett viset medlidande att se utskottets ängsliga ansträngningar att lotsa sig fram mellan å ena sidan det kungliga förslaget, som det i början var nära att med hull och här antaga, samt å andra sidan den allt mera växande opinionsstormen mot detsamma och mot dess grundval, lottningen. Det slutliga resultatet har äfven, såsom man under dylika omständigheter kunde förmoda, blifvit sådant, att det näppeligen lär tillfredsställa hvarken den ena eller andra sidan, hvadan dees framgång torde vara mycket tvifvelaktig, om man öfverhufvud gjort sig räkning på någon framgång samt icke mera åsyftat att på någorlunda plausibelt sätt uppfylla en obehaglig skyldighet, än att framlägga ett verkligen antagligt förslag. Etter att hafva upptagit två tredjedelar af betänkandet, som naturligtvis måste hafva en viss längd, med citationer ur Kongl. Msj:ts proposition, och Jandtförsvarskomitns be-l: tänkande, hvilka förut böra vara riksdagsmännen bekanta, kommer det slutligen till : frågans egentliga kärnpunkt, nemligen nödvändigheten att särskildt vapenöfoa en del afl: beväringen mera än den andra för att genast ! kunna insticka den i stammens leder. Men någon bevisning eller utredning af denna l! oafvisliga nödvändighet, som väl bordt vara det hufvudsakligaste i bela betänkandet, förekommer icke, utan antages densamma,l! efter nå-:ra allmänna fraser om behöflighe-! ten af soldatens tidsenliga utbildning i alll mänhet, såsom gifven. Det gäller således ! för utskottet blott utrönandet af lämpligaste ! sättet, på hvilken dena del skall uttagas.! Och här måste man göra utskottet den rätt!! visen, ait det verkligen drager sig för lott-! ningen, dock ej på grund af några ratio-! nella och praktiska skäl och grunder, utan blott ?emedan obenägenheten för detta. utI E k t r I d U tagningssätt är så stor bos svenska folket, att de obestridliga fördelare af omöjligheten att dermed göra missbruk, icke af alla inses?! Bäst vore derför otvifvelaktigt för armån, om frivilligheten kunde läggas will grund för inträdet i dess leder?. ?Men om den så nödvändiga förstärkningen af armen genom mera öfvadt manskap icke skulle kunna vinvas genom frivilligheten, så lärer väl icke någon annan utväg återstå, än alt genom lottsing bland de beväringsskyldige uttaga det bristande antalet.? Utskottet synes följaktligen ej principielt hafva något emot lottningen, utan hindras blott genom svenska folkets märkvärdiga obenägenhet att föreslå densamma, förr än frivilligheten förut åtminstone blifvit försökt eller på sådant sätt förespeglad, attman pu till en början, då det gäller att besegra oviljan, kan inbilla folk, att lottningen endast skulle komma att tillämpas för ett mindre antal. Men huru framkalla denna fri5 villighet??? Genom att betala hvarje frivil2 lig en riksdaler om dagen. Men här komma u de ömma tonerna. Ty detta kostar ganska ? vackert, nemligen för 5000 man under 621 dygn första året 310,000 riksdaler samt un. 5 der 15 dygn de trecne öfriga åren 225,000 k rdr, summa 535,000 rdr. Härför anses en tillgång af 35,000 rdr genom beväringsfon-!P dens ränta kunna beredas samt 100,000 rdr 2! genom afgiften för vapenöfnings-triheten, som fortfarande bibehålles. Återstår såle-s! des den lilla nätta summan af 400,000 rdr 0! årligen, som ytterligare skulle beviljas på fjerde hufvudtitelns ordinarie stat, endast för de ifrågavarande dagspenningarne, utom ella de öfriga kostnader, som de nya argumenterna skulle medföra. Det torde kunna anses föga troligt, att de snart för alltid afgående ständerna skola afsluta sin verksamhet genom en så betydlig förhöjning af!m de ordinarie skattebidragen. Ja, det är ganska tvifvelaktigt, om je öfverhufvud på för-? hand kunna det, då det ingalunda är sagdt att 5000 frivilliga ovilkorligen skola anmäla sig, utan snarare troligt att antalet blir vida mindre. Men om ständerna ej bevilja anslaget, hvad har K. M:ti utskottets förslag att verkligt hålla sig till vid utarbetandet af 8 fullständig plan till försvarsverkets ordnande? Kan man säga att utskottet då afstyrkt eller bt tillstyrkt lottningen? Något bestämdt svar u! å denna fråga har utskottet icke gifvit. ti Praktiskt taget, skulle K. M:t sedermera ej s5e rätteligen kunna göra något annat, än för-84 eöka huru många frivilliga kunna fås genom S den blitvande räntan at beväringsfonden! samt afgiften för vapenöfningsfriheten. ga Med denna gång berömvärd konservatism ! har utskottet mot allmänna beväringsexer-1n cisens upphörande uttalat så stora betänk-d! ligheter, att man bör kunna hoppas att!l detta omogna förslag tills vidare alldeles förfaller. a Afgjordt måste man deremot ogilla ut-n skottets bifall till regeringens förslag attdo utsträcka beväringsåldern från 5 till 10 år. nt Det är svårt att förstå, hvartill denna åt-fr gärd egentligen skall tjena; den har blott! . giltighet i sådana länder, der till stående jr armens bildande en viss procent af hvarje pP? åldersklass genom lottning uttages och Ve hvarest i följd deraf åldersklasserna måste 2 vara många — 7, 8 till 10 — för att det öf behöfliga antalet manskap skall kunna an-va skaffas. Utskottet anför: Satt sådant ifrå. l2 gakommit endast i följd af nödvändigheten ku att till landets försvar uppkalla större äl styrka, än att de fem nuvarande åldersbe klasserna dertill förslå?. Flera gånger haren blifvit visadt, att denna åsigt innebär ettVe